Kommunikation?
Torgny Karnstedt är författare till boken "Jag har ett språk".I den vill han dra en lans för den kommunikativa människan. Detvill säga den som hellre "surfar på det inre nätet"än bara hänger sig åt modern informationteknologi. Självär han ett levande bevis på att fantasin kan bryta upp gränser.Karnstedt debuterade 1977 med Slamfarmen, som bestod av dagboksanteckningarfrån ett arbete på en kemisk fabrik. Men det var längesedan, nu är han författare på heltid och mycket ute ochföreläser runt om i landet. Ämnet är då - precissom idag - hur viktigt det utvecklade och rika språket är fören levande demokrati. Individer med ett fattigt språk är en sakmen "en nation med ett fattigt språk är en katastrof".Den senaste boken är ett försök till något nytt iböckernas värld. Utan kapitelindelning och rikt illustrerad villden vara "en kärleksförklaring till den kommunicerande människan".Att döma av publiken som lyssnade på författaren kändede sig delaktiga i kommunikationen. Speakers Corner var fullknökadoch publiken lyssnade på varje ord. Se där en början tillkommunikation! Heja Norge!
P-O Enqvist började med att tala om den Auschwitzestetik som han ansågpräglade mycket av dagens film. " Förr när det var longöreri filmer då lade man på musik, när longörer inträffarnu steker man ett levande barn över öppen eld". Däreftertog Enqvist tag i ett ämne som låg honom varmt om hjärtat.Sveriges urusla distribution av kvalitetslångfilm. Exemplet som hananvände var Hamsun, en film som Danmark gjorde i 32 kopior och somsågs av många. Här hemma tillverkades fem kopior och denblev ingen större kommersiell succé.
Skattebetalare står för 80% av kostnaden för svensk långfilms-produktion,men alltför få utanför storstäderna kan se den filmde betalat för. Framtiden kanske finns i Norge, där finns detkommunala biografer som enligt Enqvist fungerar bra när det gälleratt föra ut kvalitetsfilm. Vi fick också lära oss att detär enkelt att göra film men svårt att skriva en roman. Alltenligt Enqvist. Fan trot. Djuren är ju också människor
Trots diverse hot höll Peter Singer som planerat sitt seminarie pålördag förmiddag. Han ville dock inte diskutera dödshjälpför handikappade spädbarn och var ganska upprörd överden svenska pressens sätt att behandla saken. Han ville hellre förafram sitt budskap om att "vi behandlar djur som vi tidigare behandladeslavar - som human tools." På direkt fråga ville han dockinte ge våra bröder schimpanserna rösträtt. Rekord som vanligt
Antalet utställare är i år 715 att jämföramed förra årets 702. 17 länder är representerade ochutställningsytan är större än någonsin. Förstadagens besökssiffror ökade med 13% jämfört med förraåret. Sänk portot!
Frågan om portokostnader är viktig ur en kulturpolitisk vinkel,skriver Anna-Greta Leijon i bokutredningen som var klar förra veckan.
Portot har höjts kraftigt de senaste åren och 1998 väntasytterligare höjningar. Det drabbar framförallt mindre förlag,mindre bokklubbar, bokhandlarna och antikvariaten, påpekar Leijon.
Mikael Ende, författare till "Den oändliga historien"har alltid hävdat att "framgång är en portofråga"... Jobbig dag
"Vilken dag! Först fick jag inte skriva in migpå Kvinnofolkhögskolan, sedan försökte jag erbjudamina tjänster åt Svenska Akademien. Men de ville inte hellerha mig, fast de har stolar lediga." Mässbesökaren StefanLittorin stannar nog hemma i morgon. Rekord?
Enligt förra årets officiella siffror var antalet utställare482. När Alba stötte ihop med Anna Falck på mässgolvetonsdag kväll var siffran för året 1108. Kan det stämma?Vi återkommer i frågan. På jakt efter de förläggare som flytt
När Alba gav sig ut på jakt efter de försvunnaförläggarna begav vi oss förståss till baren påPark. Där brukar man kunna få trängas med både enPalmström och en Weyler och en mängd andra förlagsanställda.Trängseln brukar bli enorm. Men så icke denna afton. Vi som skulleupp gick visserligen hem vid midnatt, men då syntes ännu intenågra förläggare. Lite lön för mödan fick vi ändå. Där fannsandra att titta på. Mycket mediafolk och ett flertal kändisarav annat slag. Men författare då? Nja, ett gäng glada flamländare,visst, men inte så många andra.
Vi jagar vidare. | 