Mats Wahl är en av våra mest kända ungdomsboksförfattare. Han har jobbat med ungdomar och han är ofta ute och pratar om ungdomsproblem i olika sammanhang. Han har blivit lite av en expert. I samband med att hans senaste bok Kill släpptes skrev han också ett öppet brev till justitieminister Thomas Bodström. Där skrev han om sin oro över att allt fler ungdomar uppträder beväpnade med skjutvapen.

"Vilsna ungdomar kan bli förfärande drastiska i sina försök att hävda sig. Om de då har tillgång till handeldvapen så är det en lycklig eller olycklig slump som bestämmer hur många som ska dö", skrev han där.
Är det för att han så aktivt deltar i debatten eller för att han tidigare skrivit mer tydligt inriktade ungdomsböcker som Mats Wahls kriminalhistorier med kommissarie Fors och poliskollektivet kring honom i huvudrollerna självklart sorteras i ungdomsboksfacket?
Kommissarie Fors är en typisk deckarhjälte, nästan så typisk att han blir parodi. Han är en rättskaffens man med medelåldersångest, skild, är lite som en pappa till de övriga poliserna. Bland dem finns för övrigt också alla schablonrollerna som sattes som standard redan av Sjöwall och Wahlöö. Där finns den unge oerfarne, den gamle rasistiske/sexistiske etc.

Vad är det då som gör att man väljer att klassa Kill som en ungdomsroman? Jag vet faktiskt inte. Kanske blir Mats Wahls budskap lite ofarligare så? Man får ju gärna ta i lite extra när man skriver för ungdomar. Det är tillåtet att vara lite övertydlig - vilket jag nog i och för sig inte tycker att han är. Och visst vore det skönt att kunna avfärda just den här historien som lite överdriven. Men vad är egentligen en ungdomsroman?
Skall den handla om ungdomar? Räcker det som kriterium så finns det mängder av "vuxenböcker" som borde klassas som ungdomsromaner. Då inte heller Kill en ungdomsroman. Den har vuxna i alla bärande roller utom just mördarens, och honom får vi inte lära känna förrän vid berättelsens slut.

Om de skall vara skrivna på ett visst sätt så kan det kanske i viss mån stämma att Kill är en ungdomsroman. Lite enklare och rakare kanske än en genomsnittlig deckare - men inte anmärkningsvärt stor skillnad. Även om jag har en del invändningar mot det ibland lite torftiga och ibland misslyckat målande språket. Vad sägs t ex om metaforen "en blodpöl stor nog att dränka kattungar i"?
Det självklara svaret är väl att författaren själv vill vända sig till ungdomar. Om det är så i det här fallet vet jag inte. Historien i sig bär i alla fall som vuxendeckare också (här höll jag på att skriva "är tillräckligt bra för att vara vuxendeckare" - kanske är det det som är skillnaden? Det är lite finare och bättre att skriva vuxenromaner? Och då är det kanske så att man tillåts mer i ungdomsgenren eftersom den inte, med det synsättet, är lika viktig… Och då blir man ju mer ofarlig… ). Nåja. Nog om detta.
Tillbaka till Kill.

I våras gick det ett rykte om att en av Mats Wahls tidigare romaner "Den osynlige" var på gång att säljas till ett större amerikanskt filmbolag. Den har tidigare filmats i en svensk version med Gustav Skarsgård och Tuva Novotny i huvudrollerna. Var filmbolagen intresserade av det manuset så bör de nog vara ännu mer intresserade av det här. Intrigen känns inspirerad av de många incidenter med vapen inblandade som inträffat i amerikanska skolor. Incidenter som vi fått ta del av via nyhetsrapportering och som känts lika avlägsna och overkliga som "rikigt" filmvåld. Wahl tar hit hela plotten och placerar den i en svensk idyll.
Någon får tag i ett skjutvapen och skjuter vilt omkring sig i en skola. Ingen hinner se skytten och inom bråkdelen av en sekund har några barn dött och flera personers liv slagits i spillror.
Fast det där med bråkdelen av en sekund är inte riktigt rätt – effektivt visar sedan Wahl på att processen är längre än så och att det som sker inte är så slumpmässigt som det kan verka. Detta gör att vi har flera möjligheter att ingripa och att allas vårt ansvar för det som händer också är stort.

En viktig roman alltså. Och väl värd att läsas för sitt innehåll. Jag ser gärna en mindre avskalad roman av Wahl nästa gång. Jag vill gärna få mer personteckning och fler detaljer på vägen. Kanske rent av en med mindre tydligt uttalad målgrupp. Jag tror inte att en tjockare bok skrämmer ungdomarna. Kan de läsa Stephen King så tål de nog några sidor till.

2003.10.23