Det stora hotet mot Public Service kommer inte från de kommersiella krafterna. Det kommer inifrån den egna organsisationen.
Det var slutsatsen vid Journalistförbundets seminarium.

­ Jag är orolig för utvecklingen. Den publicistiska ledningen på SVT har abdikerat och makten ligger hos ekonomer och tekniker, säger Agneta Lindblom Hulthén, ordförande i Svenska Journalistförbundet och pekar på flera, enligt henne, oroväckande tendenser.

­ Det är politiskt bestämt att i större utsträckning använda produktionsbolag i stället för egna medarbetare. Det leder till otrygghet. Rädda journalister som anpassar sig är en fara för demokratin.

Även tillämpningen av LAS, lagen om anställningsskydd, som inom mediabranschen i praktiken leder till en rovdrift utnyttjande av vikarier förstärker denna "rädsla".

­ Dessutom har den tekniska utvecklingen och de nödvändiga investeringarna gjorts utan att det tillförts nya resurser. Pengarna har tagits från journalistiken, hävdar hon.

Det var en ganska dyster bild som tecknades av Public Service under seminariet. Tittarsiffror som styr produktionerna, ny teknik som tvingas på journalisterna som får allt mindre tid att göra sitt egentliga jobb.

­ Allt detta får till följd att administrationen blir kärnverksamheten i stället för journalistiken.

Också bland de kommersiella krafterna finns en oro för utvecklingen.

­ Blir SVT allt för lik de kommersiella kanalerna hotas också vårt existensberättigande, tycker Johannes Isaksson från TV 3 Direkt.

­ Men också ur en demokratisk synvinkel är utvecklingen oroväckande. De kommersiella kanalerna som TV 3, och även tidningar som Metro, har lockat många nya grupper av tittare och läsare. Det måste finnas kanaler som ger dessa grupper något extra när de vill vet mer.

Därmed var diskussionen inne på den allt större informationsklyftan i samhället.

­ Det som kallas vanligt folk erbjuds mediasmet. God journalistik produceras för de grupper som kan betala. Så har det faktiskt inte varit tidigare, säger Agneta Lindblom Hulthén.

Journalistförbundet kräver nu en ny massmediautredning. Den senaste gjordes på 70-talet. Efter det senaste decenniets explosion i nya uttryckssätt är behovet stort.

­ Om en ny utredning tillsätts kommer i alla fall frågorna att diskuteras ordentligt. Och för första gången på många år verkar debatten vara på gång. Jag är trots allt ganska hoppfull, menar Agneta Lindblom Hulthén.

2002.09.22