[190515] Den 3 april höll statsminister Stefan Löfven ett tal på engelska i EU-parlamentet. Detta föranledde en medlem i Språkförsvaret att skicka en fråga en vecka senare till Regeringskansliet: ”För cirka en vecka sedan höll statsministern tal inför EU-parlamentet. Varför höll han talet på engelska och inte på svenska? Finns det en översättning till svenska?”
Nyligen fick frågeställaren ett svar från Stina Garefelt, på Regeringskansliets kommunikationsenhet, som kommunicerade följande: ”Statsministern talade engelska eftersom det är fler i Europaparlamentet som förstår engelska än svenska. Så han använde engelska av ren artighet. Talet skrevs direkt på engelska så det finns tyvärr ingen översättning till svenska.”
Svaret är i all sin korthet mycket intressant.
För det första – känner inte Regeringskansliet till att EU har ett mycket välutvecklat simultantolkningssystem? Detta har just utvecklats för att parlamentsledamöter och andra ska kunna använda sina modersmål i EU:s verksamhet. Är Regeringskansliet emot detta system?
För det andra tycks Regeringskansliet tro att om en svensk regeringsföreträdare talar engelska i EU-parlamentet, så behövs inte längre någon tolkning. Men alla anföranden i plenum tolkas automatiskt till alla officiella EU-språk. Det betyder att Löfvens anförande också tolkades till svenska. Varför skulle ledamöter, särskilt de som var ovana vid Löfvens brytning eller vars hörförståelse av engelska är bristfällig, föredra att lyssna på hans engelska i stället för att sätta på sig hörlurarna och lyssna på en tolkning till sina egna modersmål? Det går heller inte att utesluta att vissa svenska ledamöter föredrog att lyssna på en tolkning till svenska.
För det tredje – mot vem riktades denna artighet egentligen? Tolkarna? De var ändå i full verksamhet. Mot dem som har engelska som modersmål (d.v.s. ledamöter från Storbritannien, Irland och Malta)? Men de är i minoritet i EU-parlamentet. Alla andra kunde lyssna på en tolkning. Vad hade detta med artighet att göra? Det är naturligtvis sant att fler ledamöter i EU-parlamentet förstår engelska än svenska. Detta argument är bara relevant om det hade saknats tolkningsmöjligheter. Menar Regeringskansliet att de regeringsföreträdare och parlamentsledamöter som föredrar att hålla anföranden på sina egna modersmål är oartiga? Det är tvärtom både en möjlighet och rättighet. Man uttrycker sig bäst på sitt modersmål och dessutom utan brytning. EU:s konferenstolkar föredrar också att tolka från ledamöternas modersmål framför att tolka anföranden på engelska av andraspråkstalare av lätt förstådda skäl.
För det fjärde: Sveriges riksdag antog enhälligt 2009 en språklag, vilken stadgar:
13 § Svenska är Sveriges officiella språk i internationella sammanhang. Svenskans ställning som officiellt språk i Europeiska unionen ska värnas.
På vilket sätt värnas svenskan i EU genom att den inte används? Är detta någon slags avancerad tyst diplomati?
Sist och slutligen: Det finns alltså ingen översättning av talet till svenska. Även på denna punkt bryter Regeringskansliet mot språklagen:
5 § Som huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till (min fetstil) och som ska kunna användas inom alla samhällsområden.
Om Löfvens tal bara finns på engelska, så är det fullständigt uppenbart att svenska medborgare inte har tillgång till det – på svenska. Är inte det ganska oartigt?
Per-Åke Lindblom
/Språkförsvaret
