Nordstan lever ett eget liv, långt bortom kommersens fasader. Var och en av de fyra ingångarna är sin egen kroppsdel.
I konsumtionstemplets norra del trängs skolungdomar på väg till glastunneln med morgonpigga systembolagskunder.
Vid lunchtid väller konsumenterna in genom Norra Hamngatans huvudingång. Två gånger om dagen småspringer pendlarna rakt igenom torget.
Efter sju på kvällen intas scenen av vinddrivna barn och stadens kriminella.

Det var 70-tal och gamla Nordstan hade fått ge plats åt det nya - köptemplet Nordstan. Det var lite spännande att handla under tak och den som ville slå sig ner och betrakta folkhavet kunde göra så på en av de runda bänkar som byggts runt grönskande cementkrukor i jätteformat.
Då var Nordstan ett ställe att vänta in nattens tidiga timmar om man missat sista vagnen. Idag finns det varken sittplats eller frid i Nordstan.
Skyddslösa i alla åldrar riskerar att råka illa ut. Trots att frivilligorganistaionerna gör sitt bästa för att fånga upp vinddrivna mellan elva och tre på natten.

När affärerna stängt vid sju, tar en annan kommers vid. I mitten av torget står försäljarna. Allting går att köpa, utan reklam. Alla som söker vet att det finns hemkört, tunga droger, skjutvapen, ammunition och färskt stöldgods i Nordstan.
Nattens affärer görs helst upp vid östra utgången mot gatan eller i biljardhallens närhet. Runt pensionsdags går affärerna bäst.
När de fria företagarna lämnar scenen träder de hemlösa in. Efter en orolig nattsömn är systembolaget den naturliga samlingspunkten fram på morgonkvisten.

Om man inte har pengar går det alltid att bomma eller köpa på krita av torgets ockrare som är kända för sin hutlösa ränta. Skulden plockas upp vid pensionsdags. Den som missar det är utfryst.

Nordstan är modern. Den varma med öppna armar, året om. Det gör inget att folk trängs och envisas med att handla hela dagarna. Det är ett ställe att mötas, att försvinna in i mängden om man så vill.
Där händer det alltid något.
Skolungdomarna som kommer med Älvsnabben från Hisingssidan tar sig snabbt igenom den glasade tunneln mot Nordstan. För en del är torget spännande, för andra är det bara ett ställe attt träffas eller göra sina inköp på väg hem.
Köptemplet fungerar som en magnet på konsumenter från grannkommunerna. De som arbetar i Göteborg betalar sin skatt i hemkommunerna, men inköpen klirrar gott i butikernas kassor.

text: AGNETA SLONAWSKI
ill: HENRIK LANGE