Ryska posten på Nätet Alba ingår i Västsvenska Nätverket, som i stor utsträckning har haft inriktning mot IT. När det gällde mer konkreta relationer var Anna Forsberg under första året en centralfigur. Och även läraktig. På senare tid har hon sysslat med mänskliga relationer på Nätet. Så till den milda grad att även kärleken studsat fram och åter mellan Göteborg och Los Angeles. Re: With Love, eller vad det kan heta med e-posten.

Ryska posten på Nätet II Det går snabbt i cyberrymden. Sedan vi skrev notisen ovan, strax efter förra Albas utgivning, har Anna hunnit åka till USA, träffa mannen i fråga s a s in actual reality, gifta sig med honom och nu tänker hon flytta dit för gott. Vi andra är gröna av avund och kommer i fortsättningen att sköta både våra kontakter med Anna och våra egna romanser via nätet.

Irrgångar i Vasaparken Den vackra universitetsbyggnaden i Vasaparken i Göteborg har genomgått en varsam restaurering. Huset ser idag mer ut som när det byggdes i början av seklet. Hustomten Gunnar Dahlström har grävt i katakomberna och hittat gamla titlar, som genast dammades av. Därmed har han själv blivit akademidirektör, medan administrationens högste chef Björn Järbur ståtar med titeln akademisekreterare. Varför inte ta steget fullt ut och kalla rektor Bo Samuelsson för akademivaktmästare?

Studenternas Hus Samma byggnad i Vasaparken drog förr till sig en massa studenter, eftersom där fanns studievägledning. En av tankarna med renoveringen var att palatset skulle bli mer representativt. Och då inser man lätt att studenter snarast är en sanitär olägenhet. Idag kan de få som arbetar i huset lätt identifiera personerna på de ödsligt ekande stegen mot marmorgolven. Ett universitet utan studenter, kan det vara representativt?

Bunkerkultur Högskolevärlden har åter demonstrerat sin världsfrånvändhet. Den här gången i Borås. Länsarbetsnämnden drog samman personer från olika samhällsområden till en diskussion om kompetensutveckling i det nya västsvenska länet. Där fanns folk från statliga och kommunala förvaltningar, där fanns några företagare. Men bara en enda forskare. Kontakter med yttervärlden är tydligen fortfarande ett hinder i den akademiska karriären.

Syskonskap Alba har som bekant fått ny webbadress. ALBA.NU är vi nöjda med, även om det inte är riktigt lika tufft som UPPROR.NU som Ordfront mutat in. Vi kollade förstås ALBA.SE också. Där hittar du inget på Nätet, men adressen är ockuperad av en grosshandlare i Skåne. ALBA.COM säljer tegelstenar i Kanada - faktiskt riktiga sådana, inte romaner om ni nu trodde det. Och ALBA.ORG är också upptaget, det står för Asian Lesbian and Bisexual Alliance. En till synes livaktig organisation, som vi inte tror att det är någon större risk att vi blir sammanblandade med.

Trovärdighet Alba bevistade förstås årets bokmässa. Vi rantade runt på många seminarier och snappade upp ett och annat. Bland annat hörde vi Jan Guillou ondgöra sig över att andra deckarförfattare inte har tillräcklig kunskap om svensk lagstiftning. "De verkar ha lärt sig det lilla de kan via TV. I svenska deckare är det californisk lag som gäller". "Fast det gör kanske inte så mycket, publiken har väl också skaffat sin juridiska skolning den vägen", tillade han efter en konstpaus. Vi på Alba tycker att huvudpersonernas psykologiska trovärdighet är minst lika viktig.

Populärt föredrag Som ni kunde läsa i förra numret av Alba har populärvetenskapens främste belackare Sven Öhman skrivit en bok om slappt uttal. Med boken följer en cd-rom där den intresserade kan få en lite kurs i nämnda konst. På bokmässan höll Öhman några välbesökta seminarier om detta och publiken skrattade gott åt hans fyndiga exempel på "slatt uttal". Det vore kanske ett ödets ironi om Öhman gick och blev folkkär på kuppen. (Och hur många förstod egentligen någonting om den forskning som låg bakom skämten om "Bo Södsten" och "Calle Thams" åsikter om "unstete"?)

Taskigt översatt Lite kul hade vi också på Gören Everdahls seminarie om såpoperor. Eller tvåloperor som det ju borde heta. Lödder som lödder, kan man tycka, men nog är det skumt att svenska journalister inte kan översätta engelskans caracter med rollfigur eller någonting liknande. Genvägen till ordet karaktär är väl inte helt bra?

Språket som vapen Vad tänker du på när du hör ordet bioteknologi? Manipulerade sojabönor, eller kanske genmanipulerade experimentdjur? På en stor konferens i Helsingfors nyligen med representanter för stora bioteknikföretag i Europa diskuterades ordets negativa kopplingar. En tanke som kom upp var att försöka bearbeta opinionen genom ett namnbyte. Istället för bioteknologi föreslogs begreppet Life Science. Det är ju en idé som prövats i många andra sammanhang. Positiva begrepp har vi helt enkelt lättare att ta till oss. "Nej till kärnkraft" är onekligen laddat, men "Ja till livet" kan man väl inte säga nej till.

Långa, blonda och spritdrickande Samtidigt som arbetet med vårt tema om nationer pågick läste vi en bok av Carina Burman, forskare från Uppsala, som fick lysande recensioner för sin förra bok Den tionde sånggudinnan. Den nya boken heter Cromwells huvud och handlar om två svenskar på vift i Cambridge. Vi hade tänkt recensera den, men eftersom vi inte gillade den så struntar vi i det. Lite kul var det i alla fall med hennes ibland träffande beskrivningar av svenskar i förskingringen. När vi är någon annanstans blir våra nationalkaraktärer tydliga. "Ett sällskap nordbor är en märklig syn, när man blivit avvand".