| |
|
Det var en ovanligt brokig samling människor som samlades i Göteborgs universitets aula den första konferensdagen. Här fanns människor som arbetar på fältet med sociala frågor, administratörer i kommunen, forskare - och en grupp poliser. En välvillig tolkning är att universiteten äntligen håller på att leva upp till sin s.k "tredje" uppgift - att samverka med det omgivande samhället. Artikeln avslutas med ett genmäle. DAGENS FÖRSTA
KONTROVERS - Ett samhälle kan inte utvecklas om medborgarna inte kan vara trygga. Det räcker inte med säkerhet. Jag var i Brasilien när man pratade om det ekonomiska under som skulle komma. Men när jag såg alla bostäder med sina galler och murar med glasskärvor på toppen blev jag skeptisk. Ett samhälle som kanske kan garantera säkerhet men inte trygghet kan inte utvecklas positivt. Därför valde vi begreppet mänskligare istället. Janet Foster poängterade att det säkert finns skillnader mellan brottsbekämpningen i England och Sverige, men att det också finns likheter. En likhet är kopplingen mellan individen och det lokala. Och att det globala får allt större betydelse. I England fokuseras idag mycket på teknologin. Men bidrar det till ökad trygghet? Hon ger som exempel den berömda kidnappningen av den lille pojken på ett köpcenter för några år sedan, utförd av två pojkar som ännu inte blivit tonåringar. Mycket av vad som hände finns registrerat på videoband. Men detta kunde inte förhindra mordet. Man måste alltså fråga sig, menar Janet Foster, vad man ska ha teknologin till. - Det handlar om att göra allt bättre. This means rethinking politics. KAN MAN VARA BÅDE
TRYGG OCH SÄKER? - Det fanns amerikanska prickskyttar lite varstans, uppe på hotellets tak och till och med i bagageluckan till en bil. Den svenska polisen var påtagligt nervös av det amerikanska säkerhetspådraget, men ju större säkerhet man försöker skapa, desto större ängslan blir resultatet. - Själva EU-mötet hölls bakom tre meter höga stängsel. Då kan man inte samtidigt hävda att man försvarar ett öppet samhälle. Historiskt kan man också se, att det är fler furstar som har blivit mördade av folk i sin närhet än av yttre fiender. - En trygg medborgare förlitar sig mer på konstapel Björk, som känner alla i sin omgivning, än på Securitas. Men utvecklingen i Sverige under de senaste decennierna har gått från större trygghet till större säkerhet. Logiskt skulle man kunna tänka sig en omtolkning av den gamla psalmen "Tryggare kan ingen vara" till "Säkrare kan ingen vara". En sådan översättning är naturligtvis omöjlig. Liedman känner stor oro över den fortsatta utvecklingen och ser närmast en mardrömslik utveckling efter den 11 september. Man säger sig vilja skydda det öppna samhället, men försvaret kan bli ett reellt hot mot demokratin. Otryggheten blir total. BROTTSLIGHETENS SIFFROR - Däremot har upplevelsen av våld ökat, vilket främst beror på mediernas ökade bevakning. När ledarskribenterna uppmärksammade ungdomsvåldet för 25 år sedan handlade det om sociala problem och att samhället måste ingripa. Idag handlar det om ungdomar som njuter av sin kriminalitet. Artiklarna har blivit mer individorienterade och mer fokuserade på brottsoffren. En annan utveckling är brottslighetens "rasifiering". Historiskt har överklassen aldrig varit brottslingar. Tidigare var det arbetarklassen som närde brottsligheten, idag är det invandrarna, hävdar Estrada och hänvisar till att dagens förortsgetton liknar arbetarnas levnadsförhållanden i industrialismens barndom. BROTTSLIGHETENS GEOGRAFI Hillier har studerat ett flertal bostadsområden i England och kartlagt mönstren för var brotten sker och hur folk rör sig i området. Han konstaterar att brottsligheten är störst där folk rör sig minst. En slutsats skulle då kunna vara att man ska hålla sig till större stråk för att känna sig mindre otrygg, både för sin egen person och för sina tillhörigheter. Det sker färre inbrott i lägenheter än i enskilda småhus. Det är säkrare med en entré till ett hus om det finns ett annat hus med entré mittemot. Det sker färre inbrott på de mest trafikerade gatorna. Hilliers slutsats visade sig vara dagens andra kontrovers. Björn Klarqvist har medverkat i en stor kartläggning av brottsligheten i Göteborgs stadsdel Majorna. Med liknande metoder som Hillier har han ritat brottslighetens geografi i stadsdelen. I Klarqvists analys är det de stora trafikstråken som är hemvist för många av de olika brottslighetstyperna, med undantag för olika former av klotter och bilinbrott. Trots att de bägge forskarna har använt sig av samma metoder för att undersöka brottsligheten har de alltså kommit fram till diametralt olika resultat. Klarqvist gick igenom några viktiga källor till skillnaderna men kunde inte sätta fingret på något som skulle kunna vara en förklaring: - Det är som upplagt för en akademisk dispyt. Bror Rexed fick uppdraget att sammanfatta första dagens föredrag. Själv är han veteran med förflutet som generaldirektör för socialstyrelsen. På ett fascinerande sätt har han också blivit förknippad med du-reformen på 60-talet. Du-reformen var ett uttryck för minskade klyftor i samhället och därmed för ökad trygghet i umgänget mellan medborgare. - Detta är första gången som jag ser två universitet medverka i ett arrangemang som inte är enbart akademiskt. Det är väl ett tecken på att universiteten håller på att förändras och lämna sin slutenhet. SAMHÄLLELIG
TILLIT
I USA studerade han relationen från andra hållet. Han fann att föreningslivet försvagats. Idag bowlar man mer i ensamhet. Resultaten har han presenterat i boken Bowling alone. Den tredje kontroversen svarar Bo Rothstein för. Han har en avvikande uppfattning om vad som är samhällets kitt och presenterar den sociala fällans problem: om inte alla samarbetar, får alla det sämre. Ökad grad av föreningsarbete medför inte säkert ett mer demokratiskt samhälle. Som exempel hänvisar Rothstein till Hells Angels. Istället menar han att det är de institutionella strukturerna som bidrar till demokratins utveckling. Demokrati skapas ovanifrån. Rothsteins förslag till hur man kan vidareutveckla demokratin är att satsa på generella åtgärder - men konstruera dem så att de gynnar vissa grupper. De globala orättvisorna förklarar Rothstein på liknande sätt. Grunden till dessa är inte i första hand kolonialliknande krafter, utan främst lokala orsaker. Det är nämligen den låga kvaliteten på de offentliga institutionerna i u-länderna som bidrar till dessa länders svaga ekonomiska ställning. Och hur stärker man strukturerna i dessa länder? Det handlar om vilka signaler man sänder ut från systemet, menar Rothstein. Det gäller att nita någon fuling. Men vem ska göra det? Fisken ruttnar ju uppifrån, som han uttryckte det. Vem vill då äta upp sig själv? CHRISTER WIGERFELT |
 |
|
INVÄNDNINGEN 1. I min föreläsning (som också finns i manusform hos arrangörerna) säger jag aldrig att "överklassen historiskt aldrig varit brottslingar". Detta förhållande stämmer inte och jag skulle aldrig uttrycka mig på detta sätt! Jag har också svårt att se att man kan tolka mig så. Det jag säger i föreläsningen är att arbetarklassen löper en överrisk i att lagföras för brott. Den poäng jag försöker göra är att denna överrisk motsvaras av den överrisk som utrikes födda har. Jag pekar då på att det gemensamma för dessa grupper (alltså arbetarklass och utrikes födda) inte är etnicitet utan att de har mer problematiska uppväxt- och levnadsförhållanden än överklassen. Detta leder över till min andra synpunkt. 2. Jag varken säger, skriver eller menar att "det tidigare var arbetarklassen som närde brottsligheten och att det nu är invandrarna". Igen, det är fortfarande så att de grupper som löper de största riskerna att hamna i brottslighet oftast rekryteras från de samhällsgrupper som har sämst levnadsförhållanden. Klass spelar alltså fortfarande roll! 3. För det tredje, jag har aldrig sagt, skrivit eller för den del menat att "förortsgetton liknar arbetarnas levnadsförhållanden i industrialismens barndom". Ett sådant påstående är ju helt barockt! Jag förstår inte hur man kan tillskriva mig en sådan liknelse som är så uppenbart ahistorisk. Jag har överhuvudtaget aldrig använt mig av begreppet "förortsgetto" eftersom jag finner begreppet felaktigt och stigmatiserande. FELIPE ESTRADA |
