Invandrarfrågor har skiftat innehåll genom åren. Den första invandrarvågen efter kriget handlade mest om att assimilera invandrare att bli som alla andra svenskar. Med den stora flyktingvågen i början av 90-talet blev övergick politiken till att handla om integration. Kerstin Alnebratt är kommunalråd i Göteborg med ansvar för integrationsfrågor. Av denna intervju att döma, försöker politikerna idag anpassa Sverige till ett mångkulturellt land.

I en nyligen presenterad underökning visar det sig att valdeltagandet har sjunkit i hela befolkningen, men speciellt starkt bland svenskar med utländsk anknytning. Vilka är orsakerna till detta?
- Orsakerna är naturligtvis många. Viktigast är kanske att om man inte känner sig som en del av samhället, så känner man inte att valen är till för mig.
- Man kan också fundera på hur det var för tio år sedan, innan de stora flyktingströmmarna kom, då fanns en invandrargrupp som hade varit ganska länge i Sverige. De hade skaffat sig en vana att rösta. Många av de nya invandrarna har fortfarande ett fokus på att återvända till hemlandet. Jag tror personligen att det dröjer ett antal år innan man som invandrare tar sig så långt in i samhället att man går till vallokalen.

Men om valdeltagandet sjunker, verkar det väl vara så att utanförskapet har ökat, med en tilltagande hopplöshet.
- Jag tror att man som nyanländ till Sverige inser att det tar tid att bygga upp ett nytt liv. De som har kommit under 90-talet har gjort det till ett land i kris, där "alla" var arbetslösa. Kanske kan arbetslösheten accepteras under sådana omständigheter.
- Men idag är vi inne i en högkonjunktur och har tillväxt i ekonomin. Man talar om brist på arbetskraft. Samtidigt ökar segregationen i Göteborg. Det ser jag som något av det mest allvarliga som händer i Sverige just nu.

I ett TV-program nyligen intervjuades ungdomar på högstadiet om de känner sig som svenskar. Ingen kunde identifiera sig som svensk.
- Det tror jag nog styrs av hur man frågar. Men däremot tror jag att de känner en kluvenhet, att de varken känner sig som svenskar eller det land föräldrarna kommer ifrån. Ofta har de krav på sig hemifrån hur de ska vara och kanske bära upp den gamla kulturen. Å andra sidan kommer krav från samhället, kompisar och skolan på hur man ska vara. De blir kluvna och rotlösa.

Nu visar undersökningen också att valdeltagandet bland ungdomar minskar, framför allt hos barn till invandrare.
- Här har de politiska partierna ett dilemma, både gentemot invandrare och andra ungdomar. Vi vet att invandrarkandidater är mobiliserande bland invandrare. Politiker måste vara representativa för befolkningen. I Göteborg finns 23 procent med invandrarbakgrund. Då måste vi ha fler av dessa i kommunfullmäktige.
- Men det räcker naturligtvis inte med detta. Anledningen till att man inte röstar är att man inte känner att politik betyder något. Det finns även en vikande tendens bland svenskar. Det visar på partipolitikens kris. Partierna speglar inte längre motsättningarna i samhället. Det handlar både om konflikter mellan invandrare och svenskar och om andra konflikter.
- Det blir alltmer en slump vilket parti man hamnar i. Motsättningar finns lika mycket inom partierna som mellan dem. Då blir det politiska samtalet mer ointressant

Det tar väl ganska lång tid innan förändringar kommer inifrån partierna. Valdeltagandet tycks sjunka snabbt. Vi vet inte när vi når botten, men bäddar inte detta för en explosiv samhällsutveckling?
- Vi måste bryta den segregation vi har i samhället. Det krävs ett stort utvecklingsarbete i de invandrarrika stadsdelarna. Min vision är att man ska trivas och vilja bo kvar. Problemen är inte i första hand att där bor många invandrare, utan att de står långt från arbetsmarknaden. Vilket leder till socialbidragsberoende och ohälsa. Det skiljer 10 år i medellivslängd mellan dem som bor i Älvsborg och Bergsjön!
- Ett annat problem är att när folk i Bergsjön får det lite bättre, flyttar de gärna därifrån. De ersätts med folk med problem som cementerar situationen. Det måste vara attraktivt att stanna. Jag tror att skolan är en sådan faktor. Vet man att barnen får den bästa skolan kan det vara värt att bo kvar.

Det har ju visat sig att konjunkturen går upp men företagen väljer samtidigt att rationalisera. Det är inte samma situation som på 60-talet, att när konjunkturen går upp så nyanställer man.
- Nja, just idag finns det fler nyanmälda jobb än nerdragningar.
- Det finns fortfarande ett antal okvalificerade jobb. Men visst är det så att kraven på kompetens har höjts. Många av de långtidsarbetslösa har inte gymnasiekompetens, en del inte ens grundskola. Då måste man höja grundkompetensen för att kunna få ett jobb. Men kraven är inte orimliga på arbetsmarknaden idag.
- I en undersökning på Hisingen visade det sig att invandrarna har större andel med lång utbildning. Men de får ändå inte jobb. Det tycker jag är ett allvarligare problem, då handlar det om ren diskriminering. Kanske med hjälp av ett alltför stort krav på perfekt svenska.
- Vi åker till Spanien idag och raggar läkare. Samtidigt finns det folk i Sverige som har läkarutbildning men ändå inte får jobb. Det är märkligt.

Ta en kommunal förvaltning, vilken som helst. Om det handlar om nedskärningar och uppsägningar finns turordningslistor på vilka som måste sluta. Då finns det inte in utrymme någon nyanställning.
- Men vi skär inte ner idag, vi anställer fler och fler. Kommunen expanderar, ett antal tusen personer ska anställas under de kommande åren när de stora pensionsavgångarna startar. Inom äldreomsorgen finns ett stort behov av anställningar, bland sjuksköterskor är behovet akut redan idag. Sedan kommer behoven slag i slag. Det kommer alltså finnas ett enormt anställningsbehov inom offentlig sektor.
- Anställningsbehovet inom offentlig sektor under de närmaste åren handlar om cirka 50.000 personer. Inom industrin finns också ett stort behov av nyanställningar.
- Risken finns då att arbetsmarknaden blir överhettad och får flaskhalsproblem. Då blir det kris igen. Problemet är att trots att vi har en bristsituation inom många yrken idag, får inte invandrarna jobb. Det är själva kärnfrågan. Det flyttar ju folk till storstädena från resten av landet som får jobb. Men fortfarande går stora grupper av invandrare arbetslösa.
- Har man varit arbetslös under hela 90-talet har man en bit kvar innan man blir "anställningsbar". Då handlar det om arbetsprövning, praktik och riktad yrkesutbildning och språkträning, i kombination. Inte bara 6 månaders Alu (arbetslivsutveckling), utan kraftfulla kompetensutvecklingspaket som är individuellt anpassade.

Finns det några signaler från statsmakterna att utvecklingen kommer att gå åt det hållet?
- Lite. Det finns utredningar som ser behovet. Men statsmakterna har under senare tid dragit in pengar från Ams, även där man ser att arbetslösheten inte minskar bland stora grupper.

Då fastnar ju folk i socialberoende...
- Javisst! Hur statsmakterna tänker när de drar in på pengarna för Ams i Göteborg just idag, när vi ha en konjunktur då det faktiskt skulle kunna gå att få ut folk i jobb - det begriper inte jag. Men vi bråkar mycket med dom om det.
- Tidigare skapade vi sk "vesstidsjobb" som förde över folk från socialberoendet till arbetsmarknaden. Idag anställer vi folk på praktikplatser och kopplar ihop det med exempelvis vårdutbildning. Dels ger det invandrare jobb, dels klarar vi bristen på jobb inom vården. Då handlar det inte bara om att langa över kostnaderna på staten.
- Då talar vi om offentlig sektor. Men det kan ju inte vara så att invandrarna bara ska hamna där. Många har ju tidigare jobbat inom helt andra branscher. Därför måste vi hitta former för det privata näringslivet också. Många invandrare har ingenjörsutbildning. Då måste vi validera dessa och komplettera med det som kanske saknas i utbildningen.

Nu ska det bildas en mångfaldsnämnd. Hur ska den se ut och hur ska den arbeta framöver?
- Det är inte färdigt än. Men tanken är att det inte ska bli en stor egen organisation, utan arbeta mycket mot andra förvaltningar. Jag tror att det kommer att bli processinriktat arbete, men hur det ska ske i praktiken är inte klart.
- Vi är nu inne i en period där vi mentalt går från det gamla omhändertagandet till det mångkulturella samhälle vi redan lever i. Det finns ingen väg tillbaka, vi lever i ett samhälle som är internationaliserat. Folk kommer att flytta av olika skäl. Vi måste lära oss att se och ta vara på allas kompetens. Det blir särskilt tydligt nu när vi står inför brist på arbetskraft.

Den tanken behöver nog realiseras ganska omgående, det finns ju en stor frustration bland invandrarna själva idag.
- Ja, men det är bråttom även ur samhällets perspektiv. Jag tror att det finns risk för en överhettning på arbetsmarknaden, med stora flaskhalsproblem och omvänd kris på arbetsmarknaden. Om vi inte tar tillvara alla dessa arbetslösa, förstår jag inte hur vi ska klara ekonomin.

Varifrån ska pengarna till dessa åtgärder komma?
- Långtidsarbetslöshet i sig kostar mycket pengar. Många tröttnar på rundgången, som i sig kostar mycket pengar. Du är inne i ett Alu för att kvalificera dig för en ny omgång i a-kassan. Det finns stora möjligheter att effektivisera bara genom bättre samverkan mellan olika myndigheter. Det visar vårt försök på Hisingen.
- Men jag tror inte att detta räcker. Det är direkt kontraproduktivt att dra in pengar från AMS idag, vilket regeringen har gjort. De har dragit in pengar som redan fanns där. Arbetslösheten har främst minskat bland de mest lättplacerade. De som är kvar har stora behov och det kommer att kosta samhället mycket om vi accepterar segregationen. De kommer att kosta enorma summor om man inte gör något nu.
- Dessutom har staten fattat beslut om en storstadspolitik och avsatt 1,9 miljarder kronor för de närmaste 3 åren.

Avslutningsvis påpekar Kerstin Alnebratt att det inte handlar om någon högljudd grupp som står på Gustav Adolfs torg och demonstrerar. Det är väl tyvärr bara ytterligare en aspekt på det dåliga valdeltagandet.

text: CHRISTER WIGERFELT
99.10.20