Det handlar om respekt

Upplopp i Los Angeles 1992, flimrande lågor i TV-rutan, gängledare som mäklar fred. Men vad fanns bakom allt detta? Egentligen. Carmilla Floyd påstår inte att hon har svaret, men genom sin pinfärska bok Respekt synliggör hon gänglivet i våldets Los Angeles.

Visst, det var upploppen i Los Angeles och medias sätt att spegla det som hände, som fick Carmilla Floyd att vilja gå under ytan. Att försöka beskriva det som verkligen hände och framförallt komma nära dem som aldrig syntes i TV-rutan, nämligen gängets tjejer.
Men det var också en önskan att få svar på egna frågor. Hon föddes i Los Angeles 1962 och växte upp i en Stockholmsförort. Hela sitt vuxna liv har hon skrivit om ungdomskulturer i både Sverige och Asien.
- Jag har varit hysterisk engagerad i utsatta människors situationer. Jag har alltid känt mig personligt ansvarig att lösa deras situation.
Ett ansvar som förpliktigar. Den första resan till Los Angeles resulterade i kontakter med flera unga gängmedlemmar. Carmilla Floyd var noga med att skriva varje månad och hålla kontakten. Han har åkt tillbaka flera gånger och hållit det hon lovat. Så har det fortsatt under fyra års tid.
- Det är som att gå in i en annan värld. Ungefär som en forskare som studerar samma algblomma i 40 år.

Mexikanen Joey Pallares, elevassistent på en skola i östra LA blev hennes nyckel in i gängens hierarkiska struktur. Genom honom träffade hon Gladys, flickornas gängledare som inte ens backar för de stora grabbarna. Att stå emot och slå tillbaka med eller utan vapen ger respekt, förklarar hon frankt.
Och det är just det som hon och hennes tejkompisar är ute efter - respekt.
- Logiken hos de här männsikorna är helt förvirrad. Den är ett hemmabygge. Nästan alla jag träffat har full insikt i att det de gör är destruktivt, att det drabbar dem själva. Men det är mer eller mindre ett val de gör för de inser att de aldrig kommer att bli några universitetsprofessorer. Så de väljer att få respekt genom våld.
Var du aldrig rädd?
- Jag var rädd varje kväll jag körde hem folk sent på kvällarna i jobbiga områden. Det låter konstigt, men jag har varit med människor somjag känt mig trygg med hela tiden, om man nu kan säga så om människor som man vet mördat och slagits. Samtidigt är det nåt lockande att göra saker som är farliga.
För ungdomarna i den här delen av Los Angeles är tillhörigheten i ett gäng detsamma som att ha kul. Det är i gängen det händer saker; där fixas det fester, där finns droger och där finns vapen att känna sig beskyddad av.
- Du har verkligen en extrem våldskultur som saknar motstycke i Sverige, förklarar Carmilla Floyd som inte tror att den svenska ungdomskulturen i förorterna tillnärmelsevis är på väg mot det som idag finns i Los Angeles.
Trots det finns det mycket i boken Respekt som svenska ungdomar kan ta till sig. Själv hoppas Carmilla Floyd att lärare, poliser, fritidsledare och andra som arbetar med ungdomar ska läsa boken.
- Jag tror att ungdomarna i boken har mycket viktiga saker att säga.
Boken är skriven på ett direkt språk som är en blandning av både humor och närhet. Motvilligt erkänner jag att den är spännande mitt upp sin hemskhet om unga mexikaners hopplösa val mellan gängmedlemskap och ingenting.

Fotografierna i boken är tagna av Joseph Rodriguez
Boken är utgiven på DN:s Bokförlag

text: AGNETA SLONAWSKI
foto: LEIF WILEHAG