Trollywood - smaka på namnet!
Visst låter det magiskt - och föreställ er att biopubliken i Buenos Aires om några år kommer att njuta av exteriörerna från Trollhättan by night!

I utkanten av fyrstadsmetropolen ligger Nohab:s gamla industri, där stridsvagnar, lok och turbiner har skapats, men där det nu är meningen att film ska bli till.
Och då pratar vi om långfilmer av internationell kvalitet.
Lars Jönsson är filmproducent, 36 år och född skåning. För några år sedan åt vi ibland på samma restaurang i Göteborg, när han just hade inlett samarbetet med Colin Nutley om första filmen "Änglagård". Men det har hänt en del sedan dess. Lars berättar om sin bakgrund:
- Jag drev Filmakademien på Folkuniversitet, utbildning inom informationsfilm, men lyckades producera "Änglagård". Memfis Film och Television som är mitt bolag inledde sedan ett samarbete med danska Zentropa om ett projekt kallat
"Breaking the waves".
"För några år sen åt vi ibland på samma restaurang..."

Dessemellan hann Lars även producera "Harry och Sonja" av Björn Runge, och flytta till Stockholm av - som han säger - privata skäl.
- Men jag fortsatte att jobba med nästan bara västsvenska projekt och filmare, så när Film i Väst drog igång satsningen här i Trollhättan var det naturligt att etablera mig här.
Bolaget blev Trollywood - ett dotterbolag till Memfis. En del i filmstaden som ännu är på väg att byggas och växa fram. Det råder pionjäranda i den gamla tågfabriken. Förhoppningen är att det ska bli lättare att göra film i Västsverige.
- Det kommer att göras mycket värdefull svensk långfilm här, hoppas jag, säger Lars sedan vi satt oss i ett rum högst upp i filmstaden. De två första stora filmprojekten står för dörren: en thriller som ska spelas in i Uddevalla samtidigt som Lars producerar långfilmen "X" med Tomas von Brömssen i huvudrollen.

Trollywood, varför det namnet?

- Äh, det var bara en ordlek. På Film i Väst tror jag dom tyckte namnet var fånigt, fast jag hade tyckt det varit ett bra namn på hela satsningen. Namnet var fritt och jag märkte att det kom att kallas så i folkmun redan från början. Och bland danska filmarbetare blev det ett begrepp, Trollhättan - Trollywood...
- I filmdebatten hör man ofta: "Var finns dynamiken i svensk film, som i den danska?" Plötsligt finns nu en ny region, och inte bara Stockholm med få beslutsfattare.

- Men hela geografin för hur filmfinansiering går till har förändrats. Som producent måste jag leta pengar i de andra skandinaviska länderna och i Europa. Inte bara i Stockholm. Man syr ihop finansieringen på en produktion på ett annat sätt än för några år sen.
- En satsning som Trollywood hade varit omöjlig för tio år sen. Då fanns inte möjligheter att finansiera filmer som uteslutande skulle göras i Trollhättan

Varför?

- Dels har en del politiska initiativ i Norden och Europa hjälpt till. Det finns möjligheter att söka pengar från Nordisk Film och TV-fond, Europarådet har en filmfond t ex. Dels finns det fler TV-stationer i Norden. Och jag tror att en ung generation producenter i Norden har blivit öppnare, det har blivit naturligare att söka finansiering i grannländerna.
- Herregud, vi jobbar ju i en av dom mest internationella branscherna!

Lars vet vad han pratar om. Han har gått den långa vägen - från en lokal på Konstepidemin i Göteborg till de stora filmfestivalerna. Han är eftertänksam när han svarar på frågor och väger orden försiktigt när han beskriver branschen.
- Tidigare gjordes samarbeten endast vid prestigeproduktioner, typ Bergmanfilmer, säger han och jag kan inte låta bli att undra hur länge det dröjer innan hans filmer får samma epitet.

Men Filminstitutets makt är väl fortfarande stor i Sverige?

- Ingen långfilm blir av i Sverige utan Filminstitutets medverkan. I princip...
Han berättar att sex och en halv miljoner kronor, av de 14 han lyckats få ihop till "X" , står Filminstitutet för. Resten har Nordisk Film och TV-fond, Göteborgs TV, Film i Väst, hans eget bolag Memfis och danska Zentropa skjutit till.
Numera finns filmkonsulenter, istället för kommitéer, anställda på Filminstitutet. Producenten går till dessa som var och en beslutar utifrån personlig smak. Det tycker Lars känns bättre, än att få nej av en grupp som röstat fram beslutet.

Fast i kommande svenska filmavtal diskuteras om man ska börja använda 50-50-ordningen, som i Danmark. Det går ut på att en producent får 50 procent från Filminstitutet om han lyckats få ihop hälften av kapitalet själv.
Förutom förhandsstödet kan man i dag också få efterhandsstöd, vilket ges för kommersiellt lyckosamma filmer beroende på hur många biljetter som köpts.
- Det är nästan omöjligt att gå med vinst med en svensk film om den inte har stöd, konstaterar Lars.
- I princip är varje filmproduktion en blandning av privatkapital och statsstöd. Och så måste det nog vara i dom nordiska länderna med våra små språkområden. Och vill vi ha svensk film och filmindustri så måste det till statligt stöd.

Det totala stödbeloppet från staten till svensk film är cirka 120 miljoner årligen. Då får Filminstitutet hälften och resten går till själva produktionen. Det kan jämföras med 260 miljoner som kungliga operan i Stockholm får i statligt stöd. Operan har en publik på 60 000 och svensk biograffilm ses av 15 - 16 miljoner varje år. Göteborgs stadsteater fick 27 miljoner av staten och 61 miljoner av Göteborgs kommun, kan nämnas i sammanhanget.
- Dom sista miljonerna är svårast att hitta till en film, påpekar Lars. Dom pengarna skjuter oftast filmproducenterna till. Och det är lite det som är poängen med filmstaden här i Trollhättan.
- För om Film i Väst t ex, skjuter till dom sista tre miljonerna till en film som kostar 20 att göra, så innebär det att det blir en omsättning på 20 miljoner i Västsverige, när produktionen läggs här!
Det blir större omsättning än så, eftersom alla människor involverade i en filminspelning ska leva där; äta och handla och så vidare...
Det är dock problem att rekrytera duktigt folk till filmbranschen i dag, menar Lars, så därför är det också viktigt med nordiskt samarbete.

Vad kostar mest i en filmproduktion?

- All personal. Dom har ju betald månadslön. Snickare, elektriker, fotografer...så ekonomiskt, sysselsättningsmässigt och kulturellt är detta en bra satsning för fyrstadsområdet och Västsverige. Politikerna har tänkt rätt!
- Film är ju en märklig dubbelnatur. Det är både affärer och ekonomi och kultur.

Efter "Änglagård" började Lars samarbeta med danska filmbolaget Zentropa. Gemensamt tog ett projekt kallat "Breaking the waves" form.
- Det tog fyra år att genomföra finansieringen från första idén, som författaren Lars von Trier kom med muntligt. Han började skriva råmanus och utvecklingsarbetet tog vid. Manuset skrivs om och får konturer. Som producent gäller det att intressera finansiärer, det tar tid - men plötsligt är man framme vid punkten: Nu har vi en film som kostar 55 miljoner. Nu har vi pengarna, nu skall den göras!
När filmen fungerar, som i detta fall ses den av fem miljoner människor världen över. Med ett biljettpris på cirka 70 kronor betyder det en omsättning på 350 miljoner kronor i bioledet.
En konstnärs första abstrakta idé, har i samarbete med producenten till slut blivit en industri som omsätter en halv miljard.
Det är relativt få förunnat en sådan lyckträff, men Lars Jönsson har fått vara med om det.

Du rör dig på det stora planet numera, är du ändå öppen för manus- och idéer från filmintresserade?

- Jag måste ha oerhörd lust inför ett material. Annars orkar jag inte göra ett bra jobb. Det är ständig dialog med så många inblandade i två, tre års tid.
Lukas Moodysson är en filmdebutant som Lars har inlett samarbete med. Efter ett års dialog producerade de hans första kortfilm "Bara prata lite" med Sten Ljunggren i huvudrollen, som snart kommer på TV.
- Det är en film som jag är väldigt nöjd med. Och nu har vi jobbat fram ett långfilmsmanus och jag har inlett finansieringen...Jag har hittat hälften av pengarna.
- Men som svar på din fråga...det är vansinnigt spännande att hitta nåt bland unga talanger. Jag är öppen för det. Men tyvärr ges det inte möjlighet i svensk film till utveckling av nya talanger. Det måste vara ett långsiktigt arbete.

Hur gör man det?

- På 40-talet kunde en regissör göra flera filmer och utvecklas efterhand. Men i dag måste en långfilmsregissör lyckas med sin debut.
Branschen är hårdare, alltså. Precis som skivbranschen, tänker jag. Men Lars hoppas att han får fortsätta jobba med några regissörer under en längre tid, och göra ett antal filmer ihop.
- Jag vet inte om villkoren gör det omöjligt, men min strävan är dithän. Och gärna här i Filmstaden.

Lars samarbete med Colin Nutley ligger nu på planeringsstadiet: de diskuterar samarbetsprojekt i framtiden. Första "Änglagård" inleddes som en TV-serie, med pengar från Göteborgs TV enbart. Ambitionen var dock att göra en bograffilm, men det intresset fanns inte hos finansiärerna.
- Nordisk Film och TV-fond gick in, minns Lars. Inga andra. Vi var tvungna att själva teckna in allt vi ägde och hade. Sen visade vi materialet för Filminstitutet och då fick vi extrastödet.
Det blev omförhandlingar med skådespelarna om gaget - som är högre för en biografilm - och resten vet vi: publiksuccé!
- Men det var några månader som var väldigt osäkra där, säger Lars och ler åt minnet.

Vad har du på gång nu?"Filmstudio!"

- Om tre veckor börjar inspelningen av en film som ännu kallas "X" med Tomas von Brömssen. Jag fick Håkan Lindéns text på posten och blev entusiastisk och kontaktade honom. Det var som med Lukas, hans film hade jag sett på DI(Dramatiska Institutet).
- Men Håkans text fick jag för tre år sen. Vi träffades och han jobbade om texten. Leif Magnusson, som ska regissera, kom in i projektet och jag lyckades få ihop pengarna - 14 miljoner!
Detta blir Leif Magnussons första spelfilm på bio. Han har tidigare regisserat bl a "Den gråtande ministern" för TV.

Är inte 14 miljoner ganska liten budget för en långfilm?

- Jo. Men vi har höga ambitioner. Försöker göra mycket av dessa pengar, säger Lars och skrattar till.
Många av interiörena ska tas i de studior som för närvarande byggs i filmstaden, exteriörena tas i Trollhättans omgivningar.

Handlingen?

- Utspelas i ett litet samhälle på landsbygden. Filmen skulle mycket väl gå internationellt...
Lars säger att han letar efter filmer som har något säreget över sig, men samtidigt är universella. Han återkommer till "Breaking the Waves" som hade just de egenskaperna.
- En del komedier klarar ju inte ens av att resa till grannlandet. Tysk humor t ex fungerar bara i Tyskland.
Lars väljer gärna filmer med svart humor. Med allvarlig botten

Skulle du ha svårt att stå bakom en film som Adam och Eva?

- Nej, det tycker jag är en mycket begåvad film.

Har du någon önskefilm att få göra?

- Det vore skoj att på sikt locka hit nån av dom utländska regissörer som är intressanta. Alex Cox exempelvis. Hit, till området alltså! Och det gör vi nu eftersom Lars von Trier ska göra sin nästa stora engelskspråkiga film "Taps" här 1999.
- Det blir en film med musicalinslag, med stor budget...musicalinslagen används ungefär som i Dennis Potters "Den sjungande detektiven."
Filmens handling utspelas i Illinois, USA.
- Trier reser ju inte. Han klarar inte av att flyga på grund av sina fobier, så han skulle aldrig kunna ta sig till USA. Men han tycker mycket om Sverige. Han gillar att fiska så för honom är det utmärkt att spela in här i Trollhättan.
- Efter mycket vånda tog han sig till Isle of Skye och skotska västkusten när vi spelade in "Breaking the Waves".
- Och "Taps" kommer antagligen att bli den mest påkostade skandinaviska filmen hittills. Men än så länge finns bara ett första manuskript.

Lars Jönsson har ytterligare ett önskemål på sin lista: Att få fram en ung talang, inom Trollywood. Vi tar adjö samtidigt som Leif Magnusson kommer in för ett möte om "X" sedan han i sin tur sagt adjö till Tomas von Brömssen, som varit där och pratat om rollen han ska göra.
Trollywood i Trollhättan - framtidens filmstad? Skandinaviska filmer som erövrar världen? Tja, den som lever får se.

FOTNOT: Film i Väst är en regional institution som drivs av landstinget i Älvsborg i samarbete med Bohuslandstinget. Det mesta av deras pengar kommer därifrån, men också från olika fonder. Film i Väst omsätter i år nästan 20 miljoner. Det har funnits sedan 1992 och låg tidigare i Alingsås. Institutionen består av en filmstödsdel, en distributionsdel och en barn- och ungdomsdel. Men det börjar på riktigt nu, med långfilmssatsningar!

Text och foto: LEIF WILEHAG