I nyårstider har det dåliga samvetet högkonjunktur. Nytt för vår tid är att inte bara känna ansvar och skuld gentemot andra människor, utan också mot vår egen kropp och dess inre organ.
En modern myt lyder att vi måste vara glada för att immunsystemet ska fungera väl. Det är rentav farligt att vara stressad och sur. Vi har fått konsulter som leder skrattkurser med det gravallvarliga syftet att rädda oss från hemska sjukdomar.

Mytens ursprung är, som alla myters, höljd i dunkel. Immunsystemets funktion är i det närmaste intakt även under svält och svåra umbäranden och att det skulle svikta för lite svensk vardagsstress är inte troligt. Individer vars immunsystem krävt glädje och harmoni skulle för länge sedan utraderats ur evolutionen. Däremot blir vi trötta och apatiska när immunsystemet bekämpar infektioner, vilket förmodligen syftar till att vi ska vila och koncentrera våra resurser. Man blir alltså nedstämd för att man är sjuk, inte sjuk för att man är nedstämd.

En utmaning för blöjindustrin
Under senare år har vi begåvats med myten att det är ”viktigt” att dricka litervis med vatten varje dag. Gissningsvis bygger denna idé på den urgamla föreställningen om att ”rensa ut gifter” genom att dricka, kombinerat med bantningsknepet att döva hungerkänslor genom att dricka vatten, samt iakttagelsen att måttlig uttorkning försämrar förmågan till atletiska topprestationer. Slutresultatet har blivit att studenter och kontorspersonal kånkar omkring med vattenfyllda PET-flaskor för att undgå törstdöden mitt i storstaden.
Emellertid uppstod människan i Afrika och har därefter spritt sig till många andra ställen där rent vatten är en bristvara. Människonjurens konstruktion är fantastisk - den klarar att hushålla med kroppens vatten till det yttersta, men den kan lyckligtvis också kissa ut de kopiösa mängder onödigt vatten som vissa häller i sig. Problemen kommer att hopa sig om ett par decennier, när den vattendrickande generationen når inkontinensåldern. De riskerar att bli handikappade på grund av ständiga toalettbesök och det kommer att krävas betydligt mer högabsorberande material än vad som finns idag för att konstruera inkontinensskydd som klarar deras livsstil.

Lita på din kropp
Vattenbalans, blodtryck, hjärtfrekvens, andning, vakenhet och sömn - allt styrs utan viljans hjälp av vårt autonoma nervsystem. Det finns receptorer i kroppen som med extrem precision känner av vad som behövs och ordnar till det utan att vi behöver bekymra oss. Har vi fått i oss för mycket salt, eller för lite vatten, blir vi törstiga och ger oss inte förrän vi fått dricka. Har vi sovit för lite blir vi trötta. Att de primitivare delarna av hjärnan sköter kroppens funktioner utan vår vetskap gör att vi kan ägna vår medvetna tankeförmåga åt viktigare saker.
Men i den nya dåligt-samvetesläran kan vi inte lita på kroppen. Dess funktioner måste övervakas. Det går inte att dricka när man blir törstig, heter det, för ”då är det för sent”. Nu ska man inte ens få sova ut på helgmorgnarna. Då blir det fel på kroppens hormonbalans, förkunnade nyligen en kvällstidningsbilaga olycksbådande. Man bör därför ställa väckarklockan även på lördag och söndag. Så var det slut på det lilla nöjet.
De självspäkande moralismer som produceras under rubriken ”hälsa” har kvinnor som huvudsaklig målgrupp. På 50-talet talade damtidningarna om hur man skulle behaga en karl - nu får man veta hur man ska behaga sina inre organ. Det ter sig som en konspiration: I stället för att bråka för rättigheter åt sig själva och sina döttrar, sitter de svenska kvinnorna och lyssnar till tarmens rörelser, vårdar sin vattenbalans och har dåligt samvete för att de sover vid fel tidpunkt på dygnet.

Tänk själv!
Men någon konspiration står inte att finna - folk betalar tyvärr frivilligt för att göda sina skuldkänslor. Kvinnors skuldkänsloförmåga är nog så effektivt upptränad att den kräver ständig näring, liksom fettcellerna ropar efter påfyllning om de svälts. Inget säger dock att gossarnas privilegierade tillvaro kommer att vara för evigt - mode- och skönhetsindustrin har redan viskat i deras öron att de inte duger som de är. Efter vattenmytens framgångar hos båda könen borde det vara fritt fram för att få även män att nedsjunka i grubblerier över de egna kroppsfunktionerna.
Säkert är missnöje och känslor av otillräcklighet människans eviga följeslagare. Ångest utgör en viktig drivkraft för människosläktets utveckling - hade vi varit nöjda med oss själva och sakernas tillstånd hade vi inte utvecklat jordbruk, byggnadskonst och litteratur. Att en skuldkänsloindustri vuxit upp för att exploatera detta inneboende missnöje är kanske lika naturligt som att malariaparasiten utvecklats för att frossa på vårt blod.
Men den som vill bjuda motstånd kan använda följande enkla tips: Tänk efter om din anmoder i Afrika för en miljon år sedan kunde följa den regel som föreskrivs i hälsobilagan. Kunde hon det inte kan du gott strunta i den också. God fortsättning.

2003.12.11