| |
 |
Henrik Fock Ty riket är mitt |
|
Det skall erkännas att redan mitt första intryck av denna bok blev ganska dåligt. Presentationen på Bonniers hemsida lät ana lite konstruerade intriger i politisk miljö, med mutor och utpressning som nyckelord. Borde det inte vara mer intressant att läsa Noam Chomsky eller John Pilger för att få politiskt spännande läsning tänkte jag stilla. "Ty riket är ditt" är hur som helst Henrik Focks skönlitterära debut. Mitt första intryck lindrades dock inte när jag såg att han som fackboksförfattare inom management gjort sig ansvarig till så föga eggande titlar som, "Verksamhetsutveckling inom offentlig sektor" och "Service för framgång". Nu visade sig "Ty riket är ditt" vara något bättre än fruktat men det är ändå en litterär bagatell som snart kommer att få sjunka ner i minnets mindre prioriterade källareförråd. Då formen påminner mycket om en dussinfilm, med epitetet B-thriller, hamnar den troligen i närheten av dessa sedda och snabbt bleknande filmminnen. Egentligen är det inget större fel på historien, den borde kunna vara intressant. En höjdare inom näringslivet mutar en minister i den svenska regeringen för att få hemlig information inför upphandlingen av ett stort energiprojekt. Han lejer sedan en polis och indirekt även en seriemördare för att, med hjälp av sin köpta information, kunna utöva utpressning mot ett par personer inom röstkommittén som skall förmås att rösta "rätt". De olika förövarna >har dessutom gemensamma band från sin gymnasietid. Vad som ändå saknas är framför allt ett psykologiskt djup. Personerna blir sällan mer än platta karaktärer. Det finns dock vissa intentioner från författaren att ge berättelsen mera djup - som att skildra likheterna mellan seriemördaren, politikern och den välbärgade konsulten. Alla dessa tre har tagit Machiavellis realpolitiska råd om maktspelet bortom moralen till sitt hjärta. De ser sig med Nietzsches term som övermänniskor - förtjänta av mer än andra. Eller som seriemördaren bland dem uttrycker det i sin anteckningsbok, då han lägger ut tankarna kring hur makten och härligheten är människans drivkrafter. Det finns dem som "tar vad de tycker är deras. De behöver ingen bön, de har ett annat perspektiv: ´Ty riket är MITT...´" När bokens invånare har svårt att göra sig levande inför läsaren är det emellertid svårt också att ta denna dystra samhällsanalys på allvar. Men ibland glimmar dock berättelsen till på allvar. Skildringen av relationen mellan bokens "mesta hjälte", journalisten Fredrik Ahlgren, och hans försummade son är både engagerad och utformad med värme. Läsaren bjuds också på en viss mängd spänning i boken. Inte gastkramande direkt men efter ungefär halva boken börjar man åtminstone bry sig såpass om karaktärerna att man helst inte vill att de skall dö. Inte för att sorgen blir avgrundsdjup över dem som ändå avlider, men det är i alla fall inget man önskar. Fast det är klart. När Fredrik och den kvinnliga huvudkaraktären, Edith, gång på gång, tack vare en allt mer osannolik tur, undkommer mördaren är det inte utan att man önskar dem lite otur. "Ty riket är
mitt" skulle med sitt filmiska
upplägg troligen göra sig bättre på biografduken
än i nuvarande pappersform. Den kan dessutom utan större
skrupler lanseras som en ny film i Beck-seriens anda - och då
också borga för viss kassasuccé. I filmad version
slipper publiken dessutom de komiskt krystade liknelser författaren
formulerar ibland. Som beskrivningen av en långsam kväll
i väntan på ett samtal. "Tiden ålade sig
fram på en sandad uppförsbacke." En svensk thriller
är bokens undertitel och nyss citerade mening var faktiskt
bland de mest rafflande i min läsupplevelse.
PETER JOHANSSON |
 |