"Trädet" skjuter upp bland de andra hyreshusen på Allhelgonagatan, till det yttre skiljer det sig inte nämnvärt.
Men innanför bor hyresgästerna i kollektiv.
Vad innebär det?

Birgitta Ergin har bott där sedan starten 1985. Hon bodde i huset även innan det blev kollektiv och öppnar dörren till sin tvåa och berättar:
- Det bodde väldigt lite folk här på gatan då, i detta hus stod säkert hälften av lägenheterna tomma. Men det kan också ha varit något planerat från Göteborgshem, som Poseidon hette då, att man skulle välja ut detta hus till kollektiv och därför lät man inte fler personer flytta in.

Uppsägningar gick i alla fall ut till hyresgästerna, "den riktiga vägen, två gånger", som Birgitta säger - och sedan hade de företräde att flytta in i kollektivboendet om de ville.
Detta var i maj 1985 och kollektivhusföreningen "Trädet" bildades i tiovåningsskrapan på Allhelgonagatan i Kortedala.
- Personligen hade jag nog aldrig sökt mig till ett kollektivhus om jag inte bott här, säger Birgitta Ergin. Men jag tyckte det verkade roligt och intressant.
Birgitta och hennes närmsta granne är i dag de enda som bodde i huset innan det blev kollektiv.

Vad innebär då själva boendet? Jo, de främsta kraven är att man ska vara med i en arbetsgrupp och att man förbinder sig att laga mat var tredje vecka - och att man ska sköta dessa plikter!
Och så ska man gå på stormöte. Som är en gång varannan månad. Den andra månaden är det diskussioner i mindre grupper för att alla ska få komma till tals, och månaden efter klubbas besluten på stormötet - husets fullmäktige.
- När man skriver kontraktet förbinder man sig att göra dessa saker, berättar Birgitta. Och vi informerar noggrant om det. Sen behöver man ju inte vara social om man inte vill, men dom flesta som flyttar hit vill ju inte bara flytta in i en lägenhet och sen gå ner och göra plikterna. Då har jag lite svårt att förstå varför man bor här. Man vill ju få ut nåt av det som är roligt och bra också.
- Och det är roligt att laga mat tillsammans, säger Birgitta med eftertryck.
- Och sen sköter vi ju om huset, vi sköter trappstädning och sånt, och det gör att vi kan ha en lägre hyra.

Hur mycket lägre?
- Jag har svårt att säja det, men min tvåa på 70 kvadratmeter betalar jag 3660 kr i månaden för ungefär.
Det finns allt från ettor- till fyrarummare i huset, fördelat på tio våningar, där första våningen hyser gemensamma utrymmen. Allt som allt finns det 37 lägenheter som bebos av cirka 40 vuxna och lika många barn.
Birgitta tycker boendet har fungerat bra alla år hon bott där.
- Men det är precis som med allt annat, ibland är arbetet tråkigt, ibland roligt.

Inga större konflikter?
- Nja, inga allvarliga. Jag känner att vi är ganska så disciplinerade, vi gör det vi ska göra.

Vad händer om man inte uppfyller sina plikter?
- Eftersom det först drabbar ens egen grupp, så pratar gruppen först med den personen. Men bättrar det sig inte går gruppen till styrelsen så den får ta tag i det: få personen att bli motiverad eller flytta!
Det har hänt, men inte många gånger.
Av dem som bor i huset är övervägande delen ensamstående med barn.
- Det är inte många renodlade familjer, säger Birgitta och hon tror det beror på att människor i uppbrott, eller i förändring av sina liv, känner trygghet i att flytta till ett kollektivhus.
- Många förändringar har ju skett även här i huset, folk har separerat men bott kvar i huset för barnens skull . Och det har varit bra lösningar.
Huset har också haft ett eget daghem. En särskild förening har hyrt lokalerna av "Trädet", fast dagiset bildades av föräldrarna i huset och det skulle främst tillhandahålla platser till de egna barnen.

Blev det så?
- Ja, men på senare år har det inte funnits tillräckligt med barn i huset. Det har funnits 16 platser i dagiset och vi har även haft barn utifrån de senaste fyra-fem åren.
Men nu är dagiset nedlagt sedan i augusti, för att ändrade regler för arbetslösa föräldrar ihop med minskat barnunderlag omöjliggjort en fortsättning. Så i nuläget finns inga planer på att starta upp det igen.
Lokalerna står outhyrda och kollektivet använder dem till keramikkurser, körsång och andra verksamheter istället.
- Vi har i och för sig alltid kunnat utnyttja dagisets lokaler när dom inte varit där förut också, säger Birgitta och berättar om att det finns planer på att göra en vävstuga där nu.
- Det slutgiltiga beslutet tas inte före årsskiftet. Det är en ekonomisk fråga, givetvis...
Alla kurser och aktiviteter i huset är till för hyresgästerna. Birgitta berättar dock att man genom åren har försökt bjuda in grannarna i de andra fastigheterna på gatan till gårdsfester t ex, men att man har mötts av en viss misstänksamhet.

Vad kommer det sig, tror du?
- Jag vet inte, kanske för att vi alla känner varann här i huset. Vi är mycket ute här i huset, på gårdsterassen från tidiga våren till sena hösten och dricker kaffe och så. Dom kanske skräms av det, jag vet inte...
Birgitta har två barn, en är född i huset och den andre var 12 när hon flyttade dit. Hon har varit ensamstående i alla år och tycker att det sociala skyddsnätet i huset har känts väldigt bra att ha, inte minst för barnen - som alltid har massor av andra vuxna omkring sig.
- Det är enkelt att få barnpassning och tillsyn, och man kan ställa dörren öppen om man ska gå på ett möte, eller gå ner till affären. Så fungerar det ju inte riktigt i andra hus, tyvärr.

Det finns ett annat kollektivhus i Bergsjön, "Stacken", som "Trädet" har haft lite utbyte med: det har skickats folk fram och åter för att laga mat, när det fattats arbetskraft, och några gånger har husen haft fester ihop. Ett slags vänortsutbyte, alltså.

Hur har hyresgästföreningen ställt sig till detta kollektivboende?
- Jag tror inte någon av oss här i huset är med i hyresgästföreningen, säger Birgitta. Hon vet inte inte varför det blivit så, men tror det kan bero på att alla har andrahandskontrakt; förstahandskontraktet har kollektivhusföreningen med Poseidon.
- Men våra andrahandskontrakt gäller precis som förstahandskontrakten, säger Birgitta vilket får Alba att ringa och fråga hyresnämnden, som uppger att eftersom kollektivhusföreningen består av samma människor som bor i huset - alltså andrahandshyresgästerna - så innebär det knappast att förstahandshyresgästen har en annan uppfattning än de som har andrahandskontraktet om det skulle bli en tvist med hyresvärden.
Men rent hyresrättsligt innebär ett andrahandskontrakt att man inte har samma rättigheter som den som har besittningsskyddet - alltså förstahandshyresgästen.
- Så länge avtalet finns så har dom i praktiken samma rättigheter, säger Lennart Sjöstedt, bostadspolitisk sekreterare och jurist på hyresgästföreningen. Han säger också att de inte har några synpunkter på kollektivboende, men tycker det är synd att så många i "Trädet" väljer att inte vara medlemmar.

Birgitta Ergin tycker att fördelarna med kollektivboendet är många. Att hyran är överkomlig till exempel.
- Och det är väldigt bra att känna alla sina grannar, det är trevligt med gemensamma lokaler att vistas i, det borde finnas i alla hyreshus, och det är positivt att barnen har mycket kamrater. Dom känner sig trygga, tror jag.
Maten är också viktig, det serveras middag måndag, onsdag och fredag och matinköpen planeras av en speciell grupp. Givetvis finns alltid en vegetarisk rätt att välja på.
- Maten är nog inte så viktig för mej, säger Birgitta och vad gäller nackdelar med boendet får hon tänka efter ett tag innan hon svarar:
- Man kan känna sig trött på att gå ner och städa. Nu måste jag gå på ett möte som jag inte har lust med, kan det kännas som ibland.
- Men det går upp och ner. Man har ju olika mycket att göra, just nu är jag arbetslös och då kan jag finna intresse i att göra mer än det jag behöver.
Birgitta försöker förklara känslan med boendet, det tar en stund innan hon hittar de rätta orden, men till slut kommer det i en sammanhängande kaskad över mig:
- ...det första en människa flyttar in här, så springer jag ju inte hem till dom. Utan långsamt märker jag ju om det är en människa jag vill umgås med. Jag tror många har väldigt höga förväntningar när dom flyttar in. Men jag tror att vi som har bott här länge kan komma in i olika perioder när man nästan går i ide, för att sen vakna upp igen, som nu i sommar, som har varit så fin. Jag har tillbringat all tid jag varit här i stan ute på altanen, och pratat med människor ur huset som kommer och går...

Susanne Engvall är på väg att flytta ut efter tolv år i huset. Vi hittar henne ibland packlådorna på nionde våningen. Hon säger om fördelarna med boendet:
- Det har varit positivt när jag fick barn och var hemma i ett och ett halvt år. Det fanns alltid folk i huset att träffa.
- Det negativa har varit att det är mycket skvaller och intriger. Alla känner alla och folk har kommit och gått ur styrelser och så. Men som helhet har det varit mest positivt.
Britt-Marie Lindbladh flyttade in i maj i kollektivhuset. Hon säger:
- Det är så trivsamt här, för det känns som man är en stor familj.

text och foto: LEIF WILEHAG

FOTNOT: De gemensamma utrymmen som finns i kollektivhuset är bastu, storkök, matsal, café, tvättstuga, fotolab, solarium, lekrum för barn, garage(där man kan meka med bilen), dagiset, musikrum och motionsrum.