När verkligheterna glider samman
Panjál Scenstudio – Anonym Messias
Dagens danskonsts makalösa mångfald
Göteborgsoperans Danskompani – 12 songs, ima
Det är en sann gåva till Göteborgsoperans danspublik att återkomma med Kenneth Kvarnströms tekniskt fantasirika, roliga och luftiga dansverk 12 songs med sångerskan Ane Brun och dirigenten Hans Ek. Att därtill få ännu ett nytt verk, ima, av koreografen Sharon Eyal blir sammantaget till en mäktig upplevelse av den samtida danskonstens oanade möjligheter och konstnärliga rikedom. Läs mer
Beskt och blekt om sorg, konst och sanning
Therese Bohman – Sanningsberget
Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer
Man vill inte att det ska vara sant
Lars Norén – En liten roman
”… jag visste inte vad jag gjorde fast jag planerade det …”
Man tänker på de gamla grekiska dramerna, eller något som hände på Romartiden bland galna kejsare. Det är som en saga, och ändå är det en groteskt realistisk verklighet som hänt i just verkligheten, även om man inte fattar eller vill att det ska vara sant. Läs mer
Inte mycket att skratta åt
Göteborgs Stadsteater – Skål för Livet
Att ändra en pjästitel från tyskans Abgrund till Skål för livet kan tolkas som att svensk 90-talsgeneration skulle vara ytligare, lättare vänder blad och går vidare. Vid en kommande festival i Reims får samma pjäs titeln No words. Så nog tycks här fritt fram för tolkningar av Göteborgs Stadsteaters smått förbryllande medelklassporträtt. Först när händelserna landar i en biblisk kontext bränner det till. Läs mer
Om förlåtelse och förståelse
Sara Stridsberg – Farväl till Panic Beach
Vill först bara säga att jag från början inte tänkt mig en recension på den här romanen, Sara Stridsbergs Farväl till Panic Beach, och har följaktligen inte gjort några anteckningar. Men jag kunde inte låta bli att ändå skriva om den.
Det är en oceanisk text, som Stilla havet böljar den sig i associativa vågor och tar aldrig slut. Den flyter ut och över alla bräddar, tar sig in i själsliga skrymslen och annat mörker, är mycket vacker och outsägligt sorgsen. Läs mer
En monotoni som äter sig in
Göteborgs Dramatiska Teater – Om kärlek
Små teatrar som satsar klassiskt
Kan man tala om en nära-teatern-upplevelse? Göteborg är gynnad med teatrar för både barn och vuxna på små scener, varav jag lyckats fånga ett par i flykten. Den ena en soloprestation av stora mått av en modern klassiker, Raymond Queneau’s Stilövningar, den andra en grovt bantad upplaga av en 400-årig klassiker, Shakespeares Macbeth, visserligen anpassad till skolföreställning men ges också ett fåtal gånger som kvällsföreställningar för allmänheten. Så håll utkik. Läs mer
Le mot döden så ler döden mot dig
Parker Finn – Smile 2
Det finns inga ursäkter –
för de behövs inte längre
Ali Abassi – The Apprentice
