- När du kommer in där, är det inte för att du skall demonstrera din vetenskapliga briljans, du skall serva dessa frågande själar! Anders Enemar, professor emeritus i zoologi, hävdar att pedagogiken är ett eftersatt område på universiteten. Själv har han under hela sin tjänstetid och även efter pensioneringen, efter bästa förmåga försökt leva upp till sina egna ideal.

- Jag brukar säga att jag fått min pedagogiska utbildning hos militären. Jag lumpade direkt efter kriget. Jag kom till officersutbildningen och då valde jag reserven. Där var jag tills det blev för mycket övningar under fågelsäsongen. Jag fick lära mig en handfast pedagogik som jag hade stor nytta av när jag kom hit som skärkindad. Framförhållning, klar i instruktionen, kontrollera att det är uppfattat, kontrollera genomförandet. Hela tiden ha krav på framförhållande organisation. Att lära ut handlar ju annars mycket om att skapa ett intresse, och det är svårt att inte smittas av Enemars entusiasm inför vad han anser vara "världens bästa ämne". - Mitt primära forskningsintresse, från början, det gällde fågel. Ornitologin. Det var någonting som kom upp i mig redan i förskoleåldern. Det var äkta, det fanns inga förebilder eller någonting. Fågelintresset ledde till studier i biologi vid Lunds universitet. Det visade sig att ornitologin inte var tillräckligt rumsren när det gällde högre studier vid den här tiden, slutet av fyrtiotalet, så Anders Enemar började ägna sig åt morfologi. Det var slumpen som gjorde att det blev just detta. Bertil Hanström, professor i Lund just då bedrev studier på hypofysens anatomi och histologi och behövde forskningshjälp. Till en början verkade det hela inte särkilt utvecklingsbart, men när en docent föreslog att studierna kunde bedrivas embryologiskt lossnade det. Det hela resulterade så småningom i examensarbeten och en disputation. Dubbla avhandlingar - Jag upptäckte att biologi kan vara så mycket, men den verkliga tillfredsställelsen fick jag hela tiden av ornitologin. Den kunde jag ägna mig åt utan att bli störd av handledare och professorers förutfattade meningar och examenspress. Jag gjorde det utan att vara ekonomiskt beroende på något sätt. Hela tiden producerade jag mig på den ornitologiska sidan, men jag har behållit embryologin, framförallt i undervisningen. Ett år före disputationen i morfologi kom en avhandling inom ornitologin. Studierna inför den började så smått redan 1952 och kom igång på allvar 1953. Arbetet pågick sedan intensivt under fågelsäsongen i maj och liten del av juni och behövde därför aldrig inkräkta på morfologiforskningen. Istället var det en stimulans och en avkoppling. Någonting att vila sig i, när arbetet i laboratoriet körde fast, som det ibland gör. Resultatet blev en metodanalys. Den metod man tidigare använt för att räkna fåglar visade sig inte vara helt tillförlitligt och Enemar utarbetade en helt ny. Arbetet med just denna fågellokal, utanför Lund pågår faktiskt fortfarande. - Jag flyttade från Lund 1966, men vi har varit fem till två killar och sedan tre kvinnor som avlöst varandra. Jag har just hjälpt till med att sätta upp en redovisning för deras tidskrift därnere, för den fyrtiosjätte säsongen. Den serien, den hittar man inte någon annanstans! Ett fritt projekt Ett annat långlivat projekt, initierat av Anders Enemar, är det s.k. LUVRE-projektet. Lund University Vindel River Expedition. Som namnet anger lokaliserat till Vindelälven, närmare bestämt Ammarnäs. Nu är det inne på sin trettiosjätte säsong. I tjugofem år ledde Enemar det själv. - Det är inte något traditionellt projekt. Inte som det brukar vara vid universitetet, med mycket fasta program och redovisningstvång. Inte mer än när vi har pengar ifrån fonder och liknande. Det är den absolut fria forskningen. Projektet startade när diskussionerna om Vindelälvens utbyggnad krävde mer faktaunderlag. Det rör sig om ett systematiskt inventeringsprogram. Den långa tidsrymd projektet pågått gör det naturligtvis extra intressant. Numera arbetar olika grupperingar, cirka tjugofem till trettio deltagare per år med olika delprojekt. - Det är forskare och en del assisterande personal, framförallt unga ornitologer, manliga såväl som kvinnliga. De vill göra någonting inom ornitologin som både roar dem och är till nytta för forskningen. Ekonomin är ett ständigt problem. Under en period var Forskningsrådet med och finansierade, men de stöder av princip inte långtidsprojekt. Eftersom förhållandena varit osäkra har det endast producerats en avhandling med enbart denna lokal som grund. Resten är delar av avhandlingar, lägre examensarbeten eller andra, självständiga vetenskapliga arbeten i det mindre formatet. - Den som har ett hur galet projekt som helst får vara där. Det är originellt, men det är konsekvent skött, så det är värt en viss respekt, enligt min mening. Vindelfjället är numera naturreservat, och arbetet med det har utvidgats från att enbart ha pågått vid häckningssäsongerna till hela somrarna. - Det bygger på en enda sak, en enda. Inte prestige eller någonting sådant, utan personligt intresse. En oomkullrunkelig hängivenhet för fågelforskningen. Ingen är tvingad. Och det har fungerat. Så länge! Det är förhållandevis unikt. "Folkskollärare i zoologi" För Anders Enemar själv har det varit ett andningshål. Från 1961 och fram till pensioneringen 1991 var han verksam som professor vid zoologiska institutionen i Göteborg. Institutionen var endast några år gammal och vid tillträdet fanns även en professorstjänst i zoofysiologi, som innehades av Ragnar Fänge fanns en professorstjänst. Numera är zoologiprofessuren delad i en morfologisk och en ekologisk del. - Det var en av mina viktigaste uppgifter, att innan pensioneringen se till att ämnet blev delat. Att som jag ha två ämnen är inte rationellt ur forskningssynpunkt, men det var rationellt ur institutionsbyggessynpunkt. Jag var inte specialist på något av områdena, jag brukar kalla mig för folkskollärare i zoologi. En folkskollärare skall kunna lite om mycket och en professor skall kunna väldigt mycket om lite. Själv var jag närmast av folkskollärartyp. Men det passade här, med den situation som var. Det som kallas universitetets tredje uppgift har alltid legat Enemar varmt om hjärtat. Han har lett exkursioner för intresserade amatörer och efter en bejublad föreläsning på Börsen har han blivit en efterfrågad föreläsare. - Jag tänkte, jag gör väl som vanligt. Jag får väl visa att fågelforskning inte enbart är att springa och kryssa i fält. Så jag höll en föreläsning som handlade om partnerval, familjestrukturer och vänsterprassel hos småfåglar. Efter den har jag blivit ansedd som lite av en expert på vänsterprassel, skrattar Enemar. Öppet hus Tillsammans med Jan Thulin, som då vara doktorand vid institutionen, drog han också igång vad som kom att bli en mycket uppskattad tradition, nämligen Öppet hus. Det första hölls redan år 1978. De skeptiska rösterna var många. Skulle det komma några? Hur skulle man göra med säkerheten? Hade man någonting att visa? - Det gällde att hitta sådant som intresserar, och lägga sig vid rätt tid på året. Jag har ju ingen utbildning, men jag har sett att det skall synas föremål. Gärna lite rörliga. Och lite text. Läsa kan man göra hemma. Det är viktigt att det finns folk på plats som kan svara på frågor. Det blev succé. Det kom närmare 4000 personer, 3922, för att vara exakt. Öppet hustraditionen har förutom att ge ett gott rykte också betytt mycket för sammanhållningen på institutionen. Numera finns det Öppna hus i flera olika varianter på universitetet, men ett av de mest populära är fortfarande det på zoologiska institutionen. Vilken pensionering! Guldkant! Att få vara pensionär ser Anders Enemar som ett privilegium. Nu finns det tid till forskning och fältstudier. - Det finns ingen pensionering som är lättare än en professors. Det är som regel så, att man haft så mycket administration att den egna forskningen ligger efter. Vilken pensionering! Guldkant! Det kan väl vara så att en del har svårt att lämna ifrån sig makten. Men visst finns kompetens. Den lilla jag har, den har alltid kommit till nytta. Det kommer nog att dröja innan den rubrik han själv skämtsamt föreslår "Anders Enemar ­ akademisk restprodukt" kommer till användning. Text: SIRI REUTERSTRAND