Att kvinnorna är försummade i historieskrivningen är ett faktum. Det är först under de senare årtiondena forskarna på allvar tagit sig an uppgiften att lyfta fram andra hälften av jordens befolkning ur historiens grådask. Titeln på Alf Åbergs senaste bok "Kvinnorna i Nya Sverige" ger intrycket av att vara ett bidrag till denna forskning. Men ack så fel man kan ha.

Det 'nya Sverige' som antyds i titeln är namnet på den svenska koloni i nordamerika som grundades på 1600-talet och levde några årtionden. Detta stormaktsprojekts historia finns redan att läsa - bland annat i Peter Englunds "Ofredsår" ­ och kanske är det därför Alf Åberg valt att fokusera på kolonins kvinnor. Att berätta en gammal historia ur ett nytt perspektiv är ofta fruktbart och kan ge en helt ny förståelse av ett skeende. Problemet är bara att Alf Åberg inte klarar av detta.

Boken handlar nämligen inte alls om Nya Sveriges kvinnor. När jag satte mig att läsa boken undrade jag ganska snart när kvinnoperspektivet skulle anläggas. Jag läste om strapatser till havs och om hur kolonin grundlades. Inte ett ord yppas om kvinnors livssituation på 1600-talet. På sidan 66 i den 178 sidor tjocka boken nämndes för första gången något om kolonins kvinnor.

Ibland försöker Alf Åberg lite halvhjärtat klämma in en berättelse kring en kvinna. Allt som oftast berättad genom vad hennes man, far eller bror företog sig. Andra gånger blir analysen av en kvinnas livssituation i Nya Sverige på gränsen till skrattretande. Alf Åberg berättar om en Anna som sammanlagt fick "nio levande barn med fyra fäder av olika nationalitet." Jag funderade på varför en kvinna tvingades gifta om sig fyra gånger. Vilka sociala påtryckningar fanns det eller var det av ekonomiska skäl? Det var nämligen inte så att hon lämnade sina tidigare män utan de dog alla efter hand. Nå, vilken är då Alf Åbergs analys av levnadsödet. Jag citerar:
"Kvinnorna måste ha lärt sig olika språk och seder under sina äktenskap med män av annan nationalitet."

Jag förstår inte vad Alf Åberg vill med denna bok. Vill han som titeln antyder sprida ljus över en okänd del av historien ­ kvinnors livssituation i Nya Sverige ­ så misslyckas han kapitalt. Jag har en känsla av att han i begynnelsen ville berätta om Nya Sverige i allmänhet ­ vilket han även de facto gör - men fann att detta redan var gjort. Genom att lägga på kvinnoperspektivet gav han boken legitimitet. För inte är det väl ett lamt försök att haka på och göra pengar av ett seriöst och växande forskningsområde? Karln är ju professor!

Hade Alf Åberg valt en annan titel på boken hade den varit trevlig läsning. Nu förtas hela läsupplevelsen av att boken säger sig behandla ett område den inte gör. Falsk varudeklaration helt enkelt. Så vill du veta något om kvinnor i Nya Sverige får du läsa en annan bok.

TEXT: MAGNUS KÖRNER
001213