Forskare gräver inte alltid ner sig i skyttegravar och bombarderar varandra med hypoteser. De kan nå samförstånd. När det gäller ozonhålet och dess uppkomst fann forskarna två teorier att enas om. Hur gick det till? Det har Jan Nolin funderat på.
Ämnet var inte snävt, svarar
forskaren Jan Nolin på frågan om varför han valde vetenskapsteori
till sin disciplin. Vi träffas i 
institutionens
biblioteket i den gamla redarvillan i centrala Göteborg.
-Ozonskiktet och den påföljande vetenskapliga debatten var intressant
ur flera aspekter. Problemet var komplext och det blev med tiden föremål
för en tvärvetenskaplig forskningsinsats., berättar Jan Nolin.
Överljudsplan och vattenånga
Allting har en början, när
började diskussionen om ozonet?
- 1966 kom det första tecknen på att det fanns hot mot ozonskiktet.
Men det var inte förrän 71 som det kom till offentlighetens kännedom.
Då var det en atmosfärforskare som såg sambandet mellan
hudcancer och en förtunning av ozonet. Denna teori byggde på
överljudsplanens avgaser, de innehåller stora mängder vattenånga.
Denna teori med vattenångan faller inför nya teorier.Eftersom
planen var tvungna att flyga mycket högt upp kunde vattenångan
bryta ner ozon och därigenom tunna ut ozonskiktet, säger Jan Nolin.
Industrin och ozonet
Under sjuttiotalet kom flera teorier
om vad överljudsplanens avgaser skulle kunna ställa till med.
Men forskarna får inte tid att behandla dessa teorier färdigt.
För ett nytt hot dyker upp. Det är nu CFC-teorin får sitt
intåg i debatten. Sprayburkar, kylskåp och luftkonditionering
innehåller CFC. Innehållet är klorerade flourcarboner med
molekyler som är extremt stabila. Rowland och Molina var två
kemister som blev bekymrade över detta. Genom atomernas stabilitet
kunde miljoner ton med farliga kemikalier föras upp till stratosfären.
Högt där uppe fanns risken att dessa atomer skulle dela sig och
börja förstöra ozonet.
För USAs politiker var detta ett
stort problem. Den kemiska industri som tillverkade och använde dessa
kemikalier var mäktig. Inkomsterna från kemiindustrin räknades
i biljoner dollar. 1979 kom ändå förbudet mot sprayburkar
innehållande CFC. Faran för ozonet var däremot långt
ifrån över. 1985 visade produktionssiffrorna av kemikalierna
en ökning av CFC produkter med 3% om året.
- Samma år skrevs ett internationellt avtal om en minskning av de
farliga ämnena. Avtalet var svagt, dels beroende på att alltför
få länder skriver på och dels på att forskningsläget
blivit allt osäkrare, säger Jan Nolin.
Ozonhålets upptäckt
- Vid Halle Bay i Antarktis har ozonskiktet
mätts sedan 1957. Den kraftiga minskningen av ozoner som uppmättes
1982, togs inte på allvar. Den brittiska forskningsgruppen vid Antarktis
använde ett gammalt mätinstrument. Gruppen av forskare trodde
helt enkelt att de nya värdena berodde på att mätinstrumentet
var trasigt. En ny mätare beställdes och mätningarna fortsatte
men värdena var så låga, uttunningen så kraftig,
att forskarna inte vågade tro på dem, berättar Jan.
I New York Times november 1985 kunde intresserade läsare ta del av
upptäckten av ozonhålet. Om läsarna blev övertygade
så var fortfarande många forskare tveksamma till ozonhålet
och mätningarna vid Halle Bay. Det behövdes mer mätningar
för att forskarna skulle kunna vara riktigt säkra.
NASA:s satelliter började 1978
att plocka in information om ozonskiktet. Satelliten som användes för
mätningarna av ozonet var från början inte konstruerad för
detta. Så NASA:s forskarteam visste inte riktigt hur de skulle tolka
datan de fick från satelliten.
- Resultaten diskuterades inte offentligt. Problemet diskuterades över
kaffet. Det fanns en stor osäkerhet över siffrornas kvalité.
Ovanan vid att behandla dessa mätningars resultat gjorde att många
forskare kände sig dumma och generade. Eftersom forskare strävar
efter att nå sanningen ville ingen publicera innan de kände sig
helt säkra, menar Jan Nolin.
Konkurrerande teorier
I augusti 1986 är NASA-forskarna
tillräckligt säkra och då bekräftas alla siffror från
Halle Bay. Vad det betydde för forskarna är lätt att förstå.
De gamla modellerna som tidigare använts vid studiet av atmosfären
måste kritiskt granskas. Avståndet mellan de teoretiska modellerna
och datan var för stor. Det var dags att tänka om. Hålets
storlek visade på en snabbhet i nedbrytningen av ozonet som ingen
forskare varit medveten om. Alla forskare var inte med på denna s.k.
polara CFC-teori. De fanns de som hävdade att ozonförtunning var
ett resultat av polarvindarna och inte av människans användande
av farliga ämnen.
-Kontroversen kom att avgöras av Susan Solomon, en forskare som tog
med sig en expedition till sydpolen för att försöka avgöra
tvisten. På sydpolen arbetade man med flera olika mätmetoder.
Allt för att undvika felaktigheter. Expeditionens resultat blev en
seger för teorin om CFC farlighet. Mätningarna bevisade att det
fanns mycket klordioxid vid polen, berättar Jan.
Ronald Reagans miljöinsats
Tvisten mellan de olika forskarna
var inte över trots resultatet av mätningarna. Efter en del debatt
om kvalitén på sammansättningen av expeditionen når
till slut forskarvärlden en överenskommelse. Den polara CFC-teorin
blir den dominerande.
Vetenskapsmännen blev överens men det tog lång tid för
den politiska makten att komma fram till ett avtal som kunde begränsa
användningen av de farliga ämnena.
Efter många möten som
gav varierande resultat bl.a. beroende på att u-länderna var
mycket skeptiska och länder med stora kemijättar drog ut på
besluten. Ronald Reagan kom att spela en huvudroll i avskaffandet av CFC.
Själv opererad mot hudcancer gav han sitt stöd till de miljögrupper
som´ville förbjuda kemikalierna. Reagan var då inte direkt
känd för sitt stora engemang i miljön. Som svar på
miljöorganisationernas oro för de unika reedwoodträden fällde
Reagan kommentaren" You know, a tree is a tree - how many moore do
you need to look at".
På det internationella planet var mötet i Montreal i september
1987 viktigt. Där beslutades om en minskning av ozonförstörande
kemikalier med 50% fram till 1999.
Förbrödringens psykologi.
Hur uppstod då konsensus kring
ozonet?
-Det finns flera skäl till att forskarna till slut kunde komma överens.
Detta med ozonet var nytt och okänt. Det innebar att det fanns en öppenhet
för nya teorier. Ingen hann gräva ner sig i fastlåsta positioner.
Den kemiska industrin insåg att produkter som innehöll dessa
kemikalier inte längre var kommersiella.
text och bild: BJÖRN ZETTERLING