Mansrollen.
Hur mår den?
Och hur upplever en svensk kille den i dag?
Tomas har gjort många reflektioner över manligt och kvinnligt, då han växte upp med mor och syster i en liten stad i Norrland.

Tomas är 35 år och har gedigen högskoleutbildning. Han bor ensam som ungkarl.
Vi träffas i hans lägenhet i centrala Göteborg och pratar om manligt och kvinnligt. Tomas har mött mansrollen ur perspektivet: faderlös uppväxt, med mor och syster i en mindre stad i mellannorrland.
- Jag kommer från en intellektuell miljö med borgerliga värderingar, men ekonomiskt var den inte välbärgad, säger han och sätter sig i soffan.
- Pappa dog i hjärtinfarkt när jag var nio år och jag saknade honom oerhört. Men jag var i den åldern att jag aldrig uttryckte sorgen utan förträngde den.

Istället fick Tomas söka manliga förebilder i sin omgivning; på gården han växte upp fanns ett familjeföretag och han pratade ofta med karlarna där. Eller bland syrrans killar. Och, inte minst, i den allmänna mediedebatten under 70-talet.
- Jag ser mej själv som "intellektuell", säger han och ler lite ironiskt, i den meningen att jag ifrågasätter mycket i samhället.
- Och bilden som gavs i mitten av 70-talet gick lite tillspetsat ut på att framställa kvinnan som mer eller mindre felfri och god, och att männen stod för allt ojämlikt. Och dom som tog patent på det var feminister med vänstersympatier.
Utan manlig förebild var det svårt att ifrågasätta den bilden, menar Tomas och förklarar:
- Man söker ju sin identitet i tonåren, och jag utgick ifrån att den allmänna mediebilden var riktig. Jag försökte anpassa mej till den.

Spelade din mor och syster någon roll där?
- Nej, dom är inga feminister på så sätt. Även om man ibland kunde få höra att "om kvinnorna styrde världen blev det inga krig". Men min mor respekterade alltid vad jag tyckte och tänkte. Hon har stor integritet och har aldrig påtvingat mej något.
- Men jag saknade en far att vända mej till, man fick bara kvinnans bild och dessutom en outtalad kvinnlig bild av tillvaron.

Det var i tonåren, när han skulle närma sig tjejer, som Tomas började reflektera över verkligheten kontra mediebilden.
- Jag försökte vara den hjälpsamme, jämlike mannen och ville också diskutera sånt, men jag upptäckte att tjejerna inte var intresserade av det.
Han hade svårt att få kontakt med tjejer och blev frustrerad, kunde inte sätta fingret på vad som felades.
Han gick också i terapi ett tag för att komma underfund med vad det var.
- Men i 25-årsåldern började jag diskutera med mina kompisar och dom hade samma erfarenheter som jag. Även dom som hade sällskap hade accepterat faktum och "raggat" som tigrar, säger han och skrattar till, men blir allvarlig och eftertänksam igen.
Förutom några korta relationer har Tomas haft ett förhållande som varade drygt ett år. "Vi bodde hos varann", som han säger.
- Hon var väldigt mycket kvinna i den klassiska meningen att släkten och familjeträffar var viktigt. Det gjorde att det inte höll.

Varför?
- För jag tycker att om man träffar en kvinna är det henne man träffar och inte hennes familj. Inte så snart och inte i den omfattningen.
Den gamla kutymen att först träffas ett tag, sedan förlova sig och därefter gifta sig tror Tomas på. Den ger andrum.
- Jag kräver nog ett ganska stort integritetsutrymme runtom mej, menar han och förklarar att han också ser allvarligt på att skaffa barn.
- Barn är inget du får, barn skaffar du och då ska du ta ansvar. Det gäller både för mannen och kvinnan.
Med tanke på sin egen bakgrund tycker han det är sorgligt med alla skilsmässor i samhället.
- Alla ensamstående föräldrar och varannanhelgs pappor. Dels är det synd om barnen och också om pappan, eftersom det är han som oftast blir utesluten. Ofta är tjänstemän på försäkringskassor och socialförvaltningar kvinnor och står på kvinnans sida i vårdnadstvister. Det är som en naturlag att kvinnan ses som bättre vårdnadshavare.

Men har det inte förändrats, många har barnen boende hos sig varannann vecka nu?
- Jo, och det är bra. Dels leder det till att mannen inte bara kan smita, utan han får ta sitt ansvar. Och så får barnen inte bara en kvinnlig förebild. Och mannen gör inte bara dom roliga sakerna med barnen varannan helg.

Tomas poängterar att han inte gillar "machostilen", á la "Grabbarna på Fagerhult" och andra överdrifter åt det vulgära hållet som han menar är andefattigt. På frågan om det är någon skillnad på män i Norrland mot här i södra Sverige svarar han:
- I såna fall på norrländska landsbygden. Men den ingrodda bondmentaliteten finns även här i skärgården, bland män som kvinnor.
- Det är nog större skillnad på mansrollen i ett klassperspektiv. Arbetare är bland dom mest konservativa vad gäller könsroller, även kvinnor.

Vi glider över på feminismen. Tomas säger:
- Som den yttar sig i media i dag tycker jag illa om den.
Varför?
- Alla dom ursprungliga idéerna är jättebra: kvinnans rösträtt, likarätt, att alla ska ha samma chanser oavsett kön. Jag anser att vi har haft det under dom senaste 20-30 åren. Formellt.
- Men i media i dag står ofta dom ganska få, men högljudda feministerna med dom, enligt dom själva, rätta idéerna, i fokus. Men om män kommer in i debatten accepteras inte deras åsikter. Eller om kvinnor med andra åsikter kommer in får dom ta emot kritik av dom "rätta" feministerna...

Det är som på 70-talet ännu då?
- Ja, skillnaden är väl att nu har det börjat diskuteras av män. Och inte bara i medierna utan rent allmänt.
Könskvotering är Tomas fullständigt emot.
- Eftersom kvinnorna har formellt lika chanser får dom ju göra något. Jag kommer inte från en akademisk bakgrund men har klarat att studera ändå.
Tomas menar att vi har jämlikhetslagen, där kvinnor ska ges företräde vid underrepresentation, och därför behövs inga kvoteringar.
- Och tittar man på tentaresultat så klarar sig kvinnor lika bra som män. Men dom är dåliga på att marknadsföra sig. Industrin har länge försökt få tjejer att välja tekniska linjer, men jag tror dom är ointresserade av det.

Tomas har jobbat som sjukvårdsbiträde, tillsammans med andra killar, och säger att han känner fler killar som provat på klassiska kvinnoyrken än tvärtom.
- Det finns skillnader mellan könen, både det genetiska arvet och miljön spelar roll. Jag tror det. Jag upplever den så kallade vetenskapliga feminismen som enkelriktad. Dom utgår från en så felaktig bild av kvinnan och mannen.
Tomas minns sin pappa som "varm och vänlig". När jag frågar om han möjligen idealiserar sin far, eftersom han gick bort så tidigt svarar han:
- Jag vill helst inte gå in på det...
Men han säger att han upplevde att föräldrarna var "jämlikar" - att de respekterade varann.
- Min mor var ju hemmafru, en vanlig situation på 60-talet. Jag växte upp i ett lyckligt och harmoniskt hem. Båda mina föräldrar ägnade mycket tid åt oss barn, säger han.
Även sedan fadern dött upplevde Tomas att uppväxten var lycklig.
Visst har Tomas förhoppningar om att träffa en kvinna och han försöker beskriva hur han vill att hon ska vara:
- Hon måste ha "det", säger han leende, som är så svårt att sätta fingret på. Vara spirituell, tycka om att prata, gärna vara lik mej: socialt öppen, tycka om att umgås med människor.
Att ibland dra sig tillbaka och vara ensamma för sig själva, tycker Tomas också är viktigt i ett förhållande.
- Det finns ofta kvinnor som är just sådana, men då känner man ingen attraktion till dom. Och dom kvinnor jag träffat som jag fattat tycke för är oftast upptagna, tyvärr...

Är det svårt att träffa nån?
- Nja, inte lika svårt som under tonåren. Skulle jag vilja träffa nån, skulle det vara lätt. Men jag vill känna nåt själv också. Och ett problem är att man blir kräsnare med åren.

Vad tror du om framtidens man?
- Jag tycker mej märka att debatten blivit mer nyanserad. Mannens syn på könsrollsmönstren har börjat komma fram mer. Jag hoppas det kommer nåt gott ur det.
- Nya tider föder också nya problem. Man vill ju inte se ett gammalt, strängt moralistiskt samhälle igen. Men samhällsutvecklingen verkar vara en pendel som svänger fram och tillbaka, säger Tomas och vi avslutar vårt samtal med en varsin kopp te.

text: LEIF WILEHAG
illustr: HENRIK LANGE

Fotnot: Tomas heter egentligen något annat. På egen begäran har han fått vara anonym.