Socialstyrelsen har givit ut en skrift med råd för omhändertagande efter döden, främst avsedd för sjukvården. En genomgång av hur olika religiösa kulturer hanterar döden är intressant läsning. Hur ska man exempelvis sörja?

 

Judendom
Sorgeåret indelas i tre dagars djup sorg, sju dagars sörjande, 30 dagars gradvisa anpassning och elva månaders hågkomst och helande.

 

Grekisk ortodoxa kyrkan (kristen)
Under sju dagar efter begravningen brukar de sörjande gå till kyrkan och be för den döde. Detta upprepas sedan 40 dagar efter dödsfallet, sex månader efter och på årsdagen efter dödsfallet.

 

Katolska kyrkan (kristen)
Enligt traditionell praxis bör alla avlidna ligga på "lit-de-parade" antingen i kyrkans gravkapell eller i hemmet. Syftet är att de anhöriga ska ha möjlighet att förrätta bön för den dödes själ vid dödsbädden.

 

Syrisk-ortodoxa kyrkan (kristen)
Under tre dagar efter begravningen ska de sörjande be för den döde tillsammans med en präst. Unde dessa dagar bjuder de närmaste släktingarna på ett mycket starkt kaffe utan socker, en symbol för den bittra sorgen.

 

Islam
Hos sunniterna brukar någon av de anhöriga inbjuda den dödes släktingar och vänner till en sammankomst till minne av den döde 40 dagar efter dödsfallet. Denna sammankomst upprepas på årsdagen efter dödsfallet

 

Hinduism
Sorgetiden indelas i två perioder: 12 dagar och en månad. Under de tolv dagarna efter dödsfallet ska de närmast sörjande inte arbeta och barnen inte gå i skolan. För en änka eller änkling gäller dessutom sorgeperioden en månad och under denna tid får hon eller han inte lämna sin bostad.

 

Buddhism
Det finns inte några generella regler. Vajrayana-buddhister tänder ett ljus under 49 dagar efter dödsdagen, samt på årsdagen efter dödsfallet.

 

Zigenare
I allmänhet har zigenare övertagit den religion som varit förhärskande i det land där de varit bosatta. Det är vanligt att sorgetiden indelas i tre perioder: sex veckor, ett halvår och ett år. Hos vissa zigenare bestämmer släktingarna själva vilken sorgeperiod de ska ha, ju närmare släkt desto fler sorgeperioder. Under den första perioden anser man att själen fortfarande lever kvar på jorden. Därför ska de närmast sörjande visa stor respekt för den döde och inte arbeta eller gå i skolan de första dagarna efter begravningen.