Om man hårdbevakar entreplanet i universitetsbyggnaden i Vasaparken, upptäcker man snabbt en dörr med speciell dragningskraft. Här passerar delegationer i jämn ström. I kraftcentrum sitter rektorn för Göteborgs universitet.
Bevakaren får lätt för sig att här residerar universitetets egen variant av lord Nelson. En överdomare som med några snabba beslut driver sitt universitet framåt i kunskapens stormande hav. Men verkligheten är nog mer komplicerad än så.
UNIVERSITETSSYSTEMET ANSES IBLAND vara något av det mest seglivade man kan föreställa sig. Regimerna kommer och går men universiteten består. Men diskussionerna om en nödvändig förändring av universitetets sätt att fungera har blivit allt vanligare under 90-talet. Förre utbildningsministern Per Unckel ville hitta den enkla vägen till snabb förändring av universitetssystemet. Lord Nelson dammades av och rektorn fick ökad formell makt.
Universitetet i Göteborg har nu fått en ny
härförare och vem han närmast ska liknas vid återstår
att se. För de flesta utanför medicinska fakulteten är han
relativt okänd. Vilka administrativa resurser har då professor
Samuelsson?
- Själv har jag väl begränsad administrativ erfarenhet, erkänner han. Jag har under många år suttit med i utbildningsnämnden för läkarlinjen. Dessutom har jag varit biträdande prefekt på institutionen och biträdande områdeschef på Sahlgrenska.
- Det som exponerade mig inför rektorsvalet var nog mitt arbete i utredningen om den framtida sjukvårdsutbildningen. Vi jobbade med kvalitativa metoder, som har fått stor uppmärksamhet. Norska utbildningsdepartementet exempelvis, kommer hit på studiebesök för att se mer av detta.
FORMELL MAKT ÄR EN SAK, verklig makt en annan. Universitetets struktur sitter inte bara i tapeterna, den är omsorgsfullt inmurad i väggarna. Det gick inte att ge rektorn så stor makt som Unckel hade hoppats. Inte minst dekanerna ("rektorer på fakultetsnivå") har haft svårt att se sin egen verksamhet som en del i något större, bättre och vackrare. Medicinarna själva hotade runt 1990 att bilda egen högskola. Men Bo Samuelsson har en plan för hur den cementerade makten ska bearbetas.
När vårdhögskolan skulle in i universitetet insåg Bo Samuelsson att den inte skulle kunna ligga direkt under medicinska fakulteten. Den skulle då komma att ätas upp av fakulteten. Självständigheten skulle istället säkras genom bildandet av en vårdvetenskaplig sektion.
- Vi har lagt en remiss om en ny hälsovetenskaplig akademi, bestående av medicinska fakulteten, en vårdvetenskaplig sektion, odontologen och Nordiska hälsovetenskapliga högskolan.
- På det sättet kan man lägga en ny struktur över en gammal. Jag kan tänka mig fler akademier som ett medel att modernisera universitetet. Då kan vi slå upp hål i de gamla fakultetsgränserna.
En förändring är nödvändig, menar Bo Samuelsson. Universitetets traditionella disciplinära uppdelning blir alltmer omodern. Det finns ett ökat samhälleligt tryck på universiteten att utveckla den interdisciplinära forskningen. Exemplen blir naturligt nog mest relaterade till den medicinska verkligheten. En idrottshögskola skulle passa in i mönstret med utvidgad hälsovetenskaplig profil för Göteborgs del.
DET ÄR LÄTT ATT SÄGA KILLEVIPPEN, som fysikprofessor Hans Hansson skrev i ett tidigare inlägg i debatten om makten på universiteten. Hur förhindrar man att de gamla makthavarna bemäktigar sig de nya strukturerna och lägger en död hand över förändringarna? Rektor Samuelsson tycks hålla med om problemet, men vill av naturliga skäl inte måla fan på väggen redan idag.
- Det är bra att rektorn inte ska vara ordförande i styrelsen längre. Det blir lättare att driva övergripande frågor. Som ordförande tvingas man lätt in i ett ständigt kompromissande.
- Den övergripande verksamheten behöver operationaliseras. Jag vill införa ett handlingsprogram för min mandatperiod, sex år.
Uppenbarligen har rektorn redan kommit en bit på
väg i detta arbete. Han har testat sina idéer på olika
nivåer på universitetet, men vill inte säga mer för
stunden. Senast till våren räknar han med att ha handlingsprogrammet
klart.
- Jag är möjligen naiv. Men jag anser att jag personligen ska föra ut handlingsprogrammet till alla 4.500 anställda. Det finns ju kunskap i systemet som inte finns i ledningen.
- Vi måste ha ett handlingsprogram för verksamheten. Om vi inte lyckas, kommer jag inte att stanna kvar, tillägger rektorn bestämt och antyder att ett sådant beslut inte skulle dröja mer än något år.
EFTER ETT SÅDANT LÖFTE KAN MAN STILLSAMT fråga sig om organisationen är tillräckligt flexibel för några större förändringar?
- Visst kom jag in med förutfattade meningar, erkänner Bo Samuelsson. Men jag har avsatt pengar till projektanställda som ska kunna arbeta med de övergripande strukturerna.
- Förändringsarbetet ska peka ut kompassriktningen. Det gäller då även att se hur det ser ut utanför universitetet.
Den klena kvinnorepresentationen har debatterats länge inom universitetet. Hur kan universitetet, som ska husera samhällets intellektuella elit, snarare ligga efter den allmänna samhällsutvecklingen än före?
- Universiteten är uppenbarligen en mansstruktur. Men pinsamt nog måste jag medge att jag inte vet varför.
DET ÄR VÄL BARA DE MEST FÖRSTOCKADE som kan mena att kvinnor måste vara mindre begåvade än män. Men benägenheten att jämna ut den sneda könsfördelningen tycks inte vara särskilt stor. Vilka kopplingar har då detta till vad som tidigare sagts om förändringar inom universitetet?
- Jag tror att det är bra att tvinga in fler kvinnor i systemet, säger Bo Samuelsson. Det är viktigt för universitetet. Men det gäller ju även för begrepp som ras och kultur.
- För att förtydliga menar jag att det är en komplicerad materia som både har en historia, nutid och framtid. Jag är inte till alla delar insatt i denna, men lär mig sakta. Det är viktigt att jämställdhetsprogrammets kvantitativa mål uppnås, eftersom en del av problemet handlar om makt och representativitet. Det finns ett värde i att som universitet kraftsamla kring kunskapsbildning i denna fråga. Årets budgetarbete kommer att avspegla denna intention.
Artikelserien om makten på universiteten inleddes med ett krav på en utredning om maktstrukturerna, som ett första steg i en utveckling av högskolorna. Det nappar inte rektorn direkt på.
- Jag vill varken säga bu eller bä. I utvärderingen av högskolorna ingår en självvärdering av verksamheten.
Avslutningsvis medger Bo Samuelsson att han som rektor kläms från två håll. Från de anställda, som vill att han ska företräda universitetets intressen gentemot statsmakten. Å andra sidan är han formellt regeringens lokala företrädare för högre utbildning och forskning.
text: CHRISTER WIGERFELT
