| |
 |
Anthony Bourdain Kitchen Confidential, |
|
Restauranganställda är speciella människor. Det måste man vara för att vilja jobba när alla andra är lediga, i dålig arbetsmiljö och under extrem stress. I Sverige är det dessutom ett låglöneyrke, medan det verkar som om man kan tjäna ganska bra i USA om man är någorlunda duktig. Och duktigheten är det inget fel på hos Anthony Bourdain, köksmästare från New York som skrivit memoarboken Kitchen Confidential. Här möter vi en tvättäkta stålman. Han jobbar 16 - 18 timmar om dygnet, sex dagar i veckan. För att orka detta äter han aspirin ungefär som vi andra äter Figaro. Han röker flera paket cigaretter dagligen. Dricker minst en pint (0,56 liter!) margarita på arbetstid och tar alltid ett par öl och kanske ett järn efter jobbet. Han är aldrig sjukskriven och jobbar glatt vidare även om han skurit av sig en fingertopp. Ibland kryddas hans mustiga alkohol-tobak-smärtstillande-kosthållning med lite kokain. Utöver nämnda schema hinner Anthony Bourdain skriva böcker (han har bland annat skrivit en thriller i restaurangmiljö), umgås med sin fru, förkovra sig i yrket och besöka andra restauranger för att hämta inspiration. Utan att använda väckarklocka vaknar han exakt kvart i sex varje morgon. Tonen i boken är skrytsam, ofta tröttsam. Stilmässigt växlar Anthony Bourdain mellan högt och lågt, som om han å ena sidan vill kokettera med sin bildning; å andra sidan verka trovärdig med rå köksjargong från den exklusiva mansvärld han med illa dold förtjusning beskriver. Det är emellertid inte skräp rakt igenom. En bit in i boken vänjer man sig vid tonen och Bourdain framstår lite som restaurangbranschens Charles Bukowski. En stor portion humor räddar mycket av framställningen och för den som har ett kulinariskt intresse finns mycket kunskap att hämta. Anthony Bourdain har inte nått den position han har för intet. Det hade emellertid blivit mycket trevligare läsning om han lät bli att påpeka det hela tiden. R A BELLMAN |
 |