I efterdyningarna av attackerna mot World trade center och Pentagon i september 2001 fördes Eatonprofessorn Samuel Huntingtons tes The clash of Civilizations upp i utrikesdebatten. Tesen lades ursprungligen fram i en artikel i tidskriften Foreign affairs 1993 och skrevs i polemik mot Francis Fukuyama som några år tidigare hade förutspått att kommunismens fall skulle betyda att historien nått sin slutpunkt och att alla ideologiska schismer därefter var lösta. Samuel Huntington menade att historien inte alls var slut i och med kommunismens fall. Istället skulle nu ett nytt stadium växa fram. Den tidigare ideologiska kampen mellan kommunism och kapitalism skulle ersattas av en kamp mellan civilisationer.

Civilisationerna radades upp som den västerländska, den japanska, den konfucianska, den muslimska och den latinamerikanska. Den afrikanska civilisationen satte Huntington inom parentes, troligen för att han inte var övertygad om att det fanns någon civilisation på den afrikanska kontinenten.
Enligt Samuel Huntington skulle kampen om civlisationerna slutligen leda till en kamp mellan västerlandets ”högstående civilisation” och alla andra ”lägre stående”.
Attackerna den 11 september togs som intäkt för att Samuel Huntington hade rätt.

Tariq Alis bok Fundametalisternas kamp kan ses som ett svar på Samuel Huntington. Bokens orginaltitel är också The clash of fundamentalisms.
Där Samuel Huntigton ser mer eller mindre enade civilisationer kämpande mot andra enade civilisationer, ser Tariq Ali konflikterna inom civilisationerna, framför allt inom den ”muslimska”. Tariq Ali argumenterar övertygande om fundamentalismen som svar på vissa socioekonomiska problem – oavsett det rör sig om kristen, muslimsk eller judisk fundamentalism. Den auktoritära fundamentalismen finns i alla läger, och beröringspunkterna dem emellan är ofta stora. Ämnet har tidigare berörts av bland andra journalisten Ahmed Rashid, som i sin bok Talibanerna: Islam, oljan och det nya maktspelet i centralasien, beskrev de hårda sociala förhållanden som är talibanernas jordmån. Tariq Ali går vidare och beskriver hur det kommer sig att Usama bin Ladin och hans al-quaida i första hand rekryterar inom medel- och överklass. Hur den ultrareaktionära Whabbatismen inom islam har sin grund i de oljerika staterna och understöds av (USA-allierade) Saudiarabien.

Fundamentalisternas kamp kan också ses som en i det närmaste idéhistorisk eller religionsvetenskaplig beskrivning av islam och den muslimska världens utveckling sida vid sida med de andra två världsreligionerna med bas i regionen.
De stora världsreligionerna beskriver Tariq Ali som från början politiska rörelser.
”Judendomen, kristendomen och islam började alla som varianter av vad vi idag skulle kalla politiska rörelser. Tidens politik och kultur gjorde det nödvändigt att skapa trovärdiga trossystem för att motstå en kejsares förtryck, ena ett splittrat folk eller bådadera.”
Han beskriver Muhammed som en ”visionär politisk ledare” och islams tidiga segrar som en bekräftelse på denna ledarens handlingsprogram.

Han följer de stora trossystemen genom historien, kristendomens utveckling från individualistisk motståndsrörelse till imperiereligion och beskriver likheterna mellan den katolska kyrkans inkvisition och de sovjetiska skenrättegångarna.
Historikern Tariq Ali ger oss värdefull inblick i den muslimska världens historieuppfattning. Inte bara för förståelse av den muslimska världen, utan lika mycket för förståelse av oss själva och vår historia. Fokus ligger på mellanöstern i beskrivningen av de barbariska korstågen men också på synen på den kristna reformationen under 1500-talet från arabvärldens horisont
.
När Tariq Ali analyserar historien från och med terrorattackerna den 11 september 2001 ser han den i dess historiska sammanhang. Att boken är skriven mitt under brinnande krig mot Afghanistan, bara något halvår efter terrorattacken, gör det bara ännu mer uppenbart att Tariq Ali är en författare och tänkare som kan se till de större historiska sambanden, även när det blåser som hårdast.
Som när han inleder kapitlet om den 11 september med orden:
”Händelserna den 11 september har genererat en hel del överdrifter i medierna, och uppfattningen att de markerar en ny epok eller en historisk vändpunkt är propaganda. Det är inte första gången överhettade förståsigpåare har medverkat till att förstärka händelsers betydelse och därmed sin egen”

Tariq Ali frågar om världspolitiken eller den grundläggande maktfördelningen i världen ändrats på något sätt efter terrorattackerna. Och han ger oss det självklara svaret att: Nej, det har den inte.
Slutligen kan Tariq Alis bok också läsas som en debattbok mot religionens starka roll i dagens värld. Samtidigt som Tariq Ali på inget sätt förnekar religionens viktiga progressiva roll i historien som idébärare och enhetsskapare, ser han idag de problem som kopplingen mellan religion och stat innebär för inte bara muslimska samhällen.

Han argumenterar starkt mot all form av fundamentalism oavsett det handlar om muslimsk, kristen eller judisk sådan.
Den kristna högern i USA och i Sverige och Europa driver en kamp riktad mot de senaste århundradenas upplysningsideal och positiva syn på vetenskap och kunskap. Evolutionsläran ska ersättas av skapelseberättelser, sexualundervisning ska ersättas av bibelläsning och förmaningar från predikstolen och kvinnofrigörelsen motas tillbaka.

Att läsa detta idag mot bakgrund av Tariq Alis bok ger större förståelse för frågan varför fundamentalismen växer sig starkare.
Det är uppenbart att de kristna högerradikala grupperna på många sätt har en allierad i de fundamentalistiska muslimska grupper som står i samma motsatsställning till det moderna samhällets upplysningsideal. Men också den imperialistiska fundamentalism som USA står för.

Tariq Ali visar i fundamentalisternas kamp att det moderna samhällets upplysningsideal måste försvaras mot såväl religiös som imperialistisk fundamentalism. Därmed är boken också ett försvar för humanismen.

2003.10.23