Det finns inga ursäkter –
för de behövs inte längre
Ali Abassi – The Apprentice
Det finns inga ursäkter –
En magisk by- och släktkrönika
Narine Abgarjan – Tre äpplen föll från himlen
En skröna full av frågor att fundera över
Jessica Schiefauer – Tänkarens testamente
Den här medryckande, tragiska berättelsen är en allegorisk skröna som blandar den historiska bildningsromanens form med inslag av romantikens litterära skräckgenre (tänk Poe, tänk Mary Shelley). Tänkaren, vars namn läsaren aldrig lär känna, berättar sitt livs historia på ett språk som med Schiefauers skickliga penna blandar krönikans redogörande stil med en, om uttrycket tillåts, återhållet frustande prosa som berättarglatt peppras av pregnanta liknelser och skildringar. Läs mer
Mimkonstens oändliga variationsförmåga kan övertrumfa det talade
Göteborgs Mimfestival – tre föreställningar
Mimkonstens utövare från när och fjärran deltar i dagarna i Göteborgs Mimfestival 2024. Fredagens tre inledande föreställningar blev ett bevis på denna teaterforms oändliga variationsförmåga att berätta och väcka känslor utan ord med kroppen och mimen som främsta instrument. En av de inledande föreställningarna ges också idag, Benoît Turjman’s The Neighbor. Läs mer
Par i jokrar
Todd Philips – Joker: Folie à deux
Nervpirrande – trots att jag vet hur det går
Amélie Nothomb – Törst
Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer
Vad är sant och vad är det inte?
Ytterst tveksamt om den här boken kan kallas för roman. Göran Greider skriver i jag-form om Cornelis Vreeswijk när han ligger på sitt yttersta på sjukhemmet- och sjukhuset. Stilistiskt dras man iväg på eleganta formuleringar från början till slut. Men man vet inte vad som är sant eller påhittat i händelserna som beskrivs. Läs mer
Kvartersteater som väcker vandringslust
Författaren Marit Kapla debuterar som dramatiker med sitt vandringsdrama E45, som blivit till en charmig berättelse om människor och tillfälliga möten. Hagateatern lever verkligen upp till kriterierna för en kvartersteater med gemyt och intimitet. Så ska E45 också gästspela på Intima Teatern i Stockholm i november. Läs mer
Bedrägligt roligt om normalitet
Backa Teater – Vansinnet
Vad är en normal människa? Skådespelaren Emelie Strömberg gör en fantastisk prestation i rollen som den överagerande Elvira som tar Ove Wolf, träffsäker i rollen som filosofen Michel Foucault, på en tidsresa genom galenskapens historia. Det blir ett storslaget, minst sagt galet sceniskt äventyr och en glödande satir inte minst mot pedagogisk retorik och kunskapssyn. Slutsats: Normalitet är en konstruktion. Läs mer
Om utanförskap, relationer och sorg
Brenda Navarro – Aska i munnen
I Clara Obligados essä Ett hem långt hemifrån, berättas om hur det kan vara att som latinamerikanska/argentinska bo i ”moderlandet” Spanien. Hur de ofta drabbas av en rasistisk ordning jag nog mest förknippat med när folk från helt olika kulturer blandas. Jag har inte varit fullt medveten om att det kan slå så illa när man, som jag inbillade mig, har sitt ursprung i en så närliggande språk- och kultursfär. Läs mer