|
|
En del av Kulturverkstans projektledarutbildning
med inriktning mot kultur och IT är förlagd utomlands.
Som studerande på kulturverkstan valde jag att besöka
Lettland och dess huvudstad Riga, under 1600-talet, när
landet var ockuperat av svenskarna, Sveriges största och
mest blomstrande stad. Under min vistelse i Lettland träffade
jag många människor: konstnärer, universitetsstuderande,
journalister, tolkar, översättare, tjänstemän
inom de statliga och kommunala förvaltningarna, diplomater
m fl. I samtal med dem började jag mer och mer intressera
mig för de konflikter som finns i det lettiska samhället
idag. Lettland i förändring I aug/sept-numret 2000 av Baltic Outlook finns en intervju med Noam Chomsky som menar att Östeuropa nu åter blir den billiga arbetskraftsresurs som företagen inom västvärlden behöver och industrier och andra företag flyttas hit. Men samtidigt kräver dessa investerare stöd från stater i öst i forma av skydd, statliga subsidier, kontroll över marknaden mm. De ansluter sig alltså till idén om den fria marknaden, när det gäller andra, men vill inte själva acceptera dess villkor. Lettland går nu, enligt Chomsky, över till ett system med fri marknadsekonomi men också delvis tillbaka till det agrarsamhälle det var före den sovjetiska ockupationen. I och med detta kommer landet att tvingas konkurrera med ett starkt subventionerat, västeuropeiskt jordbruk och de västeuropeiska staterna kommer snabbt att konkurrera ut Lettland. Detta är vad som händer när ett fattigt land går över till marknadsekonomi i en protektionistisk och starkt subventionerad värld. Kulturens roll i Östersjö-området Också det faktum att makt, ekonomi och poesi är sammanblandade i Ryssland, på ett sätt som vi inte är vana vid i väst (där vi ofta sett dessa som autonoma sfärer), gör att gemensamma kulturprojekt kan bygga broar mellan öst och väst, också inom det politiska området. Inför Sveriges ordförandeskap i EU, 2001, är det viktigt att notera att Europarådet, vid sitt möte i Köln, 1999, fattade ett beslut om att verka för ett kulturellt samarbete inom ramarna för den allmänna Rysslands-strategin, eftersom man menar att detta kan stärka det civila samhället. Kultur och identitet
i Lettland
Han menar dock att den lettiska identiteten i huvudsak skapades utanför landets gränser under 1900-talets sista hälft. Den formades dels i Europa och USA, av de exilletter som levde där, och dels i Moskva. När jag berättade detta för en intellektuell kvinna i fyrtioårsåldern, som bott hela sitt liv i Lettland, protesterar hon mot beskrivningen. Enligt henne fanns det självfallet också en stark lettisk identitet, formad av dem som levde i landet under sovjettiden. Konflikter som måste
hanteras i området Efter bara två veckors vistelse i Lettland kan jag av naturliga själ bara identifiera en del av alla konflikter i området. Men jag tror att det som tas upp nedan gäller alla de Baltiska staterna och att alla som driver projekt i Östersjö-regionen måste känna till och lära sig hantera dem. Jag ska nu försöka beskriva de konflikter som jag upplever som mest problematiska: Konflikten mellan människor med lettiskt och ryskt ursprung är en mer grundläggande konflikt i samhället som uppstod i och med den sovjetiska ockupationen och invandringen av sovjetiska arbetare. Andelen människor med sovjetiskt ursprung ökade dramatiskt mellan 1940-90 och utgör alltså idag en tredjedel av Lettlands - och hälften av Rigas befolkning. Människor med ryskt ursprung är alltså ingen minoritetsgrupp i det lettiska samhället. Under den senare delen av 1900-talet var det den sovjetiska ideologin och det sovjetiska språket som dominerade landet. Efter befrielsen, 1991, genomfördes reformer som kom att innebära att enbart människor med lettiskt etniskt ursprung fick medborgarskap. Dessutom blev det lettiska språket det officiella, vilket skapade svårigheter för alla de ryskspråkiga människor som levt och verkat hela sitt liv i Lettland. För lettiskt medborgarskap krävs idag bland annat att man behärskar språket. Allt detta har skapat en spänning mellan de två grupperna som idag ofta lever i helt skilda världar. I Riga finns lettiska och ryska bostadsområden, en lettisk och en rysk markand, lettiska och ryska teatrar (mer om detta senare). Konflikten mellan nationalistiskt sinnade letter och letter med intresse för samarbete med alla människor, oavsett etniskt ursprung är tydlig i dagens Lettland. Landets historia är en historia av ockupationer, där människor med lettiskt ursprung under den senaste riskerade att bli minoritetsgrupp i sitt land. Som en följd av detta finns det idag en konflikt mellan nationalistiskt sinnade grupper (flera sådana partier finns i saeiman) och grupper som är för ett samarbete med alla. I gruppen som är ointresserad av etnisk tillhörighet återfinns många unga, som följt med i den snabba utveckling som landet genomgått. Här återfinns de som redan före 1991 var mer kapitalistiskt sinnade och som idag har välbetalda arbeten inom de nyetablerade privata företagen. Men här finns också människor som tidigt var ute på nätet och skapade kontakter över hela världen. Ett exempel är NICE (Network Interface for Cultural Exchange in the Region of Baltic Sea and North-East Europe), en samarbetsorganisation för människor och organisationer som arbetar med nya media. För NICE är kampen för ett internet, fritt från kommersiella och politiska intressen, viktigare än kampen för nationen Lettland. I Riga träffade jag Rasa Smite som arbetar med NICE. För Rasa är det en självklarhet att samverka med alla människor som har ett intresse för kultur på nätet, oavsett vilket etniskt ursprung de har eller vilket land de kommer från. Konflikten mellan människor med en samhällssyn som formats i väst och med en samhällssyn som formats i sovjetsamhället: ovan refererar jag till en artikel av Noam Chomsky. I samma artikel beskriver han två stora propagandasystem, det västerländska och det sovjetiska, som påverkat människor. I västvärlden är vi många gånger indoktrinerade att tänka på sovjetsystemet som någonting i huvudsak negativt. Vi associerar det ofta med förtryck, deportationer och "grå kommunism". Denna bild förde jag själv med mig till Lettland och fick delvis bekräftad. Så var till exempel vägen in till Riga från flygplatsen kantad av slitna betongförorter i funktionalistisk stil. Den första jag besökte var Rasa som arbetar i ett nedgånget hus från kommunisttiden som tillhör konstnärernas fackförening. Men i mötet med gamla stan i Riga, vars byggnader vittnar om välstånd och rikedom sedan århundraden, krackelerar min bild. Detta skulle kunna vara vilken centraleuropeisk stad som helst, möjligen med den reservationen att Rigas stadskärna är mer nyrenoverad och välhållen än Prags. Människor i sovjetsamhället indoktrinerades många gånger att tänka på väst som ett system, där kapitalistiska utsugare förtryckte folket och människor dog av svält. Jag träffade flera människor i 20-årsåldern som vuxit upp med denna bild av västvärlden. Konflikten mellan människor med olika syn på den lettiska kulturen och dess roll: även om detta inte är en konflikt som är unik för Lettland, upplever jag att den har stor betydelse för utvecklingen i Baltikum idag. Många av dem som nu har ledande befattningar inom det Lettiska samhället kommer från väst och fria företag där. De spelar en viktig roll när en ny syn på den lettiska kulturen och identiteten håller på att konstrueras. En av dessa är Ojars Kalnins, som jag refererar till ovan. Han kom nyligen till Lettland från USA, som chef för ett informationskontor, vars främsta uppgift är att sprida information om Lettland, inom och utom landets gränser. Kalnins värderingar är grundade i det amerikanska samhället och hans perspektiv är marknadsförarens. Konflikter uppstår när människor med hans bakgrund, och med stor makt att forma bilden av Lettland, möter människor från den lettiska kultur som levt och verkat i landet under sovjettiden. Denna konflikt har jag redan varit inne på när jag beskriver olika syn på hur den lettiska identiteten formats. Eftersom det kapitalistiska systemet nyligen blivit rådande i Lettland, efter många år av sovjetisk planekonomi, råder något som jag uppfattar som en kapitalistisk yra i landet. Staten gör stora eftergifter för att locka utländska investerare. I den situation som råder uppfattar jag att det finns en risk att kulturen får spela den roll som bland andra Lisbet Lindeborg beskriver, det vill säga får ett instrumentellt syfte, vara en slags guldkant, när de stora företagen skall göra upp sina affärer. Sammanfattande reflektioner När människor från olika kulturer och med olika referensramar samarbetar behöver alla ha en elementär kunskap om, men också stor respekt för, den andres kultur. Jag tror att insikten går att generalisera. Detta gäller inte bara projekt som involverar människor från olika nationer utan också samarbete mellan människor från olika subkulturer och med olika föreställningsvärldar, det vill säga alla projekt. Text: Lena Stenmar |
 |
|
Några användbara adresser: Lettiska Institutet
(Latvijas Instituts), Ojars Kalnins NICE Rasa Smite Guna Primane |
Förutom
stadskulturen finns en stark lantlig kultur, som en stor del
av den lettiska identiteten. Landet är i huvudsak fortfarande
en jordbruksnation. Men letterna känner ingen stolthet över
denna utan har snarare underlägsenhetskänslor mot andra
nationer och kulturer, enligt Kalnins.