| |
Att äta sig mätt, att njuta av maten eller att äta för
att orka prestera är en självklarhet. Men för en del, både
män och kvinnor i olika åldrar, blir maten och ätandet till
ett problem. Lisbeth Hammar arbetar med att hjälpa och motivera anorektiker
till behandling så att de kan återfå ett normalt förhållande
till maten.
Lisbeth är ordförande i riksförbundet för anorexi och
bulimi. Hon jobbar dessutom heltid på Buona Vita, som är ett
nätverk för kvinnor med dessa sjukdomar. Lisbeth arbetar främst
med unga kvinnor.
- Vårt överflöd av mat tillsammans med det kvinnoideal som
flickor matas med är en del av orsaken till anorexi, menar Lisbeth.
Man räknar med att det idag finns cirka 200.000 kvinnor i Sverige som
drabbats av ätstörningar, främst tjejer i tonåren.
På Buona Vita ser man på anorexi på ett delvis annorlunda
sätt än vad sjukvården gör. Lisbeth menar att hon genom
erfarenhet förstått vilken hjälp flickor med anorexi kan
behöva.
Det viktigaste är att äta igen
Behandlingen som Lisbeth förespråkar går ut på att
flickan själv ska lära sig att ta ansvar för maten och sitt
ätande. Att kapitulera, inse att man är sjuk, och att lära
sig hantera sjukdomen. Det primära i tillfrisknandet är att äta
igen, den psykologiska bearbetningen kommer senare.
- Jag brukar jämföra den anorexisjuka med ett hus som brinner,
säger Lisbeth. Först släcker man elden, sedan undersöker
man brandorsaken.
Enligt Lisbeth är det en myt att det är psykotiska flickor som
fått tröstäta som små barn som utvecklar sjukdomen.
Snarare anser hon det vara ett välfärdsproblem; förr i tiden
då det inte fanns så gott om mat fanns heller inte anorexi i
samma utsträckning. Dagens kvinnoideal - man ska vara smart, snygg,
smal och framgångsrik - gör att den unga kvinnan nu har svårare
att hitta sin identitet. I den hårda konkurrensen om att duga tror
en del flickor att de hittar sig själva genom att vara bra, eller rentav
bäst, på att banta.
- När den anorektiska flickan låter bli att äta får
hon snart snurr på sin omgivning, säger Lisbeth. Omgivningen
reagerar på henne, och hon får den kontroll och uppmärksamhet
som hon strävar efter.
Även de positiva känslorna försvinner
När man svälter under en längre tid påverkas hela kroppen
och dess funktioner. Lisbeth berättar att till exempel signalerna som
går mellan hjärnan och magen förstörs, och detta leder
till att hungerskänslorna försvinner. Man känner inte när
man behöver äta, och får en störd uppfattning om sitt
behov av mat. Även andra känslor avtar, till exempel glädje,
sorg och kärlek.
- Det är inte ovanligt att flickor som drabbas av detta vill ta livet
av sig, eftersom "det inte är någon mening med att leva
utan känslor", säger hon.
Den här fysiska orsaken till anorexi börjar sjukvården mer
och mer ta till sig, menar Lisbeth. Tidigare har de varit helt inne på
psykologiska orsaker.
- Flickorna har blivit sedda som psykiskt störda, säger hon.
Maten blir en fiende
Lisbeth berättar att det sjuka beteendet, att inte äta, blir till
själva tryggheten i livet. Maten, som omgivningen ofta försöker
tvinga i en, blir både fienden och kontrollmedlet. Om flickan äter
tappar hon kontrollen över sin kropp och sitt liv. Den anorektiska
flickan blir väldigt otrygg och får en stark ångest när
man försöker förmå henne att äta. Hon behöver
ha trygghet och få uppmärksamhet om hon ska klara av att äta
igen. Rak och ärlig kommunikation är viktigt för att skapa
förtroende. Någon anhörig som har en normal inställning
och kunskap om mat behöver stödja henne och tro på henne.
Lisbeth har haft, och hört om, många duster med flickor som vill
äta men inte riktigt vågar lita på sin omgivning.
- Jag vet en flicka som skulle börja äta igen, och kontrollerade
allt mamman gjorde i köket. Mamman gjorde misstaget att i smyg försöka
hälla grädde i maten, men flickan upptäckte henne. Det tog
lång tid innan flickan vågade lita på sin mor igen.
Lusten att äta kommer tillbaka
- Lusten till mat finns ofta genom hela sjukdomsförloppet, men den
anorektiska flickan vågar inte ge efter. Rädslan att gå
upp i vikt är större än längtan efter att äta,
säger Lisbeth. Det är inte ovanligt att flickan lagar mat och
bakar, men inte äter själv. Lisbeth berättar att om man genomgår
en bra behandling och bearbetar eventuella psykiska problem har man stor
möjlighet att få tillbaka sin lust för för mat och
få ett normalt förhållande till att äta. Om man hittar
sin identitet och självkänsla slipper man kontrollera sitt liv
genom maten, och kan äta för att må bra och må bra
av att äta.
För alla anorektiker är det dock inte självklart att matlusten
kommer tillbaka. En del går från ett anorektiskt beteende till
att äta för att göra omgivningen till viljes, men går
sedan och kräks upp maten igen. Andra kan ha verkligt svåra psykiska
bekymmer, och har svårt att ta emot terapeutisk behandling. På
Buona Vita vet man att många flickor ibland äter för att
de behöver - inte för att de vill just då.
- Men vad är det för onormalt i det, undrar Lisbeth. Det är
väl ett beteende som de flesta av oss känner igen.
text: EVA SJÖBLOM |
