Är man inte riktig journalist om man jobbar med en nättidning, undrade moderatorn Ana Durán, och hänvisade till en artikel i det aktuella numret av Alba från tidningen Nummer. Debatten gick igång med en rivstart.

- Det som är kännetecknande för webbtidningar är främst snabbheten i mediet, kanske med undantag av radion, hävdade Behrang Kianzad från Yelah. Vi kan göra artiklarna på plats, även med bilder, ljud och film, och lägga ut direkt på nätet. Det gör att man får en närvarokänsla. Samtidigt kan läsare maila direkt till reportern. Vi får ett effektivt 2000-Century Medium. Nackdelen med snabbheten är att noggrannheten inte alltid blir den bästa.

Carlos Rojas Beskow från Epigon vände också på frågan och framhöll tillgängligheten. Det kostar ganska lite pengar att publicera sig på nätet jämfört med att trycka en tidning.

- Webben innebär nya sätt att uttrycka sig, menade Siri Reuterstrand från Alba. I natt skrev jag exempelvis en skitdålig artikel. Men oftast arbetar vi inte så snabbt som nu under bokmässan. Normalt kan man ställa högre krav på innehållet. Men visst är vi journalister.

- Nätet blir en möjlighet för ungdomar att komma till tals, sa Carlos Rojas Beskow. Samtidigt finns det en stor skepsis bland journalister mot folk som inte är utbildade i yrket. Men vi har inga tankar på att försöka konkurrera ut etablerade journalister.

Siri Reuterstrand tror att en anledning till webbtidningarnas dåliga rykte är att de sammanblandas med annat som finns på nätet. Men vill man komma ut med en tidning har man ofta inget annat val än att starta en webbtidning. Alba har medvetet valt att bli en webbtidning och når många som normalt inte läser dagstidningarnas kultursidor.

- Jag är själv utbildad journalist, deklarerade Behrang Kianzad. Yelah är en tidning som inte bara förmedlar, vi har även en redaktionell målsättning. Ibland är vi överlägsna dagstidningarna, exempelvis i rapporteringarna från göteborgskravallerna förra året. Om jag får skryta lite så klådde vi samtliga dagstidningar och dubbelkollade alla våra källor.

Ekonomin är ett stort bekymmer. Hur finansierar man en webbtidning?

- Det går inte att tjäna pengar i den här branschen, konstaterade Siri Reuterstrand krasst. Själva jobbar vi helt ideellt, men genom vårt arbete får vi ibland kontakter som leder till andra uppdrag där vi får betalt som frilansjournalister. Kanske är det så att kvaliteten blir lidande av det ideella arbetssättet?

Carlos Rojas Beskow tillhör skaran av unga entusiaster och arbetar 100 timmar varje månad med tidningen. Så mycket kan man nog inte arbeta i längden, antog han. Men visst skulle det vara intressant att få bidrag till lokaler, så att man slipper gnället från sina föräldrar. Behrang Kianzad för sin del är trött på snacket om en motsättning mellan bidrag eller inte:

- Ett bidrag står inte i motsättning till självständighet. Som andra sagt tidigare är det inte kostnaden för själva tidningen som är problemet. Det är kontinuiteten. Redaktionen för Yelah träffas bara en gång om året. Ett problem är att ta betalt för tidningen. Hur ska vi kunna hävda att läsarna ska betala när Aftonbladet, Epigon och Alba är gratis?

- I USA och England finns en kultur av bidragsgivande, där är donationer etablerat. Men det funkar inte i Sverige.

Inför bokmässan producerade Kulturnät Sverige en folder där ett 60-tal webbtidskrifter presenteras. Det stod ganska snart klart att det var ett problem med att definiera vad som ska räknas dit, sa moderator Ana Durán.

- Det är stor skillnad på en webbtidning och andra platser, sa Behrang Kianzad bestämt. En tidning kan ställas till svars och har pressetiska krav på sig själv. En tidning ska kunna ifrågasättas. Samma saker som gäller för tryckta tidningar, alltså.

2002.09.20