För den som har följt med i debatten om genus innehåller inte Yvonne Hirdmans nya bok Genus - om det stabilas föränderliga former några större nyheter. Materialet i boken är samlat under 15 års forskning, skrivande och föreläsande. Tankar och teorier har tidigare presenterats i ett flertal tidsskrifter och böcker.

Men den nya boken söker en bredare publik utanför de akademiska institutionerna. Boken riktar sig till alla de som vill få upp ögonen för mäns och kvinnors låsta positioner i vårt samhälle.
Med den tanken i bakhuvudet undviker Yvonne Hirdman den fälla som många forskare har så lätt att falla i. Med ett enkelt språk, gör hon sina tankar och teorier tillgängliga för en bredare publik än de som slukar forskningsrapporter och avhandlingar till frukost.

Utan att dumförklara sina läsare, anstränger hon sig för att förklara och etablera de bärande begreppen i sina resonemang. Samtidigt går hon på djupet och har under årens lopp samlat på sig ett imponerande referensmaterial. Litteraturhänvisningar och citat sträcker sig över en tidsperiod på över 2000 år och läsaren kan stundvis häpna över hur lite tankesätten tycks ha förändrats under den tiden. Hirdman påpekar att hennes avsikt inte är att förringa intelligensen hos citatens upphovsmän, men:

"Det faktum att intelligensen verkar upphöra inför kvinnan är i sig en bit i det stora genuspusslet, en del i den stora förundran: men vad är det som pågår här?"

För den som vill förstå vad det är som pågår, är Yvonne Hirdmans bok en bra ingång. I första delen - Att förstå Genus - beskriver hon genussystemets uppkomst och mekanismer, där den stereotypa kvinnan definieras som antingen icke A (inte man), a (ofullkomlig eller defekt man) eller B (raka motsatsen till man). För stereotypen Mannen (A) finns den primära grundprincipen: han är inte kvinna. Och genom att sedan fortsätta att definiera honom utifrån vad han inte är (nämligen mjuk, känslosam, okontrollerad, svag) kan vi komma fram till att han i stället måste vara hård, förstånd, kontroll, styrka).

Därefter följer resonemang och förklaringar om mannen som norm och isärhållningen mellan könen som en av genussystemets viktigaste grundbultar. Den viktigaste metoden att skapa nya män, är att förstärka den egna gruppen och fortsätta att arbeta upp sin maskulinitet. Och inom detta isärhållande finns även ­ som en naturlig följd - föraktet för allt som är kvinnligt.

Ur detta växer relationen mellan man och kvinna i den kulturella och sociala kontexten. Hur det bör vara. Han tar hand om henne, eftersom hon är den svagare.

I bokens andra del - Att förstå genus - diskuterar Hirdman genuskontraktet i vårt samhälle. Hur den kapitalistiska tanken och den demokratiska tanken båda står i konflikt med genuskontraktets segregering och hur kvinnor som problem plötsligt fördes upp på dagordningen under 17- och 1800-talet. När kvinnorna sedan började inlemmas i samhället, påpekar Hirdman att diskussionen plötsligt tas över av en framgångsdiskurs: "Se där - de fick bli gynekologer! Och läroverkslärare i grekiska rentav! Eller till och med piloter!"

I det svenska folkhemmet finner Hirdman sedan genusinnehållet gömt "som ett schiffer" bakom 1910- och 20-talens ekonomisk, socialpolitiska och fattigvårdspolitiska förslag och texter. Här uttrycks det stereotypa genuskontraktets rationalitet i politik, och familjen delas upp i den som försörjer och den som blir försörjd. Här menar Hirdman att den socialdemokratiska genusfostran framför allt riktar sig till männen, där "understödstagarandan" blir ett uttryck av rädsla för en urgröpning av det manliga försörjaridealet.

Yvonne Hirdman presenterar ­ förutom en lättöverskådlig och samtidigt djupgående analys av begreppet genus och genuskontrakt - en grundlig genomgång av kvinnors och mäns situation i den svenska välfärdsstaten och en diskussion om genuskontraktets roll i framväxten av det.

Genom sitt enkla språk och ofta humoristiska exempel och liknelser, kan Yvonne Hirdman nå ut till en bred allmänhet. Därigenom skulle ett steg i rätt riktning vara taget. Det första som krävs för förändring, är att folk öppnar sina ögon och lär sig att se.

SARA HERLITZ
2001.10.25