Skåne har sedan freden vid Roskilde fått allt större problem. Det var då Terra Scania övergick i svensk ägo och Skåne blev en provins i ytterkanten av Sverige. Men det skall det bli ändring på. Stiftelsen Skånsk Framtid arbetar sedan 1989 för ett Skåneland som inte förtrycks av Sverige.

	SSF bildades 1989 av akademiker, personer i näringslivet och av "gemene man" som insåg att regionernas Europa var på väg, berättar Göran Hansson, en av organisationens frontmän. Med det skrivna ordet som främsta vapen sänder SSF insändare till tidningar, fungerar som remissinstans och syns på Internet. Målet är att Skåne, eller rättare sagt Skåneland (Skåne, Halland och Blekinge) skall få sin rättmätiga plats på Europas karta och sluta vara en matarregion till Stockholm och de styrande som sitter där, vilket SSF anser att Skåne är för tillfället. SSF arbetar främst på globala arenan genom att profilera Skåneland och därigenom göra det svårare för den svenska regeringen att förklara varför Skåneland kommer bort i debatten, förklarar Göran Hansson. SSF är medlemmar i två mindretalsorganisationer, där de arbetar gemensamt med andra åsidosatta regioner. Att få en man i parlamentet i Bryssel som bevakar organisationens intressen är ett av målen. I sin artikel "Mitt skånska problem", en av SSFs många artiklar på deras hemsida på Internet, skriver Göran Hansson: "Det svenska etablissemanget hade fört mig bakom ljuset. Mina föräldrars generation hade undanhållit sanningar för mig i den mån de nu själva var medvetna om dem. TV och radio höll tyst och de skånska politikerna hade under årens lopp sålt sina skånska väljares själar till den mälardalska överheten." Attityden mot framför allt de styrande i Stockholm är oförsonlig, svordomarna många, det låter bittert. Tonen går igenom i många av organisationens texter. Smått blandas med stort. Den skånska Akvaviten sänktes till fyrtio procent, den skånska senapen har gjorts för mild och för söt och det nya storskånska länet är uttryck för en onaturlig gränsdragning. Förändringar vars vikt man som utomstående har svårt att se. Men kulturen är viktig för Stiftelsen Skånsk Framtid. Det är den som låter människor känna sig tillhörande och som ger en kulturell identitet. Det är här akvaviten och senapen kommer in. Som kulturbärare. Språket hör hit också. Och Göran Hansson är förbannad. - De gjorde en undersökning om skolbarnens språkkunskaper i Sverige. Skåne låg dåligt till, säger han på bred skånska. Men det är väl inte konstigt. Jag hade till exempel aldrig hört ordet ficka som liten. I Skåne heter det lomma, det är helt enkelt olika språk. Han talar om Sverige som något främmande, ett annat land. Det kan låta stötande, men är en realitet för SSFs medlemmar. Men vi svenskar behöver inte oroa oss: - En regional utveckling är positiv, men vi har inga idéer om att bryta med staten, säger han. Regionernas chans Det som skall rädda Skåne och andra regioner som, på grund av statens gränsdragning, hamnat i periferin är EU´s regionalpolitik. Där får regionerna sin chans gentemot staten. De slipper gå till Stockholm för att få pengar och i stället blir det EU som bidrar med resurser, ett EU som mycket mer än de flesta stater ser till de perifera regionernas bästa, menar Göran Hansson som menar att en regionalisering av Sverige är framtiden. Regionerna finns redan och det är därför vansinnigt att dela in Sverige i regioner med konstlade gränser som till exempel det nya storlänen i Västergötland och Skåne, menar Göran Hansson. - Det finns redan en åtta, nio regioner i Sverige. Det är ju vansinne att inte använda Småland, Götaland, Svealand, Skåneland och dom andra, utan göra nya regioner med onaturliga gränser. Sådana har vi ju redan menar han och syftar på länen. Det skånska storlänet där Kristianstads och Malmöhus län slås samman tycker han är ett uttryck för att makthavarna i Stockholm inte förstått vikten av gränsdragningen i ett land. I stället vill han se fem län i Skåne vilka skulle ge uttryck för naturliga, historiska gränser. "En sak har historien lärt oss - man leker inte med gränserna!", citerar Göran Hansson fransosen Mitterand i "Mitt skånska problem". Skåne förblir svenskt När regionivrarna talar om Skåne kopplar de ofta samman Malmöområdet med Köpenhamn. Med den nya bron mellan Skåne och Själland får de den förbindelse de så hett efterlängtat. Men det är inte så lätt som att bron löser allt och en region nu kommer att fungera utan problem. - Som det är nu kan vi inte bilda någon region med Själland. Först måste det bildas regioner i Skåne och Danmark med sina administrativa och politiska institutioner, sedan kan dessa börja samarbeta, säger Göran Hansson. - Först måste vi ha ett skåneparlament, eller som vi hellre skulle vilja haft, ett Skånelandsparlament. Skåne är ju för liten region i EU, det skall helst vara 2,5-3 miljoner människor. Själland är 2,5 miljoner. När vi samarbetar får vi tyngden. Det är alltså omöjligt att Skåneland hoppar i säng med Själland nu. Det är på lång sikt som staternas makt minskas. Att Skåne skulle gå över och bli danskt igen, efter 340 år som svenskt landskap, avfärdar han, och menar att danskarna övergett sina skånska grannar. Särskilt svensk känner han sig emellertid inte utan säger att "vi skåningar är svenska medborgare, men vi är inga svenskar". Däremot är han europé, det är väl självklart. Men han är inte i gott sällskap. - Redan 1972 gick Danmark med i EU, men inte Sverige. Det är nog delvis därför man i Sverige inte känner sig som riktiga europamedborgare, men kanske kommer det med tiden. Som det är nu är vi så upptagna med det interna. Vi är nästan som norrmännen som säger att "vi är bäst själva". text: PER NILSSON bild: HENRIK LANGE [INNEHÅLLSFÖRTECKNING] [SSF:s HEMSIDA]