På den soldränkta gården, högt uppe i Masthuggsbergen , har Anna Hallberg dukat upp både kaffe och kakor. Till en början känns det lite märkligt att diskutera skräck och rädslor allt medan junivärmen lockar fram goda dofter från rabatter och krukor. Men snabbare än det går att säga King-Kong startar Anna med att berätta om sina egna rädslor.
- Jag är fanimej rädd för allt. Som liten flicka uppfostrades jag att vara rädd för fula gubbar, våldtäkt och den farliga trafiken, berättar Anna.
Det var då det. Nu som vuxen ser hon helt andra rädslor.

RÄDSLAN FÖR GRODOR

Även som vuxen spelar ofta rädslan en central roll i våra liv. I kärleksrelationer ställs ofta allt på sin spets. Den omöjliga ekvationen med två egon som skall sammansmältas till ett. Hur många är det inte som upptäckt att partnern inte är någon prins/prinsessa? Utan bara en helt vanlig groda.
-Den vanligaste rädslan för en kvinna i en relation är förvandlingen. Från att vara fantastisk in i minsta detalj kan man bli en satkärring. Hårddraget så kan man säga att detta är att bli inmurad, menar Anna.

SKRÄCKEN FÖR DET OKONTROLLERADE

De fina kaffemuggarna med muminmotiv fyller Anna med nytt kaffe och hon rullar sig en cigarett. Hon tänder den, stryker tillbaka håret från pannan och funderar på frågan.
- Vad min film handlar om?
- Filmen heter "Den inmurade" och försöker visa vad hämmande regler och normer kan ställa till med. Jag har en känsla av att människor ibland känner sig osynligjorda och utan egen vilja. Helt enkelt inmurade, berättar Anna.
I filmen förekommer en kvinna som är riktigt läskig. Med ljudet som främsta uttrycksmedel töjer och bänder hon de ramar som vi ofta accepterar vara riktiga när det gäller livet och hur vi skall leva det. I vår antiseptiska del av världen är väl inget så avskyvärt som det okontrollerade och hämningslösa? För det är nog som Anna säger, ingen är så farlig som den som är utanför normerna och vill vara det.

DR CALIGARIS CABINET

Den 28 juni kan den som vill möta skräcken i alla dess former. Skräckcabinetet Caligari, som lovar allsköns monster och hemskheter, öppnar dörrarna. I det gamla pannhuset under Älvsborgsbron i Göteborg väntar en mängd olika skräckupplevelser på besökaren. Filmer, och bland filmerna återfinns Annas bidrag, utställningar och likskändare är några exempel från det digra programbladet. Håller öppet det gör cabinetet mellan 12- 22, tisdagar till söndagar ända fram till den 27 juli.

SKRÄCKFILMENS STEREOTYPER

Inför filmen grubblade Anna mycket över varför kvinnor och män framställs så olika i skräckfilmer. I princip är det bara tre kvinnotyper som får plats i filmerna. Till att börja med är det den bystiga blondinen, hennes främsta bidrag till filmerna är att alltid vara på fel plats vid fel tillfälle. Sen har vi den elaka styvmoderns som alltid är sadistisk och elak. Till slut så kommer den riktigt "farliga" kvinnotypen. Hon med stort M. Plats på scen för den: allsmäktiga modern som har det positiva draget, till skillnad från styvmodern, att hon åtminstone älskar ihjäl sina offer.

SKÖNHET PÅ FILM

- Könsrollerna blir som tydligast när det gäller skönhet. Ärrprydda eller deformerde män höjer sin pondus och attraktion. Kvinnorna å andra sidan blir endast paria och bara fula, menar Anna.
Det krävs tydligen en hel del arbete för att jämlikheten skall nå både filmens och verklighetens kärlekspar.
Hennes förhoppningar är att besökarna på cabinetet fortsätter diskussionen om skräck hemma. Hemmet är som vi alla vet, den plats där riktigt läskiga saker händer.

text och foto:BJÖRN ZETTERLING