Godbit från 50-talet på nystartat förlag

Alfred Hayes – Mitt ansikte för världen att beskåda
Detalj av bokomslag

Det purfärska svenska förlaget RAND öppnar sin utgivning med en riktig godbit. En stark roman med smakfullt omslag och en författare som väcker intresse, trots att han inte publicerat sig på svenska sedan 1954. Alfred Hayes är mest känd som textförfattare till låten Joe Hill, insjungen av bland andra Joan Baez och Paul Robeson, vars text är en dikt som Hayes publicerade på 1930-talet, eller som manusförfattare till klassikern Cykeltjuven och många andra omtalade filmer och teveserier. Läs mer

Stark debutroman om mellanförskapet

Fatima Klanco Al Mulki – Hem Mina hem
Fatima Klanko

Kanske är grundfrågan; vad är ett hem? Svaret skiftar säkert beroende på vem man frågar, men jag gissar att det för de allra flesta är något av stor vikt. Att människor av olika anledningar flyttat från ett land och dess kultur till ett annat ofta känner ett ”mellanförskap” är känt; man är inte fullt ut hemma vare sig där man nu bor eller i sitt födelseland. Många flyttar tillbaka till hemlandet efter ett antal år, men mycket är sig olikt, man känner inte igen sig. Man riskerar även att tappa sitt modersmål utan vardaglig kontakt med det, och att lära ett nytt språk i vuxen ålder är inte helt lätt. Läs mer

Jag tror nostalgin försöker tala till mig

Jesper Lundby Anna Nygren

I Jesper Lundbys Eddan 3.0 (Smockadoll förlag) berättas det om ”de där långsamma nkpgnätterna” och formen är Eddans, Den poetiska Eddan, dess nordiska mytologier, gudomliga verser, kväden, men berättelser är Norrköpings. Lundby kommer från Norrköping. Liksom jag. Läs mer

Beskt och blekt om sorg, konst och sanning

Therese Bohman – Sanningsberget

Jag läste med stor behållning Therese Bohmans Aftonland och, inte minst, succéromanen Andromeda från häromåret. Båda drevs av hur mångbottnade karaktärer fick sin komplexitet gradvis utvecklad i en stillsam men intrikat berättelse med massor av undertext och glimrande skildringar av såväl geografiska som sociala miljöer. Det senare återkommer i Sanningsberget, men annars är detta en annorlunda roman. Läs mer

Man vill inte att det ska vara sant

Lars Norén – En liten roman
Lars Norén

”… jag visste inte vad jag gjorde fast jag planerade det …”
Man tänker på de gamla grekiska dramerna, eller något som hände på Romartiden bland galna kejsare. Det är som en saga, och ändå är det en groteskt realistisk verklighet som hänt i just verkligheten, även om man inte fattar eller vill att det ska vara sant. Läs mer

Om förlåtelse och förståelse

Sara Stridsberg – Farväl till Panic Beach
Sara Stridsberg

Vill först bara säga att jag från början inte tänkt mig en recension på den här romanen, Sara Stridsbergs Farväl till Panic Beach, och har följaktligen inte gjort några anteckningar. Men jag kunde inte låta bli att ändå skriva om den.
Det är en oceanisk text, som Stilla havet böljar den sig i associativa vågor och tar aldrig slut. Den flyter ut och över alla bräddar, tar sig in i själsliga skrymslen och annat mörker, är mycket vacker och outsägligt sorgsen. Läs mer

En magisk by- och släktkrönika

Narine Abgarjan – Tre äpplen föll från himlen
Narine Abgarjan

Vi kunde lika gärna vara i Macondo, men vi befinner oss i Maran, en liten bergsby i Armenien. Armenien, det lilla landet inklämt mellan Turkiet, Georgien, Azerbajdzjan och Iran vi kanske inte hör så mycket ifrån och därför inte heller känner så väl till. Läs mer

En skröna full av frågor att fundera över

Jessica Schiefauer – Tänkarens testamente

Den här medryckande, tragiska berättelsen är en allegorisk skröna som blandar den historiska bildningsromanens form med inslag av romantikens litterära skräckgenre (tänk Poe, tänk Mary Shelley). Tänkaren, vars namn läsaren aldrig lär känna, berättar sitt livs historia på ett språk som med Schiefauers skickliga penna blandar krönikans redogörande stil med en, om uttrycket tillåts, återhållet frustande prosa som berättarglatt peppras av pregnanta liknelser och skildringar. Läs mer

Nervpirrande – trots att jag vet hur det går

Amélie Nothomb – Törst
Amelie Nothomb

Trots att jag är en fullblodsateist tröttnar jag aldrig på att ta del av berättelser från de religiösa böckerna, men jag föredrar omarbetade versioner framför originaltexterna. Michel Tournier använde en rad karaktärer och myter från Bibeln, de om Edens lustgård, om Kain och Abel, och om de tre vise männen, Marianne Fredriksson skrev sin trilogi om Paradisets barn, och Colm Tóibín om Jesumodern Maria, Pär Lagerkvist berättade om Barabbas, för att nämna några jag läst med stor behållning. Läs mer

Vad är sant och vad är det inte?

Göran Greider

Ytterst tveksamt om den här boken kan kallas för roman. Göran Greider skriver i jag-form om Cornelis Vreeswijk när han ligger på sitt yttersta på sjukhemmet- och sjukhuset. Stilistiskt dras man iväg på eleganta formuleringar från början till slut. Men man vet inte vad som är sant eller påhittat i händelserna som beskrivs. Läs mer