Robert Karlsson Svärd tycker att det är manligt att vara sig själv och stå för vad man tycker. Men å andra sidan beskriver han även kvinnligt på det sättet. Drömmen är ett samhälle utan tvingande normer.

Förutom heltidsstudier på socionomprogrammet är Robert Karlsson Svärd väldigt aktiv inom RFSL, Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, där han ibland jobbar uppemot 30 timmar i veckan. När jag träffar Robert i cafét på RFSL, vid Esperantoplatsen i Göteborg, kommer han direkt från en skolinformation och ska snart iväg igen. Men han tar sig tid för att prata en stund om könsroller, manlighet och om hur det är att leva som homosexuell man. - Mansrollen som sådan är ett begrepp som jag tycker är väldigt intressant. Att det finns en norm och en tanke om hur en man ska vara. Jag har läst väldigt mycket om sådant här och jag tycker att det är spännande. Är de traditionella könsrollerna biologiskt eller socialt betingade? Kan man reda ut svaret på det har man svaret på allt. Men jag tror inte att man kan det. Robert känner sig som en jämställd man och han försöker att skapa medvetenhet om de här frågorna. Drömmen för Robert är på sikt att alla normer löses upp - att alla får vara precis som de är och vill vara, utan krav på att vi ska vara på ett speciellt sätt. - Jag tror att det är bra med en norm som inte är hög. Med låga trösklar där du får vara precis som du är. Han vänder sig mot bilder av mannen som "antingen eller". - Jag såg en film om mansrollen av Rigmor Robert som jag tror hette "Orpheus och vilden", där hon beskrev mannen som att han bara hade två sidor. En barbarisk, där exempelvis värnpliktiga passar in, där identiteten i laget och fysiken betyder mycket. Den bilden ställde hon mot Orpheustanken - män som sinnliga, lyssnande, mjuka varelser, försiktiga i sin framtoning. Jag håller inte med om något av det där. Visst har vi de delarna i oss, men inte på det sättet. Robert har en stor förståelse för varför vissa blir våldsamma, som skinnskallar och brottslingar. Han menar att män idag har få medel för att bekräfta sig. För dem som inte blir bekräftade genom sin verbala och teoretiska förmåga får vi en mansroll som blåser upp det fysiska. - De som inte har den förmågan blir mer handlingskraftiga och det kan mynna ut i det enkla språket - våld. Jag tror att samhället idag bär skuld till detta. Vi har ett samhälle som inte tillgodoser mäns olika behov, det leder till svaj i mansrollen. Man får män som inte vet hur de ska vara. Det blir extremt lätt att identifiera sig med skinnskallar, punkare eller vad det nu kan vara. - Att bara våga vara är det inte många som vågar... Robert menar att exempelvis skinnskallar klär sig som de gör för att göra revolt och de ska därför inte mötas med tystnad. - Samhället ska säga "ja, så är ni och det får ni vara", men måste ta avstånd från våld. Han tycker på samma sätt att det inte är konstigt att en del invandrare blir stöddiga, snattar eller blir våldsamma. Det är lätt att ta till våld för att bli sedd. Robert är nu 24 år, han var knappt 19 år när han berättade för sin familj och sina vänner att han är homosexuell. - Men mamma visste innan. Mammor och systrar vet, det tror jag lite. Redan när han var 20 år gick Robert ut med det i en tidning första gången. Det var i samband med att han var med och grundade RFSL i Skaraborg. Sedan dess har det blivit åtskilliga tidningar, TV-program och radioprogram. Från början tyckte Robert att det var svårt att veta hur han skulle vara, som homosexuell. Han hade en bild av hur homosexuella är eftersom han hade matats med samma klichébild som alla andra. - Antingen var man fjolla, med rosa puffärmar och smink och allt det där. Eller så var man läderbög med skägg, hår, svett och piskor. Och när man är 30 då är man död för alla får hiv och aids. Personligen möts inte Robert av så mycket fördomar tycker han. - Jag har det nog ganska bra, konstaterar han. Till stor del tror han att det beror mycket på att han valt att vara helt öppen med sin läggning. - Jag måste få vara så trygg att när någon ser min ring på handen och frågar "vad gjorde du i helgen då, var du ute med tjejen eller" så kan jag svara "nej, med killen". Visst har många fördomar, men de är mest nyfikna. Frågorna kommer upp på klassfester och liknande. - Man får ofta frågor som "är det inte så att det är en som är man och en som är kvinna i förhållandet". Nej, sluta nu..., suckar han. Robert berättar en rolig historia om när hans mamma en gång frågade om det var Robert eller hans pojkvän som var "mannen" i förhållandet. Han tolkade det som "vem är längst", för hemma hos honom var det alltid pappa som fick ta ner sakerna från de översta hyllorna. Svaret blev därför "det är jag, för jag är längst". Först långt senare förstod han att mamma kanske menade något helt annat... Robert har funderat mycket kring frågan om vad som är manligt. - Jag tycker att det är manligt att visa sig själv och stå för vad man tycker. Men å andra sidan är det mänskligt. - Den traditionella bilden av vad som är manligt är ju modig, framåt etc. Det tycker jag är trams, att män ska gå i täten, vara ledare osv. Jag tror inte att män är ämnade för det, jag tror bara att det skulle bli annorlunda om kvinnor leder. Robert anser att den manliga hierarkin går igenom överallt i samhället. - Ta ett sjukhus t.ex. Oavsett om läkaren är man eller kvinna så pratar man inte med biträdet. Det borde vara mer som t.ex. i nämnder, med en ordförande som fördelar ordet men inte har mer makt. Visst tar det längre tid, men resultatet blir bättre. Det är en politisk utopi. Att det är män som gör karriär och klättrar på arbetsplatserna tycker Robert är naturligt. - Det ligger i självförtroendet. En man blir bekräftad för att han stiger i graderna.   - Jag tycker fan det är manligt att sminka sig, säger Robert plötsligt. - Men det är inte manligt om du tramsar omkring i en dragshow eller så. Det är manligt att förstärka sina drag, sminket är inte manligt eller kvinnligt i sig. Detsamma gäller att gå i kjol, tycker Robert. - Det är inte manligt om man gör det för att det är ett traditionellt kvinnoplagg, eller för att man blir kåt av det eller något. Men däremot om man gör det för att det är skönt, bekvämt. Det är svårare för Robert att säga vad han tycker är kvinnligt. - Dels är jag ju inte kvinna och jag är ju inte heller ihop med kvinnor. Men jag tror att det är kvinnligt att vara mänsklig. Återigen: det är kvinnligt att våga säga vad man tycker, att göra saker man tycker om och att våga sig loss ur de traditionella kvinnorollerna. Det är däremot inte kvinnligt att gå tillbaka till den man som slår en - det är bara dumt snarare. - För mig är kvinnlighet mycket det där traditionella - att lyssna och förstå. Men jag vill och tycker att det ska vara manligt också. Vad Robert vill ha är färre tvingande normer. Vad som är manligt eller kvinnligt verkar ointressant - det viktiga är vad som är mänskligt. Och att man vågar vara som man är. text och foto: JOHANNA HILLGREN illustration: HENRIK LANGE

LÄNKTIPS: På RFSL på nätet finns det mesta för den som är nyfiken. Här kan du chatta, få svar på dina frågor osv. RFSL fick 700 nya medlemmar när de flyttade in på internet. Deras hemsida rankas som en av de bästa i Sverige. Magasinet QX på nätet. För en gay och gayvänlig läsekrets.