Att kåsera om Bokmässan ärju lätt. Alltför lätt skulle jag vilja påstå. Redan såhär andra dagen kan man uppleva förstoppning i hjärnan närman ska förflytta sig från en monter till nästa, och manhar redan bläddrat i fler böcker än man har gjort påhela året sedan Bokrean i februari. Att kåsera om litteraturenstillfälliga överflöd och min lilla hjärnas oförmågaatt hantera detta ymnighetshorn vore allt för lätt. Därförgör jag det inte. Det vore också lätt att börja spekulera i vad den framtidautvecklingen har i sitt sköte; när parningsdansen mellan pappersböcker(tes) och internet (antites) är färdigdansad. Jagskulle alltför lätt kunna måla upp en scen där Bokmässanom tio år utgörs av en server kopplad till tusentals terminalerför bläddring i databaser, i en morgondag då dagstidningenläses på spårvagnen via mobiltelefon. Men jag tror inteatt jag gör det. Istället konstaterar jag att böckers användarvänlighetfortfarande är oöverträffad: En mer mobil informationsbank,alternativt underhållningsenhet, än en bok, har fortfarande intekunnat skapas med den moderna IT-tekniken (som ju t ex är beroendeav batterier för att man ska kunna använda den överallt). Inte utan stolhet kan jag konstatera att böcker som min "Indien"-bokfrån förrfjol, färdas med resenärer till främmandeländer, och när jag själv återvänder till Indienmärker jag att den lämnar spår: den syns i händernapå turister på bakgatorna, kvarblivna exemplar säljs avandrahandsbokhandlare i Goa och Calcutta, och när jag hälsar påredaktören för Rock Street Journal (som intervjuas i boken) berättarAmit att en svensk varit där och jämfört - verkligheten medmin bok. Besökarens visitkort avslöjar namnet: Bertil F. Det är ensvindlande tanke att bokmässegeneralen vandrat i mina fotspåri Indien. Vid nästa tillfälle konfronterar jag honom med dennaanklagelse, men Bertil svarar kallt att det inte är han. Men att jagär välkommen till bokmässan ändå. Så kontentan är att Bertil F har en klon som vandrar omkringi Indien med min bok i handen. Om internet kan klå detta, ja, dåär jag beredd att sluta skriva pappersböcker. Men till dess fårni nog stå ut med att se mig här på mässan varje år. I vimlet Zac O'Yeah Författare till "Indien - personlig vägvisare till land ochkultur" (1995) och "Pajazzo" (1997; roman)