Hur skriver man en biografi om en nationell myt ? Man struntar helt enkelt i myten och går direkt på konstnären. Så har Mikael Timm gjort, han har vågat plocka ner Evert Taube från scenen, ställt honom på marken och skickat tillbaka honom till Vinga för att födas igen. I början av boken är det så tydligt vilken duktig hantverkare Timm är; bara detta att väcka liv i något så söndertröskat som artistens uppväxt på den lilla ön Vinga, utslängd ett par sjömil utanför Göteborg. Det är en uppväxt som ser ut som en tanke. Eftersom lotsarna höll till på Vinga var det ett ständigt inflöde av sjömän och sjömanshistorier som Evert redan som liten parvel fick suga i sig. Säkert var det redan här i denna internationella miljö som världsmedborgaren Taube satte samman sin livsideologi. Vilken till stora delar bestod av en våldsam aptit och nyfikenhet på livet, något som aldrig riktigt övergav honom inte ens när ålderdomen tog sin tribut i form av ett allt sämre hörande och den starka kroppen började svika.

PÅ EGNA VILLKOR
Underrubriken till biografin är " Livet som konst, konsten som liv" och sällan eller aldrig har ett livsprojekt så envist styrts av sin rorsman. Taube skapar själv bilden av sjömannen, äventyraren och estradören Evert, sedan bevakar han den svartsjukt resten av sitt liv. Vad som verkligen har hänt i hans liv och vad som är en produkt av den flitige PR-mannen Taube är helt omöjligt att avgöra. Han var hela livet sysselsatt med att omforma inte bara visorna utan även nyckelscener ur sitt eget liv när det passade honom. Media inbjöds ständigt att sprida glans åt hans karriär, men alltid på mästarens egna villkor, ingen kom åt människan bakom verket. Det gör inte Mikael Timm heller, trots de över sexhundra sidorna som ägnas artisten. Kanske är det Timms storhet som författare att han avstår från ett alltför närgånget spekulerande i Taubes inre liv. Läsaren får fritt välja sin egen bild av honom och materialet är så stort att det inte skall stöta på något hinder. För en mer passande bok än denna att värmas av, när det stora mörkret sakta sänker sig över Evert Taubes hemland, är svårt att tänka sig.

text : BJÖRN ZETTERLING