Trots allt möjligt
Av AnnBritt Grünewald
Förlaget Futurum
Trots allt möjligt är den fjärde boken i Demokratiserien
som Förlaget Futurum ger ut. Det ska kanske ses som ett litterärt
grepp att ge två läsupplevelser i en och samma bok men det skapar
i det här fallet mest förvirring.
I den första delen, "Mina första år på Österåker
1969-1973", gör Grünewald personliga reflektioner från
privatlivet och från arbetsplatsen på Österåkeranstalten.
Det är vardagen bakom murarna som skildras; det dagliga arbetet och
mötena med de intagna.
Det är en ingående beskrivning
av den svenska kriminalvården som AnnBritt Grünewald ger. Det
är både nyttig och lärorik läsning för den som
trodde att detta område är fritt från intriger och komplotter
bland de styrande. Även i denna sfär gäller det för
den som vill göra karriär att inte trampa alltför många
på tårna och hålla sig inom gängse ramar. Läs:
låta fångvården vara som den är.
Men inte AnnBritt Grünewald inte. Hon har gått sin egen väg
och har haft sin ideologiska stjärna klar för sig, och följt
den troget i arbetet för en humanare kriminalvård.
Trots detta gör hon mot alla odds karriär och blir 1978 Sveriges
första kvinnliga fängelsechef.
Det kunde ha fortsatt så,
denna första del, som en självbiografi men av någon anledning
väljer Grünewald att kasta loss ordentligt och ger sig ut i agitatorernas
land.
Det är lätt att förstå politikernas rädsla när
en grupp intellektuella kvinnor, inklusive AnnBritt Grünewald, samlades
i Maria-Pia Boëthius kök och smidde planer om ett eget parti för
att få gehör för sina idéer. Det var kanske synd
att de inte löpte linan ut och gav politikerna lite mer än bara
skrämselhicka.
I den andra delen, "Brottsstycken - erfarenheter och slutsatser 20
år senare", har AnnBritt Grünewald många konkreta
förslag på vad som behöver göras för att minska
brottsligheten. Men i det femte kapitlet, "Brott och Nya Testamentet"
känns det störande när hon likt en väckelsepredikant
tar Bibeln till hjälp för att få fram ett program för
en bättre kriminalvård.
Trots allt möjligt hade vunnit på om materialet i den delats upp till
två böcker. Det är den senare delen
som sticker upp och ruskar om. Det är här boken skulle börjat
för det är lysande debattinlägg som presenteras. Det riktigt
ryker om vissa sidor och AnnBritt Grünewalds engagemang är inte
att ta miste på. Hon vill ha till förändringar för
att, som bokens undertitel heter Rädda barnen - bekämpa kriminaliteten.
text: INA LARSSON
|