HANDELSRESANDE I KULTUR
Lena Månsson tröttnade på att rita mönster för textilindustrin. Istället startade hon Sveriges första agentur för konstnärer och blev handelsresande i kultur.
Det är närmare ett
och ett halvt år sedan. Men det är
först nu som det börjar röra på sig. Sex månaders
turnerande runtom i Västsverige med att marknadsföra Formbyrån
har gett resultat. Det är inga problem med att få konstnärer
till stallet. I dagsläget har hon ett femtiotal designers, konsthantverkare,
målare och skulptörer.
- Jag vill hjälpa fram det som är bra, sedan spelar det ingen
roll om man är ny eller gammal.
Och visst händer
det att hon tackar nej, för att konstnärens alster inte passar
in i hennes stall. Hon gör ingen hemlighet av att utbildningen har
en betydelse i sammanhanget eller vad uppdragsgivaren gjort tidigare. Samtidigt
vill hon inte bara ha kändisar i sitt stall.
- Det är detta som är det svåra. Mitt val är subjektivt.
Jag behöver inte tycka om allt, men jag ser att det här är
bra. Sen får man gå på både mage och hjärna.
Med treveckors intervaller betar hon av ett område i taget. Just nu
är det mönsterdesignernas mappar som hon åker runt med i
sin vita Fiesta och presenterar. Ena dan är det Kinnasand, Borås
Wäfveri och Ljungbergs i Floda. Nästa dag bär det iväg
till Åhléns eller Ikea.
Under de timslånga träffarna bläddrar
hon igenom upp till hundra olika mönsterskisser. Allt för att
få designcheferna på kroken.
- Efter nio år i branschen känner jag till de flesta och vet
ungefär vad de är ute efter. Därför är det lättare
för mig att sälja in, än vad det är för formgivaren.
Provisionen är 27 procent
Ett nytt mönster kan ta flera månader
att göra. För det får designern omkring 10 000 kronor plus
upphovsrätten i behåll. Lena Månsson tar 27 procent i sin
tur. Konstnären betalar skatt och sociala avgifter på det som
blir över.
- Det blir väldigt lite pengar för mycket arbete. Det är
därför det är så svårt att frilansa som mönsterformgivare.
Ändå är hon övertygad om att hon behövs och att
det bara är en tidsfråga innan hon får efterföljare
ute i landet.
- Man ska göra det man är bra på. Om man är inne i
sitt konstnärliga skapande är det svårt att gå ut
och börja sälja mitt i alltihop. Det tar alldeles för mycket
kraft. Det finns en inbyggd osäkerhetsfaktor, i och med att man skapat
det själv.
Idén till agenturen fick Lena Månssonen kort tid efter hon sa upp sig från Kasthall. Hon började så smått rita egna mönster, men sen när hon skulle sälja dem fanns det inga upparbetade vägar för hur man tog sig fram till den presumtiva kunden. Och på mindre än ett år hade idén till Sveriges första agentur för konstnärer tagit form i hennes huvud.
Dokumentskåpet är guldgruvan
Själv har hon inget behov av att vara kreativ längre. Nu är det det administrativa som gäller. Med hundratals foton av en betydande del av Västsveriges konstverk i dokumentskåpet och hunden Betty vid fötterna lägger hon upp sina strategier.
En av dem är att låta
företag som Astra-Hässle upptäcka att de behöver västsvenskt
konsthantverk i sin presentaffär eller att stadskansliet ska ge bort
hantverk av lokala konstnärer istället för en kristallboll
från Kosta Boda.
- Det skulle innebära att kommunfolket hade med sig västsvenska
gåvor när de är i andra ändan av Sverige, förklarar
Lena Månsson enkelt och letar efter en konstnärsmapp som står
inklämd mellan neonljusmakaren Ulf Carlsson och textilkonstnären
Stig Lindholm.
Hon får upp Helena Gibson, glaskonstnär som är verksam i
Göteborg.
- Om ett företag vill ha annorlunda juklappar tar jag exempelvis upp
Helena Gibson och föreslår 50 unika snapsglas, säger Lena
Månsson.
Med den beställningen har hon inte bara öppnat dörren för
en konstnär, hon har även trampat en ny stig mellan kultur och
näringsliv.
text och foto: AGNETA SLONAWSKI
Råd till dig i starta-eget-tankar