Det blev ett väldigt väsen om boken Fittstim när den kom i handeln förra året. Carolina Ramqvist publicerade i boken en animerad brevväxling mellan henne och Ulf Lundell. Sedan fortsatte skriverierna på tidningssidorna i ett uppskruvat tonläge. Boken fick bra reklam men vad den handlar om blev inte särskilt uppmärksammat.

På en nivå är boken ett vildsint angrepp på en sexistisk och chauvinistisk manskultur. Kvinnor trycks enligt vittnesmålen tillbaka på ett sätt som påminner om tiden fram till den förra kvinnofrigörelsen på 70-talet.

Är det verkligen möjligt att kvinnorna fortfarande kan tryckas tillbaka av en förstockad och alltmer otidsenlig manskultur? Kvinnorna dominerar idag en stor del av utbildningsvärlden, åtminstone på lägre nivåer. De har högre betyg än ynglingarna på gymnasiet, de är i klar majoritet både inom Kunskapslyftet och vid antagningen till universiteten.

För att tydligt visa på den absurda rollfördelningen i samhället vänder Ann-Linn Guillou på könsrollerna, som en slags senkommen repris på den danska 70-talsfilmen Ta't som en man, frun, ungefär samtidigt som Guillou själv föddes (1972). Kille i tjejroll och tjej i killroll, eller som hon skriver:

-Äntligen var de bjudna på samma fest. Rasmus hade längtat hela veckan och gjort sig i ordning halva dagen. Eva hade aldrig lagt märke till honom förut men nu skulle det bli ändring. När han kommer in ser han henne först av alla. Hon strålar som en gudinna och han ryser när deras ögon möts. Han sugs in och det känns som om hon ser honom för första gången. De dansar och hon snuddar vid honom. Hon viskar: "Kom", tätt intill hans öra. Han tror knappt att det är sant.

Sandra von Plato (född 1982) beskriver en episod från skolvärlden som jag tror att många med viss insyn i denna kultur kan tänka sig vara representativ för situationen idag:

"Vem fan låste dörren?"
"Det var jag."
"Varför gjorde du det?"
"Kom igen nu, det är rätt störande när ni skriker och sprutar hela tiden!"
"Är du dum i huvudet? Du kan ju för fan inte bara låsa dörren för mig! Du är helt jävla sjuk", skriker han och sätter sig vid en tom bänk. Jag brukar försöka ta det så lugnt som möjligt och inte skrika i onödan men om motparten, som i detta fall, är helt motvillig till att lyssna eller försöka förstå har jag väldigt svårt att behärska mitt humör. Särskilt när det är helt uppenbart att jag har rätt. Men nu gjorde jag ett ansträngt försök till.
"Men vad fan, vi har bett dig vara tyst hela tiden men du bryr dig ju inte!" Han reser sig upp, välter stolen och ställer sig precis framför mig.
"Vad fan är det med dig? Jävla hora, du kan fan inte bestämma över mig din jävla fitta"
"Jag vill inte bestämma över dig, jag ber dig bara hålla käften! Ingen annan gör ju det"
Han blir helt vansinnig och tappar besinningen. Han gapar och skriker och beter sig så hotfullt att jag är ganska säker på att han ska slå mig.
" Du ska fan inte lägga dig i din kaxiga jävla fitta, du tror att du kan tala om för mig vad jag ska göra, inte du och inte någon jävla lärare och inte den där horan till rektor kan bestämma över mig. Jag gör precis vad jag vill. Precis vad som helst!"
Han står över mig och bara skriker och avbryter så fort jag försöker öppna munnen.
"Håll du bara käften. Håll käften! Vad fan, kom hit så ska jag slå ihjäl dig"
Läraren som bara har stått passiv framme vid tavlan och sett på hela tiden säger nu med besvärad röst:
"Jaha, då har alla fått säga vad de tycker så! Då fortsätter vi lektionen".

Det som väcker mitt intresse för den här passagen är frågan om den har något att säga om strategin för manssamhället att överleva i en tid när industrikulturen är på väg att ersättas med en annan kultur, där klassisk manlighet inte är intressantare än klassisk kvinnlighet. Där auktoritära strukturer kan bli ett hinder i samhällsutvecklingen.

Om problemställningen är relevant, återstår frågan hur dessa konservativa mansstrategier överförs från vuxenvärlden till ungdomar som själva aldrig har satt sin fot på ett industrigolv. Hur strategin än må vara, är det omöjligt att tro att den ska vara framgångsrik. Utbildning blir allt viktigare och att då avstå från den kommer att bli en dyrköpt erfarenhet för dessa män som kollektiv. Därmed inte sagt att många kommer att bli framgångsrika i arbetslivet ändå. Man kan ju utveckla talanger även utanför det etablerade utbildningssystemet.

Avtryck från ett föråldrat manssamhälle ser vi inte bara i västvärlden. Den är lika tydlig i den muslimska världen och i exempelvis Japan. Visst har det ändå hänt en hel del sedan 70-talets kvinnorörelse orsakade små krusningar i samhället. Kvinnorna är på väg att inta en strategiskt viktig position i samhällsutvecklingen på alla nivåer. Istället för att fiska får vi män väl försöka lära oss att simma i samma vatten som fittstimmet.

Text: CHRISTER WIGERFELT
14.06.00