Den 15:e september är det val. Vi översköljs av valprogram, partiledarintervjuer, debatter, information, valstugor och tidningsartiklar som jämför de olika partiernas ståndpunkter i en mängd frågor. Genom personvalet anstränger sig många kandidater för att nå ut genom affischer, hemsidor, personliga samtal och olika utspel. I år kommer valet att bli jämnare än någonsin och därför finns det skäl att hoppas på ett högt valdeltagande. Sverige har ett internationellt sett högt valdeltagande och det är givetvis en styrka för demokratin att många röstar. Men vi har också en annan egenhet som skiljer oss åt från andra länder - vi har alla val på samma dag. Att det är val till riksdagen och kommunen vet de flesta, men hur är det med regionvalet eller landstinget? För- och nackdelar med gemensamma valdagar har diskuterats i ett otal statliga utredningar och den politiska oenigheten har varit stor. Personligen tror jag att demokratin mår bra av att medborgarna får ställa politikerna till svars lite oftare och att grundläggande policyfrågor diskuteras oftare än ett par veckor vart fjärde år. Det medborgerliga engagemanget och kunskapen om demokratin skulle vinna på att oftare ha ett samtal om de olika de politiska alternativen. Ett val som alldeles särskilt förlorar på gemensamma valdagar är regionvalet. Västra Götalandsregionen och region Skåne fick 1998 en unik möjlighet att få utgöra Sveriges två första regioner med folkvalda regionfullmäktige. Regionreformen är dock en försöksverksamhet och därför ger årets val medborgarna en första möjlighet att utvärdera försöket och de politiska företrädarna har möjlighet att vittna om erfarenheterna under mandatperioden. Tyvärr ser man inte mycket av regiondebatt varse sig i pressen eller på gator och torg. Regionbildningen kom till av tre skäl. Ett var att bättre samordna de gamla landstingens sjukvårdsresurser. Debatten har mest kommit att handla om just sjukvården. Det är viktigt och naturligt eftersom vården berör väldigt många människor och det har funnits och finns problem med underskott, personalbrist och allt för långa köer. Men regionen bildades också för att skapa bättre förutsättningar för regional utveckling och satsningar på kultur, turism och miljö. Den europeiska utvecklingen, där regioner kommit att spela en allt viktigare roll, gjorde att många kände att även Sverige behövde en tydligare plattform för sina internationella kontakter med andra regioner. Vi har i övriga Europa sett en process där makten flyttas ner till regionerna för de regionala frågorna och upp till EU för de stora gränsöverskrida frågorna. Företag investerar allt mer i regioner, inte stater, och intresset för regionala språk och kultur är på stark framväxt. Politiskt får regionerna också allt mer att säga till. Just nu är EU inne i en stor diskussion om hur det europeiska samarbetet skall organiseras och då finns regionerna med som aktiva deltagare. Det finns förslag som syftar till att göra Europas regioner till mer jämställda partners i den europiska beslutandeprocessen och låta dem komma in mycket tidigare som remissorgan inför olika lagförslag. (Se också min krönika i Alba nr 5-2001) Fler företag, innovationer och investeringar är viktigt för alla medborgare i regionen, liksom möjligheterna till forskarutbyte och bättre satsningar på kultur och turism. Mycket positivt händer här men det återstår en hel del. Frågan om hur Västra Götalandsregionen skall bli en konkurrenskraftig region och hur regionens fördelar skall kunna utnyttjas och förbättras borde vara en viktig del i valrörelsen. För ett par veckor sedan kom en studie från det ansedda tyska konsultföretaget Empirica Delasasse som rankar 214 av Europas regioner. Undersökningen visar att Stockholm är Europas mest dynamiska region. Västsverige hamnar på 60:e plats. När det gäller tillgång på högteknik kommer Västsverige på 8:e plats (Stockholm är tvåa) men i övrigt ser det dystert ut. Vad gäller livskvalitet hamnar Västsverige på 82:a plats, näringslivets växtkraft på 176:e (!) och i marknadspotential på 120.e plats. Det är nedslående siffror och även om rankningar av detta slag alltid skall tolkas med viss försiktighet ger den tyska undersökningen anledning till eftertanke. Här krävs en regional kraftsamling över partigränserna för att finna en strategi för hur resurserna för utbildning, forskning, tillverkning, handel, riskkapital, kultur och infrastruktur skall kunna bli effektiva verktyg för ekonomisk tillväxt och social välfärd. Säkert har många medborgare synpunkter. Ett tredje skäl att bilda regionen var att man ville skapa ett demokratisk organ för de beslut som de facto hade fattats av kommunal politiker i samverkan sedan flera år tillbaka. Genom att inrätta ett fullmäktige kunde medborgarna få insyn och kunskap över dessa beslut. Också detta borde diskuteras. Fungerar den regionala demokratin tillfredställande? Hur kan den bli bättre? Hur kan medborgarnas möjligheter att påverka regionpolitiken öka ? Det finns massor med förslag hos de olika partierna och ett stort engagemang bland de som kandiderar till regionfullmäktige för att vi skall få en fungerande, demokratisk och dynamisk Västra Götalandsregion. Det är spännande frågor som faktiskt berör oss alla och frågorna borde få en betydligt mer framträdande roll än hittills i valdebatten. Nog vore det värt en egen valdag! Men i väntan på det - ta och ring upp din regionpolitiker och fråga om hans eller hennes idéer! Samtalet kan bli intressantare än du anar. Cecilia Malmström |
Not 1. Besök gärna Cecilias hemsida Not 2. En grupp liberaler från olika länder i europaparlamentet arbetar för ett öppnare EU från en egen hemsida |