Andliga kickar

  Personifieringen av djuren tilltar. Är det bra att pudeln går omkring i gummistövlar? Föds vi som djurvänner och veganer för att så småningom bli djurplågare i köttsamhället? Finns det en andlig dimension i veganer och djurrättsaktivisters kamp?
 


Gerd Petterson är religionsvetare i Göteborg och vill inte generalisera, men om hon är tvungen så har idén om djurens rätt blivit starkare idag jämfört med igår.
-Egentligen är det så att idéerna framstår tydligare tack vare media. Man kan säga att samhällets kännedom om djurens rätt och veganernas ideal har ökat.
Gerd kan hålla med om att djurens egenvärde som individer har ökat i media.

Likaså har personifieringen av sällskapsdjur tilltagit i Väst sen ungefär 20-talet. I spetsen går som vanligt USA med parfym och regnkläder för hundar. Självklart hänger det ihop med att antalet sällskapsdjur har blivit fler.
I Sverige kan man följa den här utvecklingen i exempelvis olika hundtidskrifter, menar Gerd som i sin forskning bland annat studerar hästar, katter, hundar och kor, och deras ställning i religionerna.

Disneyfiering
Om djur på film har människors känslor och beteende skulle man kunna tala om djurs förmänskligande eller disneyfiering. Människobarnen, våra barn, ser hur "De 101 dalmatinerna" håller ihop i en stor lycklig familj, hur Hanhunden ordnar träff med Tiken eller får hjälp av hästar i kampen mot pälsindustrin. Kanske människobarnet läser Kalle Anka och Kalle är en människa med mänskliga känslor. Många tecknade serier, barnprogram, filmer med mera förmänskligar olika djur. Men det är reklamen kring barnprogram som har starkast inflytande på barn menar Gerd.
-Kring jul när de 101 dalmatinerna gick upp på biograferna fanns en reklamkampanj där man skulle "Köpa en (tyg-)dalmatiner till jul". Barn är inte dumma men kan också påverkas av reklam.
Lägger barnet människors känslor i djuret är det inte bra menar Gerd.
-Risken är stor att respekten för djuret som djur minskar. Man kan visserligen prata med sin hund eller katt. Utomstående har nog i och för sig liten förståelse för sådana samtal, säger Gerd
-Människor har sina begränsningar och djur sina. Man kan inte tvinga hunden att tala på det sätt som djur gör i serier.
Barn kan ha svårt att skilja på världarna och få för stora förväntningar på egna sällskapsdjur. I värsta fall kan det leda till djurplågeri.

Vuxna känslor
Hästar är både sällskapsdjur för unga tjejer som pysslar och ryktar, tävlingsredskap i travet och i viss mån dragdjur och köttproducenter.
-Det är intressant att se på travprogram i TV. Kuskarna intervjuas och hästarna presenteras: "Hur känns han idag?" "Är han pigg?".
-Efter loppet kommer frågan: "Har han gjort ett bra jobb", hästen alltså.
-Förhållandet till dessa hästar är trots allt väldigt opersonligt om man jämför med hästtjejernas känslor eller de som bara äger en eller två hästar.

Övergångsfas.
Även om hästtjejerna dyrkar sina hästar är det inte säkert att alla barn tycker om djur, att hunden är gullig.
-En del barn får kickar av att plåga djur. Kanske de har bristande empati.
Brist på empati för djur leder däremot inte med automatik till bristande empati för människor. För att krångla till det ytterligare säger Gerd att umgänge med djur kan hjälpa mycket starkt slutna personer att komma ur sin isolering.
-Hundar kan göra stor nytta på ålderdomshem eller på hem för förståndshandikappade.

Så långt den stora köttätande allmänheten och vårt förhållande till djur. Gerd visar att vi förmodligen inte föds till djurvänner och veganer, för att gradvis brytas ner, trubbas av och slutligen bli till djurens plågoande. Kanske är det tvärtom?

Vad är religion
"Ingen vet vad religion är, men alla känner igen det när man ser det", föreläser Gerd Pettersson för sina studenter i religionsvetenskap. Veganer och djurrättsaktivister har en uppsättning regler att följa; "jag äter inte kött för jag vill inte döda andra varelser", "enskilda djur är enskilda individer", "jag bär inte päls för djuren sitter i bur och är förslavade" och så vidare. En uppsättning regler veganen vill följa av övertygelse.
-När det ger andliga kickar å huvudets vägnar, så är det religion eller en frälsningsväg.
-Jag vill egentligen inte uttala mig om veganerna har en andlig dimension i sitt engagemang, men att som i en del av vardagslivet följa vissa regler kan visst vara religion.
Antropologen ser en kvinna på Bali som dagligen tillverkar pappersblommor, som hon ska ge till en gud eller gudinna. Antropologen tolkar det som en religiös handling. Men det kanske är en naturlig handling som den balinesiska kvinnan inte nämnvärt reflekterar över menar Gerd. Omvänt så skiljer vi i väst på den materiella vardagen och andligheten. "Religion är på söndagarna, man går till kyrkan."
I gamla språk som sanskrit, forniriska (talades på irland) och avestiska (talades i nuvarande iran) finns heller inget ord för religion. Religion är en del av vardagslivet.
Om veganernas respekt och vördnad går utöver det "vanliga" så ger det andliga kickar, sammanfattar Gerd

Men
"Intet nytt under solen" säger den frispråkige religionsvetaren Gerd i nästa andetag. Redan de gamla grekerna som Pythagoras och orfikerna trodde att djuren har en själ och Pythagoras var vegetarian. I jägar/samlar-samhällen lämnar man kvar bytets öron och svans som ett tack till naturen och efter avslutad måltid lägger man i vissa fall ut benen i rätt ordning, så som djuret en gång var uppbyggt. På så sätt lämnar jägaren tillbaka djurens ande till gudarna.
-Bytet är mat, ej överflöd som i dagens Sverige och köttsamhälle.
Gerd menar att vare sig dagens svenska veganer eller köttätare finns med i en sån andlig process som jägar/samlar-folken en gång var, eller i vissa fall är, delaktiga i.
Det blir än tydligare i skillnaden mellan djuroffer och slakt. Talande kor i de iranska myterna (avesta) såg en ära i att offras. "Varför offrar du mig inte", säger den talande kon och vill säga kons ägare att det ger både mat och frälsning.
-Det är en enorm skillnad att slaktas och offras. Slakten är vinstinriktad medan offret är en gåva till gudarna.
En sån andlighet saknas idag, i Sverige och i den industrialiserade världen.

Samvetet veganerna
Är veganerna de som bryr sig mest om våra medinnevånare djuren på klotet. Gerd tycker i alla fall inte om veganer som tvingar den egna katten att också bli vegan.

-Självklart ska exempelvis veganerna följa sin övertygelse och jag kan förstå djurättsaktivister som befriar djur.
Vi lever i ett samhälle som är uppbyggt på att vi håller djur och att vi slaktar dem. Ska vi ha ett köttfritt samhälle och befria djuren från människans ok behöver vi förändra aveln.
Gerd exemplifierar med korna som tills idag avlats fram att mjölka så mycket att de skulle bli sjuka om människan inte mjölkade dem.
När Djurens Befrielse Front fritog djur från cellbiologiska institutionen i Göteborg skulle de tänkt på att vissa djur behöver fortsatt omsorg.
-DBF skulle ta med sig nödvändiga mediciner också.

Om man fortfarande inte vet hur man ska förhålla sig till djur kan Gerd ge råd om det också:
-Kan man inte sköta djur ska man inte ha djur.
I och med att människan är ett djur som gör anspråk på att vara ett högre stående djur, har vi också skyldigheter gentemot djuren säger Gerd. Detta avspeglar sig i tidiga (som västgötalagen) och senare lagtexter och berättelser från olika århundraden.

I Sverige vrider vi lätt på kons svans för att hon ska gå upp på lastvagnen. I Sverige blir det folkstorm när EU transporterar kor.

 

text: MAGNUS MAGNUSSON
ill: HENRIK LANGE


Synpunkter? Skriv till oss! | Tillbaka till Fablernas värld