Ibland är det motsägelsefullt vad som utgör skrämmande miljöer: Både alltför öppna ytor liksom alltför trånga kan vara skrämmande. Platser där många människor samlas kan upplevas som nästan lika hotfulla som där det är folktomt. Det är då viktigt att det finns alternativ. För att kunna skapa dessa måste man förstå hur staden är uppbyggd. Staden upplevs som en helhet, men för planerare och arkitekter kan det vara lättare att avgränsa problemen till några gripbara områden. Därför presenteras här fem olika infallsvinklar på problemet.

Stadens mönster
Att första stadens mönster och struktur är mycket viktigt för att kunna förebygga rädsla. Funktionsuppdelning, trafikseparering och zonering har präglat den svenska stadsplaneringen i efterkrigstid. Den stadsplanering som var anpassad till dåtidens ideal och livsformer skapar idag problem för många människor Stora avstånd ger långa restider och områden med bara bostäder skapar ensidig funktion.
Professor Bill Hillier har utvecklat en teori och en metod att analysera rumsliga strukturer: space syntax analysis. Med denna metod kan man analysera rums relationer och kopplingar till varandra d v s den rumsliga konfigurationen. Stadens förmåga att koppla ihop rum har i studier visat sig påverka hur människor rör sig i staden. Det är det övergripande systemet som påverkar de lokala miljöerna. I staden är det helheten d v s systemet som skapar de enskilda platserna och inte de enskilda platserna som skapar staden menar förespråkarna för denna teori. Om man inte förstår det övergripande systemet är det lätt att tappa helhetssynen och fastna i att bara diskutera vinklar och vrår. Det är visserligen viktigt på en lokal nivå men utgör inte grundproblemet. Gatunätet eller vägstrukturen har stor betydelse för stadens liv. Genom att jämföra stadsplaner har det visat sig att planer med rutnätsmönster har högre grad av genomströmning av människor och trafik än stadsplaner som har ett trädliknande system.

I de många korsningarna som skapas i ett rutnätssystem blir det fler tillfällen för möten mellan människor. Bergsjöns struktur liknar liksom många andra förorters strukturer ett trädsystem. Utifrån ringleden som omgärdar Bergsjön går trädliknande gator in i de olika bostadsområdena. Detta system skiljer sig mycket från det som finns i stadskärnan där man har ett rutnätsliknande stadsmönster.

Rutnätsmönster behöver inte vara exakt kvadratiska. Det viktiga är att kvarteren ar korta och att korsningarna är många, något som underlättar människors möjlighet att röra sig, samt ger fler möjligheter till möten. Stadens mönster påverkar också graden av läsbarhet och överblickbarhet. I vissa städer eller stadsdelar lär man sig aldrig att hitta medan andra har ett system som man lätt förstar sig på. Trädsystemet tenderar att vara svårt att orientera sig i.
Bergsjön får i denna handbok utgöra exempel på att stadsstrukturen kan bidra till att skapa otrygghet. Detta dels genom att bostadsområdet separeras funktionellt och geografiskt från stadens centrum, dels genom att det inom området är svårt att ta sig mellan olika platser. Området blir ödsligt eftersom det dräneras på trafik genom en ringväg i kombination med en trädstruktur.
Möjligheten att kunna välja alternativa vägar, ifall den väg man tänkt gå av någon anledning är blockerad, påverkas av den grundlaggande stadsstrukturen.
Tidsaspekten är också viktig i detta sammanhang. Hur lång tid extra tar det att välja en alternativ väg om den möjligheten finns? Hur mycket tid lägger vi ner på att välja den trygga, men långa omvägen framför den närmaste vägen?

Trafikrummet
Med kommunikationer menas här den stadstrafik som inte består av bilburna transporter. I Göteborgs fall handlar det om spårväg samt cykel- och gångbanor. Kollektivtrafikens plats i det övriga vägsystemet påverkar människors rörlighet. Även hållplatsers placering påverkar hur man nyttjar kollektivtrafiken. Det kan hända att man undviker att resa kollektivt därfor att man måste gå genom mörka områden för att komma till och från hållplatserna. Turtätheten, tryggheten på vagnarna och hållplatsernas utformning är andra saker som påverkar valet att resa kollektivt på kvällen. När det gäller cykel- och gångvagar är det viktigt att de inte går genom tunnlar, intill mörka buskage eller utmed plank och murar.
Tydliga skyltar och vägmarkeringar ger säkrare vägval så att man inte behöver tveka eller vända om för att man har valt fel.

Parker och grönytor
Parker och grönytor är viktiga för stadsmiljön. De är nödvändiga och önskvärda. Samtidigt blir stora parker som Slottsskogen svårgenomträngliga barriärer. Mindre parkområden är lättare att gå runt om man vill undvika dem på kvällen.

Vid anläggandet av till exempel hållplatser och cykelvägar är det viktigt att ta hänsyn till att det som på dagen är fina naturvägar på kvällen kan upplevas som skrämmande. Det måste kunna erbjudas alternativa gena vägar, gärna med god skyltning.

Den byggda miljön
Bebyggelsen skapar stadens form och påverkar den direkta upplevelsen av närmiljön. Vi går mellan hus, intill fasader, in i entreer och portar.
Höjden på husen har antagligen inte så stor betydelse för rädslan som husens längd eller bredd. Långa byggnadskomplex kan skapa ogenomträngliga områden. Skall passager ordnas bor det inte ske med hjälp av gångtunnlar av den sort som beskrivs i samband med det första vägvalet vid Komettorget.
Vinklar, vrår och nischer bidrar till att ge stadsrummet dess spänning och karaktär, samtidigt som människor kan vara rädda för att passera dem på kvällen. Pelargångar är ett sådant exempel. Sikten framåt är dålig på grund av den låga takhöjden och de stora pelarna.
Byggnader skapar bestämda rörelsemönster.
Är det tätt mellan husen eller väggarna blir den tvingande rörelsen starkare än om man kan välja vilken sida av vägen man vill gå. Gångbron mellan Lilla Bommen och Nordstan har den tvingande effekten.

Belysningen är också viktig för hur man upplever sin närmiljö. Dålig belysning i kombination med isolerade platser brist på siktlinjer och att inte vara synlig för andra bidrar till att skapa obehagliga miljöer.

Alla de kullar och berg som ger Göteborg dess speciella karaktär bör också beaktas ur trygghetssynpunkt. Om trappor är den enda möjliga lösningen bör man utforma dem utan prång gömslen och utan växtlighet tätt intill. Istället bör de vara breda och väl upplysta.

Det sociala livet
Det finns även fysiska aspekter på det sociala livet. Det är viktigt att staden lockar människor att vilja röra sig ute i det offentliga rummet så att den tomhet som många platser präglas av kan motverkas. Bostadsområden kan byggas så att det är möjligt att etablera verksamheter i bottenvåningar. Det kan också löna sig att granska tillgängligheten till befintliga lokaler.
Går det till exempel lätt att nå dem från gatan eller gården? Är entreerna inbjudande? Kan verksamheterna annonsera sig utåt genom skyltfonster anslagstavlor eller dylikt? Affärer restauranger fritidsverksamheter och servicelokaler som attraherar olika åldrar och grupper av människor kan vara en väg till ett mer levande bostadsområde. Det är också viktigt att studera de sociala förutsättningarna som finns för att starta verksamheter. Finns det möjligheter att ytterligare underlätta for initiativtagare? Kan det finnas utrymme för samarbete mellan ansvariga för till exempel kollektivtrafiken fastighetsägare och företagare? Ett fungerande socialt stadsliv gynnar förstås i sin tur tillgängligheten. I Sverige håller vi idag på att utveckla ett segregerat samhälle med lokala homogena befolkningsgrupper. I ett homogent samhälle eller bostadsområde syns avvikaren tydligt oavsett om det är en svensk i ett invandrartätt område eller en invandrare i ett svensktätt område. Likaså syns en kvinna i ett mansdominerat område och en man i ett kvinnodominerat område. I många fall är det inte önskvärt att känna sig som en avvikare. Det kan snarare upplevas som en otrygghet. En uppluckring av homogena områden bör därför eftersträvas.

Helhetstänkande är viktigt
Med hjälp av de här infallsvinklarna är det lättare att förstå vilka faktorer som har betydelse för graden av upplevd trygghet. Stadsstrukturen påverkar avstånden och gör att människors vardag funktionssepareras. Kommunikationssystemet påverkar vara möjligheter att ta oss runt i staden på kvällen och var vi hamnar i stadens system. Överblickbarhet och stadens lasbarhet påverkas av stadsstrukturen.
Går det att förstå och avläsa hur man tar sig från en punkt till en annan? Finns det mojligheter att se alternativa vägar? För att få en uppfattning om vilken väg man vill gå är goda siktlinjer och belysning viktig. Siktlinjer påverkas av belysning och den byggda miljön. Vinklar och vrår har negativ betydelse för overblickbarheten. Belysning, vilken typ av armatur, ljus och placering, är en annan viktig faktor Sprider armaturen ljus eller slukas ljuset bara upp av växtlighet, mörka fasader och markbeläggningar?
Skapar trafiksystem, parker, institutionsområden, bostadshus och köpcenter sinsemellan glapp eller mellanrumsområden? Eller bildar de barriärer? Det är viktigt att se till helheten och varje plats måste ses i sitt sammanhang. Summan av delarna är större än delarna i sig. En slutsats måste bli att stadsbygden behover ett kontinuerligt system av sammanbundna gångvägar i ett finmaskigt system utan återvändsgränder. Dessutom att boende och arbetsplatser av skilda slag orienterar sig med sina framsidor mot detta system och att kollektivtrafikens hållplatser är integrerade i systemet.

Texten är ett kapitel ur Tryggare Stad - kan man förändra rädslans platser
Boken är ett samarbete mellan Göteborgs stadsbyggnadskontor och Carina Listerborn, Chalmers Tekniska högskola.