mimmi
söderlund lantz

 
 



Om att skriva:
Brinner för genusfrågor, skrivande och relationer.
Har upptäckt att allt är ungefär lika svårt men har inga planer på att ge upp något av det.

  
 
     
  Fruntimmersveckan    



. Fredrik

. Sara

. Margareta

. Johanna

 . Magdalena

 . Emma (illustrationer av kristin Skante)

. Kristina
 
       
 





. Fredrik



Nej, det ska jag säga dig, kvinnor och bilkörning, det går inte ihop. Kan du förstå varför kärringar envisas med att köra i 50 bara för att det står så på skyltarna? Dom är väl så dåliga bilförare att dom är rädda att köra i diket. Nä, frugan behöver inget körkort, det är jag som skjutsar ungarna till skolan och sådär. Ja, vi har två flickor, Emma och Felicia. Det är klart, det kan bli lite jobbigt ibland med bara kvinnfolk i huset, men det ska det nog bli ändring på. Vi har väl inte diskuterat det men än är ju frugan fertil om du förstår vad jag menar, hehe. Förr eller senare blir det en grabb. Helst vill man ju ha ett helt fotbollslag! Nej, tjejerna vill inte spela fotboll, de har ju sina Barbies. Det ser man ju på damfotbollen också, finns det någon tråkigare sport? Kvinnor ska helt enkelt inte hålla på med sånt, dom är för sköra för det. Ärligt talat, varför envisas dom där feministerna med att påstå att män och kvinnor i grund och botten är lika? Det vet ju varenda människa att män är starkare. Inte för att det är något fel på kvinnorna, dom ska ju vara sådär mjuka av sig, det är därför vi män tycker om dom. Nä, jag har svårt för rödstrumpor, som hon Linda Skugge eller vad hon heter. Ta det här tjafset om att man ska få välja att föda barn med kejsarsnitt, har du hört nåt så fånigt? En förlossning är ju det naturligaste som finns. En riktig gnäll-fitta, det är vad hon är, Skugge. Rakar sig säkert inte under armarna heller, ändå är hon gift, med nån musiker. Stackars sate… Skulle Annika komma ut i sovrummet med två snårskogar under armarna, då skulle det inte bli något kuttrasju av, det säger jag dig!
   
 
 
 






. Sara




det var den dagen hon skulle förändra sitt liv

sa hon

och spegelbilden hånlog
medan blod och mascara
förenades på emaljen
och barnen satt i garderoben
och lekte att de var änglar

och i lägenheten ovanpå
skrattade en kvinna
för hennes älskade slog henne aldrig
gul och blå



det var den dagen hon skulle förändra sitt liv

sa hon

Men först ska jag laga mat
För mannen jag älskar vill ha mat

så hon stekte falukorv
och stekoset sögs in i fläkten
och förenades med oset från fläskfilé
som kvinnan ovanpå stekte

och barnen åt maten
medan de tänkte
att änglar aldrig behöver äta falukorv
med blod på
   
 
 
 
 





. Margareta




Margareta var 47 år och hade aldrig haft ett jobb. I alla fall inte ett med lön och tre veckors semester. Hennes man Roland betraktade henne dock som ledig, åtminstone lät det så när hon någon enstaka gång bad honom gå ut med soporna. ”Det kan väl du som inte har jobbat hela dagen göra” brukade han muttra från sin plats framför tv:n. Nästan alltid hade hon då svarat ”det förstås älskling, vila dig du” och inte pratat mer om saken. Nu var det inte så att Margareta enbart var feg och undergiven, hon tyckte bara inte att den lilla tid hon dagligen spenderade tillsammans med sin man var värd att ägnas åt bråk. För bråk hade hon sett att det blev efter att en gång sagt ifrån, trots att hon då sansat berättat att hon faktiskt hade gått upp tidigt för att hinna med allt som han ville skulle vara klart innan sin hemkomst. Hon hade strykt hans skjortor, städat hela huset, förberett middagen, pratat vänligt till hans mamma som ringde och klagade över sina åderbråck, bytt batterier i fjärrkontrollen, tvättat bort bromsspåren i hans underkläder, spelat in eftermiddagsreprisen av Bröderna Cartwright, givit mat till kattjäveln och Gud vet allt. Genast hade det tagit hus i helvete. Roland gormade något om att han som försörjde hela familjen inte skulle behöva lyssna på sånt här. Margareta hade då svarat att hon också skulle kunna jobba och dra in pengar så behövde de inte ha diskussioner som denna i fortsättningen. Omedelbart hade Roland blivit obehagligt lugn. Han hade åter satt sig i fåtöljen och utan att ta blicken från tv:n frågat ”Och vad skulle du jobba med då hade du tänkt dig?”
Där var diskussionen slut för de visste båda att Margareta inte kunde något annat än att vara hemmafru. Så talade de aldrig mer om den saken, och Roland tänkte till skillnad från Margareta aldrig mer på det heller. Tills en höstdag ungefär ett år senare. Han kom som vanligt hem från jobbet klockan 17:15, hängde av sig kavajen, lättade på slipsen, satte sig i fåtöljen, slängde upp benen på fotpallen, tog fjärrkontrollen och tryckte på on-knappen.
Ingenting hände.
Han tryckte igen och fick samma resultat. Han skakade på fjärren. Den kändes lättare än vanligt. Han öppnade batteriluckan. Den var tom. Han skakade förbryllat på huvudet. Ropade ”Maggan!” Inget svar.
Då gick han ut i köket för att hämta nya batterier. Han visste inte riktigt var de fanns men öppnade dörren till skafferiet. När han såg att det var tomt började han bli orolig. Nu såg han också att det inte hängde några rena skjortor på galgarna i hallen. Han började gå runt i huset, fortsatte ropa på Margareta men nu med försiktig röst. I sovrummet stannade han till. Hennes garderobsdörr stod helt öppen och där inne var det nästan helt tomt, bortsett från ett par förkläden som hängde på en krok.
På sängen låg en lapp. Han läste det enda ordet: ”Geronimo!”.
Med rynkad panna skrynklade han ihop lappen och slängde den ifrån sig.

Roland lärde sig så småningom att sköta ett hushåll själv. Katten sprang visserligen bort och strykning blev han aldrig särskilt bra på, men på det hela taget klarade han sig bra utan Margareta. Dock förstod han aldrig varför hon hade försvunnit, och ännu mindre varför hans videoband med Bröderna Cartwright var överspelat med en film vid namn Thelma & Louise.
 
   
   
 







. Johanna





Med flätor blommig klänning
och glugg mellan tänderna
var hon den perfekta bilden
av den svenska oskulden

söt som socker
tyckte godisfarbrorn
och visade henne vuxenvärlden bakom rutschkanan



och Johanna visslade inte mer.

  
   
   
 





. Magdalena


Ofta råkar hon lämna dagboken med de svartaste sidorna uppslagna någonstans där omvärlden inte kan låta bli att läsa precis så mycket att de bör tycka synd om henne utan att för den sakens skull tänka att hon borde prata med någon men någon borde hon prata med fast det vet hon inte för inte ens hon har genomskådat sig själv än och hon gråter alltid lagom mycket.


Fast en gång har hon vita tabletter med garanti för evig sömn i en hög på sängbordet och en flaska likör att skölja ner dem med för det var den enda sprit mamma och pappa hade i det låsta skåpet och själv är hon för ung för att dricka alkohol så ung att alla problem hon absolut inte har kan beskrivas som en tonårsdepression av någon som inte är tonåring men likören smakar sött och hon spolar ner tabletterna och tar fram dagboken och skriver varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt.


Kuratorn besöker klassen och ingen allra minst hon bryr sig om vad han säger för de behöver inte hans hjälp men efteråt slår det henne utan att veta varför att hon ska fråga något och ensamma på hans kontor undrar hon vad man ska göra för en vän som mår dåligt men inte vet det själv och kuratorn ler och tycker att hon är en fin person men han ser henne inte.


Mamma hittar cigarettpaketet i jackfickan och blir nästan lika arg som pappa kommer bli om en vecka när hans dotter blir hemkörd av en polis som säger att hon kräkts ner hela baksätet och ni borde ha bättre koll på vad hon gör på kvällarna och pappa skäms och börjar skrika så snart dörren stängts och hon skriker tillbaka fast inte lika högt och det gör ingenting för pappa ser henne i ögonen och kanske ser han hur hon mår inuti och förstår kanske kanske men nej.


Hon står med vit mössa och klänning på en lövad vagn och sjunger inga sorger än i våra sinnen bo och lyckas hon se ut som hon menar det och på kvällen blir hon fullast av alla precis som hon brukar men för första gången kommer hon inte hem för att visa det.
  
   
   
   




. Emma
illustrationer av Kristin Skante


  
 






 
   
   
 
 
 




   
 
 
 









 
 
   
   
 







. Kristina




  
 
  • Kvinna funnen död i skogen

    Igår tisdag hittades kvarlevorna efter en ca 30-årig kvinna i skogen utanför en värmländsk by av två svampplockare. Rättsläkare kunde snabbt konstatera att det inte rör sig om mord. Kvinnan har troligtvis fastnat med foten i en rot, ramlat och slagit huvudet mot en sten. Polisen står dock rådlös eftersom man inte lyckats identifiera kvinnan. Trots att hon varit död i minst tio dagar har ingen anmält henne försvunnen. Polisen knackar nu dörr i hopp om att finna ledtrådar till hennes identitet.

 

  
   
   
 

 
  / aalstra@yahoo.se *skriv till { mimmi }