Under hösten har Albert Bonniers förlag givit ut en mycket vacker bok om svenskt måleri: Den svenska målarkonstens historia, skriven av konstvetaren och kulturjournalisten Märta Holkers. Det är en översikt över niohundra års målarkonst i Sverige, där målningarna sätts in i ett kulturhistoriskt sammanhang och där varje sekels måleri presenteras på ett pedagogiskt sätt med klara, välskrivna texter och ett gediget bildmaterial i en överskådlig och tilltalande grafisk form.

Min egen utgångspunkt i mötet med den här boken var lite buttert negativ. Dels känner jag en viss leda inför allmänna översikter, som ofta gör anspråk på att säga allt viktigt i ett stort ämne och som i sin iver att vara heltäckande och objektiva kan bli ointressanta. Och dels hyser jag en grundmurad misstro mot eleganta s k soffbordsböcker, där såväl text och bildmaterial ofta underordnas en dekorativ ytlighet.

Alltifrån mötet med omslagets öga kom dock fördomarna inför denna vackra bok på skam. Märta Holkers har skrivit en kunskapsfylld bok som i bästa mening är subjektiv. Överblicken och det representativa urvalet finns där, texterna är späckade med fakta men de blir aldrig pliktskyldigt tråkiga utan förmedlar glädjen i att se, att njuta av måleriet som sådant och de kunskaper om olika tiders människor som bilderna förmedlar.
En bok om måleri bygger förstås till stor del på bra bilder. Den här bokens 450 bilder är fint återgivna i färg, vissa bilder av målningar kompletteras av detaljbilder. Ett exempel är omslagets öga, en detalj från målningen Damen med slöjan. Inne i boken finns målningen avbildad tillsammans med flera detaljbilder som visar Roslins arbetssätt. På så vis får en målning, som för mig blivit synonym med dåliga reproduktioner i svulstiga guldramar, liv igen och tillsammans med författaren får jag glädjas åt hur Roslin njutit av att måla siden och hud. I andra fall kan detaljbilderna ge kunskap om idéinnehållet i bilderna. Alla avbildade målningar har uppgifter om teknik, om originalets mått och om var de finns. Det är viktig information eftersom en aldrig så välgjord reproduktion ändå inte motsvarar den upplevelse som konstverket ger, när man ser det i verkligheten. Märta Holkers uppmanar i sitt förord till att söka upp de museer och kyrkor som nämns i bildtexterna för att se verken i original och till att fortsätta att studera på egen hand, genom att söka upp bibliotek och länsmuseer.

Lusten att göra det väcks inte bara av bilderna och textens kvalitet, utan också av att målningarna sätts in i ett tidsmässigt sammanhang, med en tidsaxel för varje sekel och med en rad notiser i marginalen, som ger associationer åt olika håll.
Indelningen i sekel gör utvecklingen är lätt att följa och presentationerna av målningarna kan intressera läsare på olika kunskapsnivåer. Den som söker en allmän orientering i svenskt måleri har förstås allra mest att hämta, särskilt som mottot för denna bok är att man ser det man vet ­ och ju mer man vet desto mer finns att upptäcka och att avsikten
är att väcka nyfikenhet och lust att själv studera vidare. Därför blir ett par frågetecken kring urvalet av nittonhundratalskonstnärer ganska oväsentliga. Det ligger ju i sakens natur att ju närmare vår egen tid vi kommer desto fler tänkbara urval är möjliga. Och som sagt: Gå ut och se med egna ögon!

Barabara Häggdahl
2001.11.29