Nils Uddenberg, professor, läkare och docent både i psykiatri och livsåskådningsfrågor, har kommit ut med den första idéhistoriska boken, sedan 1920- talet, om biologin och dess utveckling till modern vetenskaplig disciplin.

Verket Idéer om livet omfattar två band, mycket vackra sådana, rikt illustrerade med sevärda bilder och bäst av allt, nåja nästan, boken är riktigt inbunden. Jag blir så glad varje gång jag får en sådan bok i min hand, en som inte är gjord enligt almanacksprincipen, den där man river av sidan och slänger den när man har läst den därför att sidan redan hänger på trekvarten. Böcker som tål att bläddras i - många gånger är man inte bortskämd med i dessa rationaliseringarnas och slit- och slängtider. Bläddra i de här banden många gånger är dessutom just vad man vill göra. De är njutbara på många plan. Dessutom fungerar verken också utmärkt som uppslagsböcker om idéer och personer i biologins historia.

Det första bandet, med undertiteln En levande materia, mångfald och utveckling, handlar om botanikens och zoologins utveckling. Det andra, Arvets natur. Känn dig själv, handlar om idéer om människans väsen, hennes ursprung och biologiska konstitution. Vi får följa idéerna om dessa områden, och hur dessa idéer har förändrats, från antikens grekiska tänkare och filosofer över skolastikerna och den vetenskapliga revolutionens tänkare fram till våra dagars vetenskapliga ståndpunkter. Boken bjuder med andra ord på en både spännande och just i dessa dagar mycket viktig tankeresa.

Upplägget i böckerna är inte bara vackert utan också pedagogiskt, med löpande text som varvas med faktarutor om olika frågor eller personer i idéhistorien och Uddenberg har bemödat sig om att skriva för en intresserad allmänhet och så att man inte ska behöva vara forskare eller specialist för att förstå de tankegångar och idéer som presenteras. Trots detta föreställer jag mig att somligt kanske kan vara lite svårförståeligt för den som inte redan har en del i bagaget vad gäller biologi och biologins idéhistoria. Det bör dock inte hindra någon från att ta sig an verket. Den som är intresserad får här en härlig läsupplevelse även om en och annan passage kanske kan förefalla svår.

Ingenting är förstås perfekt, åtminstone inte i allas ögon. Jag kan exempelvis inte låta bli att ibland känna, att lite mer om den samtid som idéerna presenterades i hade klargjort idéernas upphov och innehåll tydligare. Författaren har emellertid föredragit att vara nästan totalt inomvetenskaplig. Under den långa tid som boken spänner över hann Antikens Grekland gå under, Bagdad ta över som kulturcentrum, Romarna stiga upp som stormakten i Europa – och rasa ihop, kristendomen att utvecklas till bärande religion och katolska kyrkan ifrågasättas, man hann med stora religionskrig och erövringståg drog fram och tillbaka över den europeiska kontinenten, men ingenting av detta anas ens i Uddenbergs idéhistoriska verk. Där sitter filosoferna och forskarna i sina elfenbenstorn, verkar det som, och tänker olika tankar, som vore de isolerade från resten av världen. Det var de förstås inte.

Bara i ett fall får vi läsare mer i detalj veta varför ett land hamnade totalt galet i ett vetenskapligt sammanhang, nämligen i fallet Lysenko, mannen vars idéer om ärftlighet tilltalade Stalin och som i stort sett tog död på en, under början av 1900-talet, mycket lovande genetiskt och biologisk forskning i Ryssland.

Jag kanske saknar samhällsperspektivet av det skälet att jag har en fot i samhällsvetenskaperna och en i humaniora (och bara näsan i biologin). Nils Uddenberg å andra sidan, har en fot i humaniora och en i naturvetenskapen/biologin, en inte helt vanlig kombination.

Nå, en författare måste begränsa sig och överlag är Uddenbergs bok välavvägd och hans diskussioner och redogörelser mycket givande. Den som har lyssnat till de radioprogram som Uddenberg har medverkat i känner igen hans hovsamma och alltid mycket balanserade sätt att framföra idéer och förklaringar. Han faller sällan, och inte heller i det här verket, i fällan att bli ensidig eller biologistisk, trots hans entusiasm för biologin. I inledningen till verket uttrycker han dessutom, och till min tillfredsställelse, åsikten att allför många, både bland allmänheten och bland experterna, har för lite insikter om naturvetenskapernas och biologins idéhistoria, ”är historielösa”, som han uttrycker saken.

Själv skulle jag önska att Uddenbergs verk kom att ingå i kurslitteraturen på grundutbildningen på våra universitet, både inom många humanistiska och samhällsvetenskapliga discipliner, i synnerhet som alltfler även inom dessa områden börjar hämta sin inspiration från evolutionsteorin och då biologin just nu seglar upp som den nya idealvetenskapen efter fysiken. Framför allt borde studenterna inom medicinsk utbildning och inom övriga av biologins discipliner ta del av det här verket någon gång under sin utbildning.

11.12.2003