Det svenska biografiåret 2001 var helt klart männens i 35-40-årsåldern tolv månader. Männen med klassresan bakom sig (om den nu någon gång läggs bakom dig) och med kritikerrosade till snudden på ihjälkramade böcker som Mikael Niemis Populärmusik från Vittulla och Torbjörn Flygts Underdog på boktoppen. Nu finns den även den senare i pocketutgåva.

Klassresetemat har utforskats många gånger tidigare, men det som gör Torbjörn Flygts bok så mycket starkare och så mycket mer angelägen är trots allt familjeskildringen och den verklighetstrogna lunken genom livet. Vi finner ingen hjälte i form av den upproriske killen som handgripligen i någon form av 1970-och 80-tals folkhemsmisär slår sig fri, för att via boffandet och socialen vakna upp i en plötslig hollywoodliknande individuell kraftmätning med sig själv; den som låter honom ta det STORA steget. Här är klassresan en lunkande gång, en process genom arbetarrörelsens sena 1970-tal med en välfärd och skola för alla och större förutsättningar för arbete och bostad.

Hjältarna i Torbjörn Flygts berättelse är visserligen många, men mitt i allt är det den helt vanliga ensamstående morsan som tar ett stadigt tag om huvudrollen och blir berättelsens motor. Som motorns drivmedel finner vi den typiska strävsamma arbetarklassmoral som bara finns hos ensamstående morsor som hon, de som är beredda att offra allt för att förbättra villkoren för sina egna barn att ge dem en framtid bättre än den egna.

Skildringen av tvåbarnsmamman Bodil som sliter på Malmö Strumpfabrik är samtidigt en av de få moderna skildringar av 1970-talets arbetarkvinnor som finns. Det är just denna skildring av den helt vanliga svenska arbetarklassen som är så ovanlig idag. Göran Greider har visserligen gjort sitt i böcker som Fucking Sverige och Arbetarklassens återkomst. En del andra undantag finns också, men i stort saknas idag beskrivningen av den vanliga arbetarfamiljen, den svenska arbetarklassen under 1970-, 80- och 90-talen. Skildringar av individuella öden i någon form av trasproletär miljö har vi mängder av, men den sortens skildringar berättar inte lika mycket om den vanliga människans vardag, strävan, glädje- och sorgeämnen.

2002.09.12