I sin kritik av populärvetenskapen tar Sven
Öhman, professor i fonetik vid Uppsala universitet, sin utgångspunkt
i språket. Han menar att en läsare inte kan få en verklig
förståelse av ett vetenskapligt ord om han inte vet hur ordet
används i det praktiska, vetenskapliga arbetet.
- Den intresserade allmänheten får studera frågorna, räkna
talen och göra laborationerna om den vill förstå forskningen.
Det är bara genom praktisk erfarenhet som man kan förstå.
I görandet har det vetenskapliga språket sin plats, säger
han.
Många har kritiserat Öhman för denna inställning och
menat att den är elitistisk. Men han värjer sig mot kritiken.
- Jag kan hålla med om att det är en forskarelit som står
i spetsen för den vetenskapliga utvecklingen. Och detta sammanhänger
naturligtvis med att de problem som vetenskapens frontlinje brottas med
ofta är oerhört svåra.
- Nu har väl ingen vare sig sagt eller menat att populärvetenskapen
skulle syfta till att föra upp gemene man på vetenskapselitens
nivå. Men mitt bekymmer med denna genre är att den på grund
av klyftan mellan vetenskapligt och vanligt språk kan föra ner
den vetenskapliga allmänbildningen på en alltför
lågnivå.
Allt fler läser
Populärvetenskapliga böcker och tidskrifter läses av allt
fler. Illustrerad Vetenskaps upplaga på över 140 000 tyder på
att "den intresserade allmänheten" törstar efter kunskap
paketerad på ett lättillgängligt sätt. Förutom
Värld & Vetande och Forskning & Framsteg som hängt med
in i nittiotalet, har också en rad nya tidskrifter tillkommit: Populär
Vetenskap, nämnda Illustrerad Vetenskap, Teknik & Vetenskap och
Vetenskap för alla.
Natur & Vetenskap, som tidigare hette Populär Vetenskap, har en
upplaga på drygt 30 000. Ingemar Myhrberg, chefredaktör, tycker
det är bra med tanke på att tidningen bara existerat sedan 1993
och konkurrerar med väl inarbetade tidskrifter.
- Vår uppgift som populärvetenskaplig tidskrift är att förklara
teknik och vetenskap på ett intressant sätt så att folk
i allmänhet förstår. Eftersom människor inte kan vara
experter på allting försöker vi orientera dem så de
får en bred bild av tekniken.
Poppiga avarter
Förenklingen är populärvetenskapens gissel och styrka.
Huruvida det är möjligt eller ej att förenkla utan att meningen
går förlorad är ofta vattendelaren som skiljer belackare
och förespråkare. Ingemar Myhrberg tvekar inte att kalla kritikerna
för "dumbommar". Enligt honom kan man inte förenkla
tillräckligt mycket och just förenkling är hans tidnings
uppgift.
- Förenkling är all pedagogiks moder!, säger han övertygat.
Det populärvetenskapliga området är emellertid brett och
rymmer enligt Ingemar Myhrberg avarter. Han nämner Tor Nörretranders
tvärvetenskapliga Märk Världen som ett exempel på "rena
pekoralen". Boken har sålts i många tiotusentals exemplar
i Danmark och Sverige.
Dålig granskning
Många kritiker menar att populärvetenskapliga skribenter är
allt för flata i sin granskning av forskarvärlden. Att analys
av forskningen saknas, att forskningsresultat rapporteras av storögt
imponerade journalister och författare som inte insett sin granskande
roll.
Ingemar Myhrberg är självkritisk när det gäller Natur
& Vetenskaps möjligheter att bedriva kritisk journalistik. Anledningen
är resursbrist, något det skall bli ändring på.
- Vi skall inte stå i givakt för vetenskapsmännen. Men det
fordras resurser för att göra undersökande journalistik och
de har vi inte, men vi är på god väg. Vi har gått
från en journalist till åtta.
Trots kritik menar Ingemar Myhrberg att de populärvetenskapliga tidskrifterna
har framtiden för sig.
- Förr var det trendigt att säga att man inte kunde något
om teknik. Men i dag är kunskapen viktig inte minst för att kunna
föra ett intelligent samtal på cocktailparties, intygar han.
text: PER NILSSON
ill: HENRIK LANGE
Synpunkter? Skriv till oss!
| Innehåll
|