Funderar du på att skaffa en familjehund till jul? Med två katter och två stora hundar hemma vill jag skvallra om att hundar är som uppochnervända sparbössor. Det börjar med kostnaden för valpen 3000–4000 kr för en oregistrerad valp och så iväg till veterinären: minst 500 för koll och vaccination och ID-märkning.
 
Ja, så var det klart. Aj, aj man måste skicka in 130 kr till Jordbruksverket så att valpen kan knappas in Centrala Hundregistret; struntar man i det går det till tant kronofogden. Sedan skall det vara klart – lite hundmat är ju överkomligt och valpen kan ju äta upp maten som lillhusse eller lillmatte ratar. Alltså hundmat 200 i månaden. Men ack, ack, den måste den ha valpfoder för att den skall växa och få alla näringsämnen och växa till ett proteinslukande fyrbent gulligt monster. Räkna med 500 i månaden, så slipper du köpa hundvitaminer och kalktabletter, men vad vet man, bäst att ta det säkra före det osäkra.
 
Nu tror du förstås att resten bara är att strunta i: idiotiskt med schampoo för hundar när man kan använda tonåringens istället, men du är bara i början av en ekonomisk utförsbacke. Du måste ha ansvarsförsäkring i din hemförsäkring, utifall att valpen rusar iväg och orsakar trafikolyckor eller andra skador. Ägaren är juridiskt ansvarig för allt sötnosen orsakar tredje part. Dessutom måste hunden försäkras – 200 i månaden, mer om den skall ha livförsäkring, ty veterinären liksom tandläkaren behöver betala av på sina studielån och detta drabbar givetvis dig. Sedan är det så sataniskt ordnat att självrisken ligger på 1700 kr plus 20 procent av vårdkostnaderna. Be sedan alla goda makter att hunden inte skadar sig på helgen eller storhelgen: då skall Blå Stjärnans Djursjukhus, som är det enda som har öppet ha obekväm arbetstidstillägg. De skall de ha kontant betalning, inga fakturor på 30 dagar här inte.
 
Plötsligt är julen slut och hela familjen skall gå i skolan och gå till jobbet. Det blir hundra kronor om dagen på hunddagis, dit det är jättelång kö eller svart dagmatte som brukar ta femtio kronor dagligen. Hur mycket man än tjänar – och det gör man ju inte – så svider det lika mycket eller mer än en human illbatting på dagis.
 
Precis som dyrbara ätteläggar har det dyrbara djuret poltergeistbegåvning – heminredning faller, blir söndertuggat eller omkullvält. Du vet aldrig vad din valp kommer att föredra: skor, jackor, mobiltelefoner eller eller den ståtliga hibiskusen från din mormors hem. En sak är säker: det blir dyrt och din förtvivlan kommer att få dig att i ur och skur släpa ut dig och hunden på valp-, unghunds- och lydnadskurser. Du sitter och slösar tid framför alla program i TV som handlar om hur hunden skall sluta hoppa på folk, låta bli att dra i kopplet, tugga i sig fågelkadaver eller annat mystiskt den hittar i buskarna eller få den att komma vid inkallning.
 
Om detta inte är nog för att få dig att avstå valp till jul, tänk på glädjen att lära den att bli rumsren i snö, regn, mörker och nordanvind. Barnet som tjatat om hund orkar inte med de dagliga rastningsrutinerna av känd anledning – det har ju fått så många jättespännande dataspel av tomten.
 
Hur kan då jag ha två stora bestar förutom katterna? Varför skaffar fler och fler hushåll hund? Jag tror jag knäckt caniskoden:
 
En hund jäktar inte. En hund tittar på dig som om du vore en människa – det var länge sedan du fick så mycket uppmärksamhet. En hund vaknar den sjuttonde november och tänker: vilken underbar dag! En hund har inte lika dåligt självförtroende som du, den är fullt nöjd med att vara sig själv och det ger dig mycken tröst. En hund är ett biologiskt emotionellt batteri som du inte ens behöver ladda upp. Jämfört med resten av din verklighet verkar hunden veta vad livet går ut på. Du läser i dess bruna ögon att du är världens centrum, även om du vet att den antagligen tänker på mat. Hundens förmåga att leva i nuet befriar dig för oron för dina fallande pensionsförsäkringar, ökande studieskulder eller grubbel om du gjort det smartaste el-, telefon- och bredbandsvalet.
 
Denna insikt speglar sig i ett nytt fenomen. Förr när hundar gjorde nytta och inte var den enda kärlek man riskfritt kunde engagera sig i hade de korta, käcka namn. BUSTER, PRICKEN, RIN TIN TIN, LASSIE. Ville man verka bildad så tog man något från latinet: FIDO (= trogen), FELIX (= den lycklige), KARO (från caritas = kärlek, barmhärtighet). Och vad heter de nu? Jo, TEODOR och DORIS, SIXTEN och EBBA, COLIN och BARBRO. Jo jag lovar: jag känner dessa hundar och deras ägare. Man vet aldrig om ropet LEO är på ett barn eller en hund som kallas till ordningen. Och detta beror inte på att man har hund istället för barn, utan att hunden har uppnått status som en kär familjemedlem.

Jag tror inte något kan lära ett dataålderns barn så mycket om empati som en hund. Lyckligt det barn som får en SUNE eller SASKIA att växa upp med – men kom ihåg: skaffa den till semestern och räkna med att den drar samma kostnader och förpliktelser som ett nytt barn i familjen, eftersom den varken har högkostnadsskydd eller rätt för Dig att vavva (= vård av vovve). Att klara av sorgen efter tio år är ett annat kapitel.

2004.12.09