Joe (Joseph) sitter och spelar piano på flygplatser och järnvägsstationer världen över, han är sextionio år och väntar på att en särskild kvinna ska dyka upp. Hon hade sagt att hon ville resa, och att ”Om du spelade så där skulle jag känna igen dig om du så spelade från världens ände”. Han har spelat och väntat i femtio år. Läs mer
Angereds Teater har genomgått en del faser sedan den grundades 1978 med en dundrande succé som Dario Fo-farsen ”Vi betalar inte…..” av en grupp utbrytare från Göteborgs Stadsteater med ambition att föra teatern ut till förorten och en publik som aldrig sågs på Götaplatsen. Trots titeln på den nu aktuella uppsättningen, Don’t look back in Angered, är det svårt att inte göra just det. Särskilt som den refererar till en 20 år äldre förebild. Läs mer
Vi befinner oss i en liten namnlös by i Lägre Beskiderna i södra Polen. Där följer vi ett antal invånare och deras liv, det är landsbygd och relativt påvert. Miljömässigt associerar jag ofta till Làszlò Krasznahorkais romaner och manus, de som till exempel ligger till grund för Béla Tarrs filmer Satantango och Turinhästen, även om de utspelar sig i Ungern.
Det handlar om vardagens arbete med djur och grödor, om lukter och smaker, religion och hos flera personer någonslags dödslängtan. En förödande eldsvåda blir central. Läs mer
På Backa Teater handlar det också om att finna sig själv. Men här handlar det om könsidentitet, om 17-årige Anton, som älskar sin farmor, en jämnårig kille och sin gamla motorcykel, men som efterhand visar sig vara gravid! Vem blir den förtrogna? Jo, farmor! Läs mer
Att vara sig själv eller att vara sig själv nog är frågan. När Örjan Andersson tar sig an ännu en klassiker är det fullkomligt självklart att det är en dansare/koreograf som ska sätta klorna i detta så dansanta verk som Ibsens Peer Gynt är. Så genialt iscensatt med en ensemble av hälften skolade dansare. Av texten, de långa monologerna och dialogerna, blir dock inte mycket kvar förutom för att markera namngivna individer utmed denne egotrippade äventyrares vindlande levnadsbana i fåfäng jakt på rikedom och på svaret om självet. På Backa Teater kan en helt nyskriven pjäs, Cross, också finna plats under begreppet att vara sig själv. Två väsensskilda uppsättningar men med det gemensamt att det handlar om identitet, vare sig det gäller kön eller status. Läs mer
Det låter ju inte riktigt klokt! Ett relativt starkt öl som börjar säljas utan åldersgräns i vanliga mataffärer – för att få svenskarna att bli nyktrare. Är detta science fiction? Nej, så gick det till i Sverige för 50 år sedan. Läs mer
Tempot är högt redan från början. En dimmaskin jobbar frenetiskt. Ambulans på scenen, förlista kroppar, tillfällig frysning och så Sven Boräng, som i rollen som hovnarren Feste frenetiskt hamrar fram låtklassikern I will survive på ett litet piano. Överlevt har också, ovetandes om varandra, ett ungt tvillingpar, Viola och Sebastian, som var och en får anledning tro och sörja över att ensamma ha överlevt. Läs mer
Historiens dom över Erik XIV:s motsvarighet till Henrik VIII:s Thomas Cromwell, kung Eriks handgångne man, sekreterare och riksåklagare Jöran Persson, har inte varit nådig. En blodtörstig, makthungrig, kallhamrad mutkolv som manipulerade det svagsinta majestätet för att berika sig själv och komma åt avskydda höga herrar. Men historikernas dom har börjat nyanseras när alltfler kritiska blickar riktats mot källorna till karaktärsmordet på prästsonen med läshuvud som blev Sveriges högste ämbetsman. Hans Lagerbergs nya bok sammanställer på ett både medryckande, spännande och tankeväckande vis skvallret genom århundradena, de oförenliga tolkningarna, forskares och konstnärers splittrade bilder, källkritiken och nya hypoteser från senare år med förtjänstfulla egna reflektioner. Läs mer
Det börjar lite smårörigt, texten växlar mellan olika tider, platser och inblandade personer. Det är april 1990, januari 2000, februari 1986, och plötsligt augusti 1952, det är Stig, Sanne och Peter. Läs mer