KULTUR FÖR ALLA

Frölunda Kulturhus har ett brett utbud av aktiviteter . Här görs ingen uppdelning mellan finkultur eller masskultur. Ena dagen kan besökaren lyssna på Pär Wästberg för att nästa dag få en ansiktsbehandling. Huset är levande, nästan varje dag, från sju på morgonen till tio på kvällen. Det är bara de trista korridorerna och det lika tråkiga fiket som ropar efter en ombyggnad. På en av sofforna utanför kulturhusets bibliotek träffar jag Carl-Gustav Brandow. En prydlig herre som idag gör sitt månatliga besökpå kulturhusets bibliotek. - En gång i månaden kommer jag hit för att byta till mig talböcker. Jag är synskadad och talböckerna är min enda chans att få del av litteraturen. Om det är något jag saknar här i huset? Det enda jag saknar här på kulturhuset är PRO, den föreningen har ingen aktivitet här. BASTURÖKTA HERRAR Några som skulle kunna vara medlemmar i den ovannämnda föreningen, är de fyra herrar som sitter och pustar ut på två gröna träbänkar. Röda i ögonen och lite basturökta i skinnet kopplar de av efter ett av veckans två badbesök. När de flörtat färdigt med den förbiilande personalen, så samlar de ihop sig till ett kollektivt omdöme om huset. - Det är så fint att badet finns. Här träffas vi två gånger i veckan och efter badet brukar vi åka hem till varandra och fika eller laga middag. Helt klart är det inte bara simningen utan även den sociala biten som känns viktig för oss, enas de fyra farbröderna om. EN FLÄKT AV FINLAND Inne på biblioteket finns inget av den skrämda tystnad som brukar finnas finns på andra bibliotek. Människor pratar utan att bli ned- hyschade. Den enda vrån som är riktigt tyst på biblioteket är tidningsrummet. Där sitter Börje Blomgård och läser den finska tidningen Hufvudstadsbladet. Börje är en av många finska invandrare med en bakgrund på de göteborgska varven. Nu stämplar han och kan därför besöka biblioteket två gånger i veckan. De stillsamma tidningsläsarna med de knastertorra bladen anar inte vad som pågår bara ett par meter från deras lugna vrå. ÄRTSOPPA KAN VARA FARLIGT Där i den "Lilla Salen" kommer snart fantasin att blomma under bestämd men mild ledning. Lena Holmkvist är en erfaren pedagog och här leder hon en dramakurs för lågstadieelever. Lena får elva barn att lyssna och sitta still. När de elva barnen har fått sina instruktioner, kastar de sig ut i dansen, de studsar runt i rummet till rock och fryser till först när Lena skruvar ner musiken. Efter uppvärmningen pratar de om människans sinnen. Den sista kommentaren jag hör innan jag glider ut genom dörrarna är det barn som säger att "smaken är bra att ha utom när man ska äta ärtsoppa." Från fantasins djungel är det ibland bara ett steg till tristessens tassemarker. Åtminstone är det så på detta kulturhus. GÅGATOR ELLER KORRIDORER Det är de trista korridorerna och det lika ogästvänliga fiket, lokalen inte personalen, som drar ner helhetsintrycket . Entrén och korridorerna har varit föremål för mycket funderande. Annika Perfjell arbetar med information på kulturhuset och suckar lite när korridorerna kommer på tals: I många år har vi pratat om att försöka öppna upp huset och göra det mer tillgängligt för besökaren. Drömmen skulle vara att besökaren möttes av ett fik eller soffor att sitta i. FRAMTIDENS KULTURHUS Kulturhuset är som så många andra instutioner utsatta för personalminskningar och ett tuffare arbetsklimat. Men variationen på utbudet och modet hos personalen att söka nya vägar ger säkert ett minst lika spännande hus även i framtiden. text och foto: BJÖRN ZETTERLING illustration: HENRIK LANGE ANTAL BESÖKARE UNDER 1996 : 585.754 KOMMUNALT BIDRAG: 24 MILJONER INTÄKTER 1996:11 MILJONER HYRA 1996:12 MILJONER