Galaxer i mina braxer... | |
Stjärnsystemen krockar, men Vintergatan klarar sig | |
Sätt dig i ett flygplan och flyg över Gotland.
Kasta ut tre knappnålshuvuden på slumpvist utvalda platser. Miljontals galaxer med miljardtals stjärnor i varje rör sig
i rymden. Galaxerna krockar, men inte stjärnorna, för trots den
oerhörda mängd stjärnor i en galax är det långt
mellan dem, berättar Magnus Thomasson, astronom vid Råö
Rymdobservatorium, vid sin föreläsning på Skansen Kronan. Föreläsningen ackompanjeras
av bilder, framför allt från Hubbleteleskopet, rena färgexplosionerna
långt där ute. Färgexplosioner som är miljontals år
gamla. För så är det ju, när man ser en stjärna
har dess ljus färdats miljontals år. En tidsmaskin. Om stjärnornas avstånd i förhållande till varandra handlar om några knappnålshuvuden på Gotland, så är avstånden mellan galaxerna desto mindre. Här använder vår spaceciceron liknelsen en näve mynt som sprids över en bordsskiva. Avstånden mellan galaxerna är ungefär tio gånger så stora som galaxerna. Chansen, eller risken, för en krock mellan galaxer är alltså relativt stor. Vid en krock möts heta molekylmoln och en så kallad starburst kan uppstå: stjärnor bildas snabbt, men dör också snabbt (om man kan tala om snabbt när det handlar om miljontals år). Du kan läsa närmare om krockande galaxer och starburst i intervjun med Magnus Thomassons kollega på Råö Rymdobservatorium Susanne Aalto Bergman. text: PER NILSSON |