Finns det något mer självklart än en man? I språket är mannen tilltalsnorm, inom läkekonsten är normalpatienten man. Lika självklart som att mannen står för normer i samhället, är att manligheten är motorn i samhällsutvecklingen. Omvänt har historiens förändringar inte betytt särskilt mycket för synen på manlighet. Förrän nu.
laskan landade bredvid förläggningen, sprack och flammade
upp. Nästa morgon vaknade Lars bakfull. Nu var det inte lika roligt.
Trots det kunde han inte låta bli att skryta för kompisarna.
"Det var ballt."
Ännu ett attentat mot en flyktingförläggning var genomförd. Så hamnade Kolbäck i tidningarna för några år sedan. Men Lars är egentligen inte aktiv rasist utan resonerar antagligen som många andra manliga svenskar om invandrare. Polariseringen leder till emellanåt gängbildningar bland yngre män.
e kommer på en lördag. Första gången är de
fem, sex stycken spanare. De går runt torget i Husby. "Vi kommer
tillbaka nästa lördag", hälsar de. "Då ska
alla i Husby vara här. Annars är ni fittor".
Polariseringen mellan svenska och invandrade ynglingar må vara långt driven, men manligheten är lika självklar i bägge kulturerna. Eller har varit. Naturligtvis kan man hävda att manligheten ligger i generna, men det räcker knappast som enda förklaring till manliga beteenden.
Föräldrarna som världens
centrum
Så vad formar en man förutom generna? Uppfostran och relationerna
till föräldrarna är naturligtvis centralt för ett nyfött
gossebarn. Den världsberömda schweiziska psykoanalytikern Alice
Miller har skrivit flera böcker om barndomen. Även Hitler har
postumt legat på hennes alanyssoffa. Miller har letat upp följande
citat av Hitler:
- Jag vill en våldsam, befallande, oförfärad, grym ungdom. Sådan måste ungdomen vara. Smärtor måste den uthärda. Det får inte finnas något svagt och ömsint i den. Ur dess ögon ska det fria, härliga rovdjuret blixtra fram. Stark och skön ska min ungdom vara... Då kan jag skapa något nytt.
Alice Miller anser att den tidiga barndomens upplevelser skapar grunden
för den vuxna människans personlighet. Mycket förenar flickor
och pojkar, men det har ställts olika krav på dem. Arvsrätten
har lagt en tyngre börda och krav på pojkar, oket har varit mer
fysiskt:
"Under de första levnadsåren är det alltjämt möjligt att glömma de värsta grymheter och idealisera angriparen. Men senare handlingsmönster förråder att hela historien om den tidiga barndomens lidande lagrades någonstans och nu med oerhörd precision utvecklar sig inför omvärlden, men med andra förtecken: Det en gång förföljda barnet är i den nya iscensättningen själv förföljare."
Slagen men respektfull
Hitler var hårt hållen av sin tyranniske far. Hugg och slag
fick han motta i stort sett varje dag. Han var barnet som fadern inte ropade
på med namnet utan visslade på som på en hund, med samma
rättslösa och namnlösa status i familjen som juden i Tredje
riket. I nazibibeln Mein Kampf kallar Hitler sin far respektfullt Herr Vater,
trots att han aldrig fick uppleva någon ömhet från dennes
sida. Men detta livsöde var inte något unikt. Poängen i
Alice Millers resonemang är att Hitlers erfarenheter delades av miljoner
andra tyskar. Och av känslomässigt tuktade män i många
andra länder. Nazismen var ingen yttre utan snarare en inre diktatur.
Oberoende av nationalitet har barnen ett gemensamt, menar Alice Miller: De har inget förflutet som står i vägen och deras tolerans mot föräldrarna saknar gräns. I barnets kärlek är varje medveten eller omedveten själslig grymhet hos föräldrarna skyddad för upptäckt.
Det vilar ett bonderomantiskt skimmer över de nazistiska begreppen Blut und Boden och Heimat. Nazisterna flirtade med bondesamhället samtidigt som industrisamhället var spjutspetsen i genomförandet av Tredje rikets program. För Alice Miller är detta knappast en komplikation. Barnen i bondesamhällets uppfostrades lika kärvt som i industrisamhället. För mansrollen har övergången till industrisamhället därför närmast varit osynlig. Ur en uppfostringsbok från mitten av 1700-talet heter det med kuslig klarsynthet:
"Dessa första år har bland annat den fördelen att man kan använda våld och tvång. Barnen glömmer med åren allt som de upplevde under sin tidigaste barndom. Om man kan beröva barnen viljan, så minns de senare aldrig mer att de haft en vilja, och den stränghet som man får lov att tillämpa får därför heller inga skadliga följder".
Fångar i våra egna kroppar
Det pedagogiska rättesnöret är visserligen adresserat till
en borgerlig publik, men säkerligen giltig även för bondebefolkningen.
Och om man hårddrar resonemanget hos Alice Miller fortplantar sig
denna negativa kraft obönhörligt från generation till generation.
Vi blir fångar i våra egna kroppar.
Men något har hänt som gör att man kan ifrågasätta delar av Alice Millers resonamang. Skadorna är trots allt kanske inte omöjliga att reparera. Det handlar inte bara om ett allmänt ekonomiskt välstånd i exempelvis Sverige efter kriget. Överklassen i England har trots ekonomiskt överflöd och elegant social yta länge formats av samma manlighetsideal som inom arbetarklassen.
Flera samverkande förändringar i samhället pekar fram mot barnets frigörelse från föräldraförtryckets arv. En av dessa är paradoxalt nog kvinnornas vandring från hemmet till arbetsplatsen. Detta har skapat en vital barnpedagogisk debatt och praktik och en fokusering på barnens rättigheter. Samtidigt har männen inte längre några starka skäl att inte ta lika ansvar för barnens behov av omvårdnad.
De ansatser som idag finns till en bakåtpendling mot en ny machokultur och otidsenliga mansideal, som hos exempelvis skinnskallar, är ett uttryck för att Alice Miller delvis har rätt i sin analys. Den svarta pedagogiken är trots allt inte utplånad även om den är försvagad.
Det framväxande kunskapssamhället har inget behov av skinnskallar, utan av socialt begåvade män. I den här processen kommer mansrollen att bli ett centralt tema för alla män. Bland pojkar och yngre män finns tydliga tecken på större öppenhet för de krav som ställs på framtidens mansroll.
text: CHRISTER WIGERFELT
