Alla som letat efter bakgrundsmaterial till en uppsats, projektarbete eller artikel, känner till de problem som ofta dyker upp. Var hittar man något av intresse? Detta försöker kulturrådet avhjälpa genom ett ambitiöst försöksprojekt som går ut på att arkivera arbetsmaterial hos kulturtidskrifterna. Projektet är oerhört ambitiöst. Blir det samtidigt dess nådaskott?

Claes-Göran Holmberg är litteraturvetare från Lund. Under sitt avhandlingsarbete arbetade han med litterära tidskrifter och intervjuade flera redaktörer. Han aktualiserade sina upplevelser och föreslog för kulturrådet att man skulle kunna göra en databas över det material som borde finnas samlat hos landets litterära tidskrifter.

- Det finns mycket av intresse som ingen känner till. Vår kulturhistoria finns förborgad i dessa tidskrifter. Kunskaperna om våra mest kända författare skulle kunna fördjupas. Alla skulle kunna leta upp sin favoritförfattare och få tillgång till nya fakta och i förlängningen texter i fullformat. Man skulle även kunna läsa korrespondens mellan författaren och redaktionen.

Tanken är idag att man ska arbeta regionalt med uppbygget av denna databas, uppdelat på Stockholm, Göteborg, Malmö - Lund och Norrland. Vissa redaktörer har visat oro att kulturrådet med denna kartläggning skulle kunna se hur tidskriftsstödet har använts...

Två tidskrifter är utvalda som försöksprojekt. Den ena är Rondo, som kom ut under åren 1961-64. Den begränsade tidsperioden antas vara en förklaring till valet, enligt Leif Nylén, som var ung redaktör vid tiden. Det visar sig dock att arkivmaterialet är ganska begränsat. Leif Nylén drar sig till minnes:

- Vi var fyra redaktörer som fick pengar från Bonniers för att starta den litterära tidskriften, så där satt vi plötsligt med en tidskrift i våra knän. Men det dök snabbt upp författare som knöt an till Öyvind Fahlströms manifest. Tyvärr finns inte mycket av detta arkiverat. Vi hade redaktionen hemma hos varandra och när man flyttar och är ung tänker man inte så mycket på det framtida forskningsintresset. Allt som finns kvar är två pärmar med olika typer av dokument.

Torbjörn Schmidt var redaktör för Lyrikvännen under 12 år och kanske något mer kamrerstyp än Nylén. Han vågade inte slänga något, så här finns 1:a, 2:a och 3:e korrekturet av många texter.

- Men intressantast är nog ändå författarbreven och originalmanus. Både det som trycktes och det som inte trycktes. Materialet är som allt annat material mest maskinskrivet och handskrivet.

- Arkivmaterialet är lika intressant som det utgivna materialet, fortsatte Torbjörn Schmidt. Man förstår exempelvis Tranströmer bättre om man vet i vilken tid han skrev sina dikter. Man glömmer nämligen lätt bort att de böcker han gav ut ofta innehåller många dikter som tidigare varit publicerade i någon tidskrift.

Dags för handling, alltså. Kulturrådet har spenderat pengar på en försöksdatabas med Claes-Göran Holmberg som projektledare och Nätverkstan i Göteborg som producent. Nils Olsson visade en rudimentär version av databasen, som ännu inte finns tillgänglig på nätet. Han plockar fram några originaldokument ur arkivet. Leif Nylén lyser upp över ett brev från socialdemokratiska kvinnoklubben i Gubbängen.

- Varför skickade de ett brev till Rondo? Klubben måste ha varit rena modernistnästet!

Ett annat dokument visar att Bonniers trots allt lovade att ställa en redaktionslokal till förfogande, vilket de alltså inte gjorde. Leif Nylén undrade om man inte skulle kunna kräva detta i efterhand?

Torbjörn Schmidt tycker att det saknas en viktig sak i dokumentationen. Den gamle centralfiguren Karl Vennberg talade även mycket i telefonen, vilket naturligtvis inte kan dokumenteras.

Allt detta kan komma att läggas ut på nätet, tillsammans med många andra kulturtidskrifter. Det är naturligtvis stort om det skapas ett arkiv av detta slag. Men det skulle vara större om man samtidigt dokumenterar kulturtidskrifternas faktiska innehåll. Och än större om man inkluderar webbtidskrifterna. Man kan redan ana att det kommer att finnas ekonomiska begränsningar.

2002.09.21