| |
|
Kommer morgondagens intellektuella att söka sig till forskning vid universiteten, eller kommer de att attraheras mer av företagsvärlden? Frågan dyker upp i mitt huvud efter att ha läst igenom en utredning om tvärvetenskapens ställning vid Göteborgs universitet och av de inlägg som den har genererat. Man kan definitivt inte säga att det saknas spännande forskning i Göteborg. Socialt kapital på statsvetenskapliga institutionen; könsrollsmönster på genusvetenskap; kvantdatorer i mötet mellan klassisk fysik och kvantmekanik på fysikum; signaltransporter i cellerna på molekylärbiologen - exemplen skulle kunna mångfaldigas. Men skapar denna spännande forskning också en intellektuell miljö i ett vidare perspektiv? Tvingas man emellanåt ifrågasätta sina teser? Är universitetet en intellektuell smältdegel? Förhållningssättet till tvärvetenskap betyder mycket för svaren på frågeställningarna. Tvärvetenskap har under 30 år haft en säregen ställning vid universitetet. I början av 70-talet skapade man ett reservat för tvärvetenskaplig metodutveckling som ett svar på strömningar i samhället. Radikalt och kontroversiellt i det konservativa universitet som har byggt verksamheten på allt högre grad av specialisering. Men tvärvetenskap som en egen verksamhet har dessvärre inte influerat hela universitetet, med resultatet att inga fakulteter idag vill bidra till verksamheten. Istället exploaterar alla begreppet tvärvetenskap även om det egentligen borde heta mångvetenskap. En ny verklighet växer i betydelse och aktualiserar åter frågan om hur tvärvetenskap ska hanteras. Ett exempel kan hämtas från forskningsfronten inom genetiken och molekylärbiologin. Nu är de mänskliga generna kartlagda, men det betyder inte att forskarna har lösningen på frågor om arvets betydelse för kropp och själ. Tvärtom, frågorna hopar sig och tycks växa i komplexitet. Samtidigt som den fortgående specialiseringen alltmer begränsar forskarens överblick. Ekvationen är onekligen svårlöst. För ett år sedan talade Gunnar Bjursell (en av initiativtagarna till den årliga vetenskapsfestivalen i Göteborg) om behovet av tvärvetenskapliga grepp för att ta sig an många av genteknikens viktigaste forskningsområden. Hans ideal är renässansmänniskan som var väl bevandrad i flera kunskapsområden. Men forskningstraditionerna tycks ha fått honom att överge den lösningen till förmån för mångvetenskapligt samarbete. En forskare av idag tycks svårligen hinna med att skapa sig djup inom mer än ett fack. Mångvetenskap ter sig enklare att genomföra än tvärvetenskap. Ett lysande exempel är de olika former av titanimplantat, som har initierats av Per-Ingvar Brånemark. Resultatet har efter många vedermödor blivit en världsmarknad för mänskliga reservdelar, med fasta tandproteser som ledande produkt. Till forskningen om titanimplantat knöts flera framstående forskare inom medicin, fysik, kemi och ekonomi. Genom några väldefinierade delprojekt har dessa forskare bidragit med dellösningar på ett större problem - villkoren för att kroppen ska acceptera en främmande metall i vävnaden, att utveckla en klinisk verksamhet och att dessutom marknadsföra produkten. Idag är det medicinsk forskning med anknytning till genteknik och manipulation av växter och djur som är grunden för nya stora forskningsprojekt. Samtidigt mineras marken med både etik och politik. Vanlig mångvetenskap kanske inte kommer att fungera. Detta är Göteborgs universitets rektor Bo Samuelsson mycket medveten om. Han har själv bidragit till en time-out inom xenotransplantation - att använda organ från främst grisar som organbank för människor. Utvecklingen inom medicinen har varit snabb under 90-talet. I början av decenniet förklarades medicinsk forskning i Göteborg vila på naturvetenskaplig grund. Men frågeställningarna i samband med transplantation och genteknikens landvinningar har tvingat fram nya perspektiv. Bo Samuelsson förklarade, i en artikelserie i Alba om makten på universiteten, att han ville skapa tvärgående strukturer över de gamla fakulteterna. Inte mycket tyder på att detta kommer att genomföras mer än på en nyinrättad fakultet för vårdvetenskap. Förra hösten
presenterade Hans Glimell en utredning
om tvärvetenskapens ställning och framtid på
universitetet. Han hymlar inte om den kanske viktigaste orsaken
till detta: de nu sammanslagna forskningsråden ska dela
ut pengar efter nya kriterier. Nyckelorden är kraftsamling
och ökat behov av breddade forskningsprojekt. Han fortsätter: På samma sätt resonerar Wallenbergstiftelsen, som har satt press på de stora universiteten. Stiftelsen har satsat på kraftsamling som villkor för att få del av ett stort anslag inom bioteknikforskningen. Därför gick ett antal institutioner, inklusive Chalmers, samman i Göteborg. Nu har Göteborg och Lund skapat forskningsprojektet Swegene, som kan räkna med tre hundra miljoner kronor under fem år. I projektets förlängning finns både utrymme för inomvetenskaplig expansion, patent och kommersiell exploatering. Men samtidigt, i samma synfält, glöms tvärvetenskapens mer problematiska frågor bort till förmån för mångvetenskapligt samarbete. Glimell skriver i sin utredning att den akademiska geografin håller på att förändras och han exemplifierar med möjlig förskjutning i styrkeförhållandena mellan de nya högskolorna och universiteten. Men viktigare är att universitetens monopol som kunskapsproducenter är under upplösning. En uttryck för detta är att universitetets s.k tredje uppgift (relationen till omvärlden) sedan några år ska tolkas som en kommunikation och inte som en monolog. Den traditionella organisationen på ett universitet är hierarkisk och motverkar gränsöverskridande på tvären. En allvarlig diskussion om tvärvetenskapens väsen skulle automatiskt leda till kunskapspolitiska frågeställningar. Det tycks ligga i tvärvetenskapens väsen att ifrågasätta hierarkiska strukturer. Naturligtvis saknas intresse för det i hierarkins topp. I Göteborg finns ett förslag om att tillsätta ett vetenskapligt råd bestående av fyra personer som ska fungera som kontrollanter över tvärgående forskning. Beslut om detta tas under hösten. Den nya organisationen i Göteborg är knappast någon lösning på det omvandlingstryck som finns på universiteten i stort. Dagens unga inser att de behöver bildning, men intresset för universitetsstudier har svalnat drastiskt de senaste åren. Beror det på att de inte är attraherade av vad som erbjuds? Den invanda självgodheten hos naturvetare håller på att övergå i förvirring. Attraktionen är som bortblåst. Teoretisk fysik i Stockholm, som länge har levt på studenternas inbitna intresse, har haft några omtumlande avhopp till industrin bland långt gångna doktorander. Orsakerna är flera. Lön, framtidsutsikter på arbetsmarknaden, osv. Men alltmer blir det arbetets innehåll som avgör vilken väg ungdomarna går. I näringslivet har man börjat inse det. Det kan mycket väl bli så att ungdomarna gör korta besök på universiteten och satsar på vidareutbildning på företagen. Utbildning i praktik. Med problemorienterad verksamhet och tvärvetenskaplig attack? För att möta detta på universiteten krävs i så fall betydligt mer än vad som nu föreslås i Göteborg. Det mest lovande initiativet i tvärvetenskaplig riktning i Göteborg är det nya IT-universitetet, som lockat både naturvetare, samhällsvetare och humanister. Men knappt har det startat sin verksamhet förrän det hotas av nedläggning, eftersom Chalmers hellre skär ner på detta än på den traditionella verksamheten. Christer Wigerfelt |
 |
|
Hans Glimells utredning kan du hämta
här som pdf-fil
Intervjun med Bo Samuelsson ingår i Albas artikelserie om makten på universiteten. Guy Heyden, ordförande för tvärvetenskapen
idag samt signaturen Guido i Alba, avslutar ett inlägg med: |